Visst är det kul när saker och ting går bra! Men egentligen borde man ju bli ännu gladare när det inte går bra, för då är man på randen av att lära sig något nytt. Något nytt som man faktiskt behöver FÖRSTÅ, för att kunna skapa sitt eget medvetna paradigmskifte! Som t.ex att även den lille filuren Camilo har sin egen agenda, och attityd, som han döljer väldigt väl under sin väna yta. Men idag kära vänner, insåg jag liiite mera om vad som rör sig, eller kanske ännu hellre, INTE rör sig där under pannluggen.

Min vän och hästvärldsexploratörskollega Karin, har just upptäckt Parelli. Därför har vi de senaste dagarna försökt nosa lite mera på vad den gode Parelligurun har att erbjuda inom sin "ism". Några idéer har man ju snappat upp under tidens gång sedan tidigare, men riktigt insatt har jag aldrig försökt att bli. Men, det är ganska dumt att dissa saker som man inte vet något om, och som alltid förstår man efteråt att det är rädsla (oftast för att vara otrogen sin tidigare "ism", eller någon annan) som gör att man avhåller sig från att ta reda på mera. Jag har inga direkta problem med Camilo, men det finns detaljer i hanteringen och arbetet med honom, som gör att jag förstår att det är något som jag inte förstår... s.a.s

Det var så himla kul, för med bara några få av mina nya insikter, så kunde jag få ut såå mycket mera av vårt pass ikväll. Och dessutom lärde jag mig den oerhörda vikten av maghållnigen (fast det kom jag liksom på själv av bara farten)! Det är där som attityden sitter. Det är den hållnigen som skapar mig (talar bara av min egen erfarenhet här) som kroppskommunikatör. Sen kommer det ju till en himla massa annat med resten av kroppen, SINNET (!!!!!!) och blicken. Men det är i magens hållning sinnet uttrycks! Sen insåg jag vikten av att inte bara flytta bogen, utan HUR man flyttar BOGEN, och alltså inte viker undan en hals eller flyttar sig framåt, bakåt eller runt... Skillnad!!! Jag är lite hög på hela grejjen, och efter att ha gjort ett mera renodlat ST och longeringspass, med avslutande bommar med hjälp av några nya nycklar, så känner jag mig oerhört nöjd och förväntansfull inför att få fortsätta lära mig mera...

Det är "problemet" som blir fröet till kunskap och förändring!! Tillsammans med hästar finns det oändligt många frön ha ha ha  ....

Pga ett litet missförstånd, så trodde jag att jag inte skulle hinna till stallet nu under kvällen, så jag passade och åkte dit på eftermiddagen istället. Det är så skönt att kunna vara där och dessutom hinna träna, medan det fortfarande är ljust. Underbart att dagarna bli längre, en hel halvtimme per vecka! Dagen till ära ville jag rida. Nu vill jag varva markarbetet med lite mera ridning, så jag har tänkt rida ungefär var tredje dag.

Hade en bra plan för hur det skulle gå till, och jag höll mig i princip till hela upplägget så länge vi var på banan. Först lite uppvärming med ST från marken, sen uppsuttet utan krav i skritt och trav. Sen blev det bommar i trav i båda varven. Galopp i båda varven och sen lite samlad trav och några öppnor. Sen kom jag på att vi skulle skritta av lite på gräsvägen bredvid ridbanan (samma som häromdagen). Men Camilo tyckte att det helt klart var dags att gå hem och äta hö (han hade dock fått lite hö innan vi gick ut) istället, och föreslog säkert 20 gånger att vi skulle vända. Men jag var envis och ville bara gå vägen bort till där sommarhagen tar vid, och sen vända. Samma som häromdagen. Då passade jag ju på att galoppera tillbaka, vilket var heelt underbart. Så när vi äntligen kommit hela vägen fram till sommarhagen, så tyckte pålle att vi skulle göra som förra gången! Att det var en jättebra idé att springa fort hem igen även idag, och laddade för detta redan när jag vände om... Men det tyckte ju INTE jag... Så efter några diskussioner, med lite av varje av rörelser i hans register, och mitt, så kom vi överens om att det var ok med en stilla "joggtrav" tillbaka, ett inte allt för oangenämt alternativ visade det sig, även om den tyvärr var ganska spänd... Hursomhelst kunde jag rida sluta till sluta, öppnor osv med en "dansande" häst. Jag är inte människa att avgöra om det är bra eller dåligt, men det var det alternativ som vi kom överens om. Måste dock erkänna (skäms lite) att jag trivdes ganska bra med min dansande häst, när vi båda lugnat ner oss lite. Han blir oerhört lyhörd och liksom "elektrisk".

Väl hemma igen såg han sååå nöjd ut med sig själv, glad liksom. Antingen var han bara glad över att äntligen få komma hem (dom andra hade inte gått in än, men klockan var öööver intagstid!!!! Arma krake!!), eller så tyckte han faktiskt att det var lite kul med hela grejjen... Nåja, nästa gång, ska jag kanske planera även denna del av ridturen lite bättre! Efter att ha suttit och kollat på hästhanteringstips på tuben nästan hela kvällen, så inser jag att det kanske är bättre att hästen "dansar" för att man bestämt sig för det... och inte av någon annan orsak alls... suck... Men liiite kul var det iallafall, så det så! Och nu vet jag vad jag måste jobba på, och det ska bli så spännande och roligt!

I fredags åkte jag in till Ultuna och lämnade in ett prov, eller snarare tre. Från rumpan på Camilo och direkt till SVA för att få så snabb koll som det öht skulle gå. Jag ville ha svaret helst samma dag, och före helgen, men det var ett fåfängt försök och det gick ju inte såklart... Så det var bara att tåla sig under helgen och hoppas att klådan skulle lugna sig tills jag får veta vad den beror på. Han har inte kliat sig lika mycket de senaste dagarna tack och lov, så det verkar ha lugnat ner sig iallafall. Igår var jag spänd på att få veta om det är springmask han har... Men det fanns "inga påvisbara mängder" i proven. F---n!!!! Karin (som har stallet och jobbar inne på SVA) och jag tog ändå ett par nya prov igår kväll, som hon ska lämna in för koll idag. Jag får ändå börja googla runt (och prata med P-M) för att försöka kolla vad det kan vara som orsakar problemen. Tänk om man skulle kunna få slippa leka Sherlock Holmes för en dj-la gångs skull.... SUCK!!!

Igår var det en vanlig kväll, med det vanliga programmet. Men dagen till ära lade jag ut tre bommar till i raden, så nu är det sex bommar i rad. Han travar jättefint över dom, och om inte annat så har han iallafall lärt sig att placera sina fötter ordentligt. Helst skulle jag vilja ha några extra "sockerbitar" så att jag kunde höja upp dom lite mera, men då måste jag nog köpa dom själv, tänka sig, jag... köpa hopprelaterat material... skulle man inte trott för ett par år sen... Efteråt blev det lite LR, med fokus på att göra rättvända öppnor. I vänster varv gick det galant, men så bytte vi över till höger, och då var det tydligen spöken överallt x 3!! Märkligt att det kan vara så stor skillnad på högerhäst och vänsterhäst. Skrället! Till slut fick vi ändå till det även i höger, och då var vi klara. Det känns i princip alltid som om vi håller på i typ 20 minuter när vi är på banan, men när man kommer in i stallet har det nästan alltid gått en timme! Fascinerande!!! Tiden har ett speciellt sätt att gå när man är med hästar...

Igår red jag! Det var jättejätteroligt  !! Jag fick några bra insikter, typiskt nördiga, sådär lagom intressanta för vem som helst, men väldigt roliga för mig. Den första var att jag började med att göra ungefär samma ST uppsuttet som jag gör från marken, och kollade vad som skulle hända. Och det var klar skillnad! Han kunde mjukna i insidan och hålla sin ställning och böjning betydligt bättre än innan. Jag var noga med att hålla honom mitt mellan bogarna, i balans. När jag sen bad om trav, fick jag en otroligt fin trav. Han var nästan för bra, vågade inte så länge med tanke på att vi inte ridit så mycket på sista tiden, men oj vad det var mulligt! Det är svårt att hålla sig från att be om för mycket, men jag lyckades iallafall. Sen passade vi på att trava bommarna uppsuttet för första gången. Snacka om att vi är lika ringrostiga på det båda två. Vilken hoppryttare som helst (från 7-85 år) skulle säkert garva sig halvt fördärvad, men för mig och Camilo var det lite nymodigt!

När vi ledsnat på det trista underlaget på ridbanan, snömos och sandgröt, så red vi ut en kortis på gräsvägen. Tyvärr gick klockan alldeles för fort, så det blev en ganska kort tur. Men på vägen tillbaka var det så pass bra underlag, att jag vågade be om galopp... Och vilken trevlig galopp jag fick... muuummms! Precis en sån som jag gillar, "tantgalopp" på vacker häst. Lydig och glad med full kontroll, sååå nice!! Det var ett tag sedan jag tankade så mycket "iner".

Idag har det blåst något otroligt, så jag anade att han skulle vara lite piggare. Eftersom vi varit borta på dagen och firat ännu en i raden av vänner som fyllt väldigt jämt (2 st denna helg), så hann jag inte till stallet förrän nu på kvällen. Camilo visade att han kände av sin mage, och jag kunde konstatera att det fanns synliga bevis i rumpan som var ganska smutsig... F-----N va less jag är på det!!! Jag börjar lära mig hans tecken på att han inte mår riktigt bra nu. Små saker, men som sagt, dom hänger ihop med magens status! Jag själv var trött, så det skulle inte bli några avancerade övningar. ST och lösjobb med bommar. Han bjöd på betydligt mera tjolahopp ikväll än han gjort på länge. Nu är han inte längre påverkad av vaccinationen, och blåsten gjorde väl sitt till. Men det finns ändå detaljer som utvecklas, och när jag tänker tillbaka på hur det var när vi började med detta, så har det ändå utvecklas rätt så mycket tycker jag.

Jag skulle vilja veta varför det är så att de flesta hästar blir så himla mycket piggare i blåsväder... Dom borde ju liksom vänja sig efter en hel dag ute...

Denna eeeviga väntan på något som måste hända... Nu är det inlämnat ett träckprov, och om jag (Camilo) har en väldig tur, så visar det sig tiidigt imorgon att det bara behövs en avmaskning för att komma tillrätta med klådproblemet. Så nu håller jag tummarna för detta. Har bett P-M om ett recept så att jag kan åka in imorgon och hämta ut lämpligt medel. Hoppas att vi slipper vänta längre, för om det inte är marrar som är orsaken till klådan blir jag knasig!!!

Annars var det en ganska loj kille som mötte mig i stallet nu ikväll. Han är nog lite påverkad av vaccinationen tror jag, och det visade sig när vi gick ut på banan oxå. Det blev inte mycket till tjolahopp, men han var jätteduktig när vi jobbade med ST. Numera utökat till ny position i longeläge. Allra roligast var att jag faktiskt för första gången kunde löslongera honom med ställning och böjning. Det har jag inte klarat förut!! Han fick trava lite över bommarna och sen gick vi ut på en kort promenad runt gården. Först åt ena hållet, och sen åt det andra... alltid nå´t sa F-n...

Längtar efter att rida igen, och så snart jag märker att han är sitt vanliga pigga jag igen, blir det dags. Hoppas att jag får tillfälle i helgen!

P-M var jättesen innan han äntligen kom till oss. Först ut var Erika, som har ett eller ett par bakknän som inte är riktigt som dom ska. Han konstaterade att hon måste röntgas för att man ska kunna säga något klart, men till dess blir det inte mycket ridning. Erika fick dock beröm för att hon var så fin för att vara så gammal. Roligt att höra trots allt, eftersom jag varit lite inblandad i hennes träning.

Nu har jag då kanske eventuellt, fått lite mera koll på läget med älsklingen. Tror och hoppas jag... det var frågan om han skulle behöva sedera Camilo för att kunna undersöka munnen. Men eftersom klockan rusat iväg och det blivit ganska sent, så testade P-M utan, och det gick ok ändå. Han är så lugn och van, och lyckades känna att det var lite vasst i munnen på Camilo. Han blev raspad, och det gick bra utan att han blev sederad. Tack och lov... annars hade jag fått stanna kvar ett par timmar i stallet nu ikväll, och väntat ut honom innan han fått gå in i sin box. Nu hoppas vi att det räcker med det, annars får P-M komma tillbaka under dagtid och kolla mera ordentligt. Jag fick dessutom veta att det inte fanns några skimmelknölar i munnen, dom brukar uppstå på dom ytor som utsätts för "slitage", typ lanerna eller där bettet ligger och trycker.

Ang klådan, tyckte han att vi skulle ta ett träckprov och kolla om han har marrar... Och jag som trodde att det var skimmelknölen som kliade... Men det sa P-M att dom inte brukade göra när dom inte är spruckna eller infekterade på något vis. Jag ska hålla koll, och inte göra något alls åt dom. Hade ju inte tänkt det heller, men iallafall...

Han var mycket bättre i bogarna, knäna kändes jättefina, inget tecken på att problemet med Si-leden kommit tillbaka, och musklerna vid bogbladen håller på att komma tillbaka och fylla ut igen. Tack för det!!! Jag hade inte sett så stor skillnad, men enl P-M så syntes det att det hänt bra saker över ryggen. Men han glömde förra gången att ge mig rådet att "fota varje torsdag"... Detta för att det är just så svårt att avgöra skillnaden när man ser hästen varje dag. Vi tittade på sadeln och konstaterade att jag ska öka vidden på järnet i fram något, för han har tydligen fyllt ut lite där. Roligt!!

Sen fick han sitt vaccin och så var det hela klart. Jag kunde ställa alla mina frågor, och har inte kommit på någon ny ännu. Konstigt nog... men så har jag inte sovit på saken heller... Tyvärr har Camilo fortsatt klia sig såg jag ikväll, så om det inte är marrar, då måste vi kolla upp det mera ingående.

Känns bra att ha lite bättre koll på läget iallafall. Även om det egentligen inte ändrat på något alls. Men imorgon blir det träckprov!

Tänk så skönt det är med solen... även om det känns helt märkligt att våren kommit en hel månad för tidigt! Jag måste faktiskt säga att jag hellre skulle vilja ha en riktigt fin vit vinter ett tag till. Men ok då, när det är som idag då funkar det ändå. Gubben och jag tog en förmiddagsfika på trappan, och näsan fick möta solen för första gången i år.

Hagarna har frusit till lite och den värsta leran lugnat ner sig. Idag hade Camilo inte rullat sig, tacksamt nog. Han fick ta skadan igen, efter ett bra ST-jobb på ridbanan, som nu är som allra bäst, lagom frusen. Kvällen var lika fin som dagen och utan blåst eller regn, och pålle var helt lugn och hade ingen lust att busa alls. Han tog löslongeringen med upphöjt lugn, bra eller dåligt.... det vet man aldrig sa gubben... Sen blev det LR en stund, och det gick riktigt hyfsat faktiskt. Camilo jobbade på bra, och jag tycker att det märks att vi hållit på med ST ett tag. Han verkar mjukare, och har lättare att hålla böjningen utan att gå emot. Det blir tydligast skillnad när han gör öppnorna till höger, samt slutorna till vänster. Efteråt longerade jag honom i trav och galopp, och idag var det högergaloppen som var bäst! Bra att kunna göra lite olika saker för att hålla igång både gymnastik och liiiite kondis.

Helst skulle jag vilja ha mera konditionsjobb, men det är svårt att få till. Snart hoppas jag kunna börja rida igen, och imorgon får jag förhoppningsvis svar på en del av mina många frågor... mera muskler har det tyvärr inte blivit av detta jobbet, men han funkar iallafall klart bättre i bakkärran!

Det var ett tag sen jag bloggade senast, och det är lite otypiskt mig, eftersom jag tycker att det är himla kul att skriva... även om det inte finns så mycket att berätta.

Men, förra veckan kändes lite tung på hästfronten minst sagt. Mina tidigare erfarenheter som hästägare har varit av "berg-och-dal-karaktär" med div märkliga sjukdomar och annat som stökat, en ständig källa av märkliga symptom som duktigt bättrat på mig som gedigen "hippokondriker". Jag har inte skrivit så mycket om dom funderingar jag haft om Camilos hälsa, men det har varit mycket (!!!) som rört sig i huvudet ända sedan P-M var här förra gången. Visst har Camilo blivit väldigt mycket bättre rörelsemässigt, och det känns så himla bra. MEN.... magen har varit dålig ett tag, och så har han kliat sig på baken. Inte i svansen, utan på sidan om, mest på höger. Han har kliat bort nästan all päls på en fläck stor som en handflata. Jag har smörjt och tvättat och kletat med allt som jag kunnat komma på, men inget har hjälpt.... I förra veckan vart jag desperat och fick till slut kontakt med en som rådde mig att ta bort de pelleterade mineraler som jag gett förut, och byta ut mot örter. Jag var väldigt spänd på hur han skulle gilla sin nya gegga-gröt, men hans ljudliga smaskande och glufsande var ett tydligt bevis på att han tyckte att detta var en av de bästa idéer jag haft. EVER!!! Jag byter inte tvärt av, utan fasar ut det ena och in det andra!

Nästa dag var det slut på kliandet!!!! Han har inte kliat sig öht sedan dess jag började med örterna. Var och en blir ju salig på sin fason, men detta är helt klart tillräckligt som bevis på ett alternativ som fungerar, för mig. Det som han får är en kur som skall vara under 3 månader. Sen ska jag kolla med henne hur han mår och om/vad han behöver sen. Under hela detta år har flera av hästarna varit rinniga i rumpan, och Camilo oxå. Jag har prövat loppfrön och linfrökaka-vetekli i olika omgångar för att se om det skulle bli bättre. Men inget har hjälpt, tills jag fick veta (från samma som rådde om örterna) att om man vill ha "torrare" mage, ska man ge loppfrön torrt, och om man vill ha "blötare" mage, ska man ge loppfrön blött... Sagt och gjort, strödde torra loppfrön uppepå gegga-gröten, och nu är han bra i magen oxå.

Under denna period har jag varit tvungen att tvätta honom i baken, varje dag. Då upptäckte jag två knölar... en mitt under svansroten, högst upp ovanför anus, och en på sidan vid övre delen av svansen. Skimmelknölar?? Vet ju att dessa kan sätta sig på andra ställen oxå, t.ex i munhålan. Under de senaste veckorna, har han börjat grejja jättekonstigt med munnen, och först tänkte jag ju att det var hans gamla tandproblem som dykt upp igen. Har ingen koll på hur det yttrar sig, men det skulle ju vara logiskt. Men så när jag hittade knölarna dök en annan tanke upp... undrar om han fått knölar i munnen oxå???

P-M kommer på onsdag, och jag ska göra en ny lista på allt som jag vill fråga/kolla.

Hur som helst... sadelskadade bogblad, höger Si-problem, vänster bakknä-problem, dålig mage, klåda, skimmelknölar, mun/tandproblem... det blev lite fööör många dåliga nyheter för mig....

Men nu känns det bättre igen. Han har iallafall blivit bra i magen, och klådan slutat. Hoppet om att (den kans tyckas utopiska) drömmen kanske en dag slår in... en FRISKT häst!!!!