Så fort gick ännu en helg... det är som om det bara är måndag och fredag, o måndag och fredag osv osv... Allt däremellan är nästan som smöret på mackan. Man märker om det inte skulle vara där, men det är liksom brödet och pålägget som märks mest. Typ.

Denna helg har jag haft helgkurs här hemma i min verkstad. 3 glada damer i varierande mogen ålder, har skapat jättefina saker, och förhoppningsvis lärt sig något som dom minns tills nästa gång. Igår var vi dessutom bortbjudna på kvällen, så det blev ett snabbt stallpass  däremellan. Och inte hann jag med att göra något mera seriöst, än att borsta bort leran från benen, samt renovera bort delar av lerinpackningen i manen och svansen  . Jag funderar allvarligt på vad man skulle kunna göra åt eländet. Men om jag skulle se något bra med den senaste tidens kyla, så måste jag ändå säga att det blivit väldigt mycket bättre de senaste dagarna, när leran helt enkelt börjat frysa till lite.

Det är helt otroligt att det ska vara så svårt att hinna med att rida på dagtid under helgerna. Inte bara denna helg, utan flera i rad har det varit fullt upp med diverse annat, och ridningen har ändå fått ske under senare delen av dagen. Jag hoppas att jag hinner rida ut nästa helg, så att vi får lite variation Camilo och jag. Ikväll hann jag dock med ett trevligt ridpass på banan. Nu börjar vi sakta (läs jag mest) hitta lätthet i samling via sits och en fin kommunikation i övergångarna från fri till samlad skritt, och lika i traven. Den här typen av jobb har vi faktiskt inte kunnat hålla på med under sommaren när vi inte hade en bra sadel. Tänk vilken skillnad det är från tiden före Hällekis... utan Espaniolan och intensivträningen, och nu! Det tar tid, och går i myrsteg, men så länge det går åt rätt håll, så är jag bara nöjd.

Camilo har fortfarande svårare att släppa igenom böjningen i vänster varv, och jag kommer inte riktigt ner i sitsen till vänster. Egentligen skulle jag vilja att Mirja kollar upp honom igen, men nu har det varit ganska många utgifter på denna hobby senaste tiden, så jag får väl sansa mig lite och kanske vänta tills nästa gång hon kommer hit. Mirja är utbildad osteopat och equiterapeut (i Norge, vilket betyder att den utbildningen är mycket mera omfattande än den Svenska!), och hon bor fn tyvärr i Värmland. Hon har behandlat Camilo 3 gånger, och jag har ju märkt att han fungerar betydligt bättre nu.

Allt man gör med hästar är ju färskvara, och ikväll så fungerade han jättebra på vissa vis, men tydligast är det dock när man kommer till galopparbetet, att vi inte gjode så mycket av det i förrgår, och ingen ridning alls igår. Höger varv går riktigt bra nu, men i vänster kan han bli lite vrång, och skuttig. Men när han väl galopperar i vänster, så känns det nästan som om han kommer in i en riktigt bra samlad galopp... Vet inte riktigt hur det gått till, men kanske har jag förstärk någon form av skolgalpp... skulle vara väldigt intressant om någon kunde titta på och säga vad det är!?! Men det känns rätt så nice, även om han inte håller den så länge. Ska testa igen imorgon.