Nu har vi snart "bott" på Kullinge i en månad! Tiden har gått jättefort, och jag börar så smått känna att jag hittat in i rutinerna. Men det kommer nog att dröja länge innan jag slutar irra runt och göra lite här och lite där. Det är hela tiden något som drar åt fel håll liksom... Men det gör inget, så länge man inte glömmer bort något viktigt. Nu är det ju bara Camilo som jag måste ha koll på, inga ut/insläpp eller andra som behöver mockhjälp. Väldigt skönt, och lite lyxigt att bara tänka på sig själv. Camilo verkar trivas bra! Han är lugn och utvecklas sakta men säkert åt rätt håll. Har insett att han (liksom jag) har ett lite dåligt självförtroende, så på det sättet är vi väldigt lika. Men det känns som om vi hela tiden hjälper varann att bli säkrare. Han på sitt vis och jag på mitt! Jag hittar nya insikter även om mig själv, inte minst ridmässigt vilket ju känns bra såklart. Det sitter tre speglar i ridhuset vilket gör mig plågsamt medveten om både det ena och det andra. Kanske är det lite tur att jag egentligen skulle behöver glasögon för att se ordentligt, men på det hela taget räcker det med det jag ser på närmare håll... annars skulle jag nog bli lite för nedslagen mellan varven...

Hursomhelst känns det som om vi hittar ihop mer och mer, tack vare att vi kan träna i lugn och ro så bra som vi bara kan önska. Nu förstår jag nu ännu mera hur mycket miljön påverkar resultatet och utvecklingen. Det är så lugnt i ridhuset, och på ridbanan, oftast är vi där helt ensamma. Ikväll så blev det ett pass med LR, det var nog en dryg vecka sedan sist så jag hade inte så höga förväntningar. Men han gick superbra, testade traven för första gången på länge, och han travade på fint. Lite pigg i dom första fattningarna och bjöd på galoppanslag, men det gör ju inte så mycket he he... det är bra att spara till senare. Det enda som inte funkade var förvända öppnorna i trav, det gick bra en gång men sen ville han inte trava utan saktade ner till skritt istället. Det kompenserades dock av dom bästa diagonalslutor vi någonsin presterar i LR! Så jag är mer än nöjd med dagens pass. Det var VARMT i rihuset dock, och jag måste säga att jag ändå är förvånad över att jag orkade gå där, och i trav, utan att packa ihop helt! Foten känns bättre, och jag är otrooooligt tacksam över detta!!!!

Det är svårt att skynda sig när man är i stallet. Det finns alltid någon att prata med, och man fastnar väldigt lätt, men hellre det än att alltid vara ensam. Imorgon ska jag rida igen, och det ska bli sååå kul! Jag längtar heeela tiden dit till honom... nördigt... nääääähh.... tyckerru!?!? Man borde kanske skämmas.... "vuxna människan, hålla på och dutta med en häst"! Tänk att jag får ha det så bra!

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Nu är vi äntligen äntligen hemma igen! Peter och jag har varit på en tripp till Spanien förra veckan. Vi hade det sååå bra sååå, och visst var det jättemysigt på en massa vis... men inte en endaste hästig aktivitet, den enda jag såg var säkert 200 me...

Det är böjningen som gör det! Vaddå... Jo, det är böjningen som får hästen att arbeta mer korrekt. Och nu har vi ökat jobbet med böjningen lite, och då känns det faktiskt som om det händer något nyttigt igen. Något som vi båda behöver känna. Det är l...

Den senaste tiden... eller förresten, det senaste året, har gått fruktansvärt fort!!! I mitt huvud är det fortfarande bara i början av maj, och vädret hjälper ju till att hålla sommarkänslan borta. Den vill visst inte starta än, sommaren.   Men s...

Jag upphör aldrig att förvånas över hur olika det kan kännas att rida, beroende på hur det varit dagen eller dagarna innan. Och vad som påverkar detta har jag fortfarande inte klurat klart på. Senast jag skrev här hade vi ridit ut och avslutat med et...

För dom allra flesta som har häst, är möjligheten att rida ut ganska viktig. Visst är det heelt underbart att ha tillgång till ridhus och ridbana, men självklart vill man även ha tillgång till bra ridvägar ute. Jag har ju inte varit den som ridit ut ...