För dom allra flesta som har häst, är möjligheten att rida ut ganska viktig. Visst är det heelt underbart att ha tillgång till ridhus och ridbana, men självklart vill man även ha tillgång till bra ridvägar ute. Jag har ju inte varit den som ridit ut på några långa äventyr ensam, Camilo har inte heller riktigt varit så trygg att rida ut på vägarna med. Men visst har vi tagit oss iväg där det funkat, och vi har njutit av det lika mycket båda två. På Kullinge finns tillgång till fina ridvägar, jag har bara provat ett par olika, men hört att det finns flera rundor man kan rida. Det känns ju lite lättare att hänga på någon annan som ska ut, men faktum är att det är lite tunnsått med det som det verkat hittills iallafall.

Så det blir till att upptäcka världen på egen hand (hov) för pålle o mig. Igår testade vi att rida på en tillfällig väg på åkern längst med gården, där kommunen grävt ner ledningar för vatten och avlopp. Perfekt! Men tyvärr inte så lång, så vi vände och red tillbaka och in på den skogsväg vi testat några gånger tidigare. Där växer nu gräset högt,  lummiga buskar och träd växer ymnigt in över stigen... men där, "dattadattadattadattadattadatta" (tänk hajen) .... gömmer sig STICKMYGGSHELVETET         !!!

Nu har jag hunnit lära känna Camilo tillräckligt för att veta att han INTE gillar mängder av myggor eller bromsar. Och det var inte kul för mig heller. Suck!!! Just när vi börjat komma in i skogen, och stigen såg sådär ymnigt lockande ut som en lång grön tunnel, ville inte Camilo vara med längre. Det märks direkt att han blir spänd och börjar takta, sen kommer piaffen.

Tack och lov har jag nu lärt mig hur han funkar, så det är bara att vända hemåt igen, och sitta lugnt och njuta av gungeligung. Det går inte fort framåt iallafall. Men till slut travade vi och galopperade hemåt för att bli av med myggplågan. Efter ännu en sväng på den nya åkervägen gick vi tillbaka till ridbanan. Han var glad och pigg och även om det inte blev så organiserat direkt, så är det ju skönt att avrunda med något vettigt. Han fick iallafall många chanser att ta några tuggor gott gräs. Det växer meterhögt och för att slippa bråka med honom, har jag nu bestämt mig för att kapitulera och låta honom ta en tugga med jämna mellanrum. Han kommer iallafall att ha väldigt lätt för piaff i framtiden... jag behöver bara räkna ut hur jag ska få in en myggsvärm i ridhuset....

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Nu är vi äntligen äntligen hemma igen! Peter och jag har varit på en tripp till Spanien förra veckan. Vi hade det sååå bra sååå, och visst var det jättemysigt på en massa vis... men inte en endaste hästig aktivitet, den enda jag såg var säkert 200 me...

Det är böjningen som gör det! Vaddå... Jo, det är böjningen som får hästen att arbeta mer korrekt. Och nu har vi ökat jobbet med böjningen lite, och då känns det faktiskt som om det händer något nyttigt igen. Något som vi båda behöver känna. Det är l...

Den senaste tiden... eller förresten, det senaste året, har gått fruktansvärt fort!!! I mitt huvud är det fortfarande bara i början av maj, och vädret hjälper ju till att hålla sommarkänslan borta. Den vill visst inte starta än, sommaren.   Men s...

Jag upphör aldrig att förvånas över hur olika det kan kännas att rida, beroende på hur det varit dagen eller dagarna innan. Och vad som påverkar detta har jag fortfarande inte klurat klart på. Senast jag skrev här hade vi ridit ut och avslutat med et...

Nu har vi snart "bott" på Kullinge i en månad! Tiden har gått jättefort, och jag börar så smått känna att jag hittat in i rutinerna. Men det kommer nog att dröja länge innan jag slutar irra runt och göra lite här och lite där. Det är hela tiden något...