ÄÄntligen börjar det infinna sig julefrid ända in i själen!! Det tog ett tag, men nu har den till slut landat och lindat in tillvaron i milt ledighetsfluff... Inga förväntningar alls, och inte många tider att passa... sååå skönt!!!

Transporten har fått följa med till stallet, och vi har lasttränat tre dagar i rad. Och nu kan jag ärligt säga att det går som ett smör! Gå in gör han ju annars oxå, men nu kan vi stå och chilla, medan han mumsar hö. UTAN att vilja gå ut direkt. Och så kan jag gå fram och tillbaka och sätta på bommen om jag vill. Han kan gå in/ut halvt, stanna, gå fram och tillbaka hur som helst utan stress... Det gillar jag!!

Detta varvat med ridbana och skrittpromenader. Så idag när vi bestämt med Tina och Macke att det var dags för en rejäl uteritt (Ubbyrundan) så kändes det som en fantastisk idé! Och det var heeelt underbart skönt! Vi skrittade mest, men lite trav vart det oxå. Några mindre läskigheter som vi tog oss förbi, det vara bara traktorn lastad med en rundbal i full fart på vägen, som var obehagligare än Camilo tyckte var ok. Det gick bra, men nu är det snart dags att ta tag i detta. Bilar är ok, men stora traktorer/lastbilar/sopbilar/skördetröskor tycker han är lite väl läskigt...

Jag njuuter av ledighet, och hoppas att ni gör det samma!! GOTT SLUT och GOTT NYTT ÅR  

Jaha, det blev ändå så att jag inte åkte på träningen för Maria... Det berodde först och främst på att i samma stund som jag, efter en timmes sanering av skitig häst, fick höra att det varnades för ishalka här idag, bestämde mig för att jag inte ville chansa och åka ändå. Visserligen är ju de större vägarna helt ok, men jag skulle ju åka på småvägar oxå, och jag vågade helt enkelt inte köra med transport då. Man blir ju vis av erfarenheten heter det ju, och inte vet jag om jag är så värst vis i alla lägen, men efter ett par läskiga upplevelser i ishalka så blir man väl om inte annat, något mera feg...

Dessutom visste jag inte riktigt hur jag skulle ställa mig till att han inte kännts helt hundra av och till, och detta avgjorde nog mitt beslut en del oxå. Men Peter hade snällt nog kört fram och fixat bil och transport, redo för avfärd, redan igår. Därför var det ju bara för bra för att missa att ändå ta den med till stallet för lite lastträning.

Senast det begav sig var ju för några veckor sedan när vi åkte till Rotbrunna och Christofer Dahlgrenträning. Då gick lastningen bra, men jag märkte ju att vi kunde behöva lite mera övning. Efter den långa färden till och från Hällekis i September, blev han betydligt mera skeptisk till lastning än innan. Trist!!! För han var så lättlastad innan... suck... Men idag var det bara träning och inget skarpt läge, och det är inte så dumt att "sätta in på lastkontot" så att det går smidigt när man vill iväg nästa gång. Han var lite skeptisk i början, och jag tog det i små steg. Så småningom gick han in och då vart det godis och så backade vi ut och gick in i stallet. Så varvade jag lastning med fix och sadling, och sen fick han gå in igen.

Efter ett pass på ridbanan (som gick riktigt skapligt!) fick han gå in ännu en gång, och sen var vi klara. Tror att jag höll på ca 5 gånger, men när det mörknat fick jag sätta på tändningen i bilen så att transporten blev ljus. Trist nog missade jag att fläkten var på full fräs, samt radion, så under våra lastningar passade batteriet i bilen på att ta slut... sååå snöpligt!!! För när jag skulle hem var bilen nästan död...........

Tur att man har en snäll och tålmodig gubbe! Imorgon ska jag ta med transporten (i dagsljus) och lastträna igen! Det känns bra att hålla på tills det blir lika lätt och enkelt som förut.

Ja det har visst blivit lite ryckigt med bloggandet nu under julhelgen. Det kanske är helt naturligt när det är fullt upp med mat och släkt, ambitionsnivån är att fixa allt så smidigt det går, så att man sen kan sitta och softa (med paltkoma) och gagga med familjen. Lågintensiv positiv stress... typ... Ja allas förhoppningar om den "perfekta" julen vill man ju göra sitt bästa för att uppfylla. Inte blev den perfekt, men otrooligt mysig ändå.

Och trots att det varit lite mickligt så har jag lyckats klämma in stallpass varje dag. Fast igår blev det bara mockomat, och så intag av hästarna. Men idag så hann jag iallafall med att få ett bra tränignspass på banan. Något kortare än önskvärt, men jag vill inte pusha min framgång för långt. Den är tydligt relativ för även om det gick ok idag, så gick det inte så bra som senast. Jag blir inte klok på vad det är som är knas...

Så nu gäller det att fundera på hur/varför det skulle vara en bra idé att åka och träna för Maria på fredag... Jag har nog bestämt mig för att åka, trots allt. Men så säker som jag var innan dagens pass, är jag inte längre. Hå hå ja ja.

Längtar till den 3:e när jag hoppas att jag får svar på mina funderingar. Ska börja fila på en frågelista! Annars är jag rökt!

Nu är det verkligen 100 procent aktivitet i allt som jag håller på med. Först var det jobb till max. Sen julstök så att man knappt tror på det själv när dagen är slut (sent), och så insprängt som en rippel i det hela, min fina pålle... Det är nog tur att det är lite omväxling, så att man inte sliter ut sig och hinner ledsna totalt på något av det. MEN, det är lite svårt att veta hur älsklingen funkar ibland. Vissa dagar är han ganska stel och oliksidig, han kan t.ex inte fatta höger galopp. Om jag longerar och försöker se hur han fungerar utan mig på ryggen, så är det ändå samma sak... han hoppar jämfota med bakbenen, och sen blir det klockren korsgalopp. Alla gånger jag försöker, så är det samma sak, max tre steg höger galopp och sen hoppsa in i korsgalopp. Även uppsuttet...

Så jag hoppas att Per-Martin hittar något som kan förklara vad det är för knas, och helst dessutom göra något bra åt det hela. Men så idag, så funkar han perfekt!!!??!! Går som han ska i ST, jätteduktig!!! Sen longering, och även där kunde jag tillochmed be honom ställa sig lite i nacken medan jag longerade... för första gången.... ever!!!

Och så lite galopp, först i vänster som var som vanligt, och så höger... PERFEKT, inte ett felsteg, inte ett enda hoppsa, och ingen korsgalopp så långt ögat når. Jag blir inte klok på detta!!

Så jag hoppade upp (hade paden på) och så gjorde jag samma uppsuttet. Så himla duktig häst! Samarbetsvillig och lätt! Inte en tillstymmelse till hoppsa och korsgalopp i höger. Vad ska man tro...?? Säga vad man vill, men det är iallafall väldigt omväxlande!

Ikväll hade jag en piggelin häst! Det är nog inte så konstigt, vi har ju mest chillat med skritturer den senaste tiden, och dessutom så är det ju alltid lite mera piggt på kvällstid. Han är lite lik mig på den fronten, för jag är oxå väldigt kvällspigg. Det blev lite mera "vanlig" ridning, även om jag klämde in lite ställoböj här och där, samt en och annan skola. Men huvva så svårt det är med högergaloppen, han fattade den visserligen, men bjöd samtidigt på en fin liten kollektion av "skolor ovan mark", tur att han busar bussigt för annars hade det varit jobbigt!! Tycker att han känns stelare nu än på länge igen... Tur att jag fått en tid när Per-Martin Andrén ska komma och känna på honom. Han kommer den 3:e, vilket känns som oändligt långt fram i datum, men i verkligheten kommer att bli som nästa vecka, på måndag.. typ... Det är ju synd att jag bokat in träning för Maria Norberg den 27:e, för tills dess kommer han troligtvis att vara likadan. Får göra det bästa av situationen, och hoppas att det går ok ändå. Jag har inga som helst förväntningar på den träningen, tvärt om! Så mista lilla lilla gnutta ok över medel, kommer att kännas som en seger.

Det ska iallafall bli skönt att få höra P-M´s kommentarer om Camilo, även om han ibland är ganska snabb att avfärda oroliga hästägare (läs såna "hippokondriker" som jag!!!), men jag ska verkligen be honom kolla och kolla igen nu när han äääntligen kommer hit! Dessutom får han passa på att titta på Camilos tänder. En riktig storgenomgång alltså! Kanske det skulle vara idé att ta och börja det nya året med en rejäl rundsmörjning för egen del oxå... Hmm tål att tänkas på...

... = garanterat lertäckt häst! Hade tänkt ha en bild här, men min okunskap på teknikfronten, gjorde det tyvärr omöjligt även denna gång. Jag lovar att försöka bättra mig och ta mig i kragen och lära mig hur man gör, jag är tillochmed beredd att göra det till ett nyårslöfte!!! Den förra mobilen kunde jag föra över bilder ifrån, men denna funkar inte likadant, och så behöver man en sladd, och den har en obehaglig förmåga att inte finnas där man är när man behöver den. Men gubben säger att det är laddarsladden, som just ikväll befinner sig på annan ort... alltså, jag vet var den är, den är bara inte här... just precis nu när jag behöver den... typiskt nog!!

Bilden skulle ha illustrerat vilken grad av lerupplevelse det var när jag hämtade mig älskling i hagen nu i eftermiddags. Blöt lerinpackning låter sig inte frivilligt saneras hur som helst, så jag gav upp innan jag ens försökt ge mig på manen. Vackert? NOT!!!

Men vi ska ju inte visa upp oss och för någon, så vi gick till slut på banan bara för att märka att vädrets makter ikväll jobbade med kraftig vind OCH regn, så det blev ett ganska kort pass. Märkligt nog fick vi till några helt ok steg i ST, så med myrsteg jobbar vi oss vidare på denna bana. Det kändes igår så hopplöst att jag nästan ville kasta in handduken, men envis som jag är, så försöker jag ändå. Strategin nu är att prata med Camilo och förklara upplägget innan vi börjar. Dvs, du gör som jag vill bara några steg, sen blir det godistime!!! Vet inte om han fattar, eller om det är så att jag lyckas lära honom något, men det fungerar tydligen liiite iallafall. Efter några uppsuttna krumelurövningar (skolor på kors och tvärs) så gav vi upp och gick in. 27 - 0 till vädret!

Är det någon som lyckats hitta lite julfeeling än?? Jag har det INTE, förutom att den sedvanliga stressen och önskan om en extra vecka till innan det är dags, infinner sig som den brukar. Den feelingen kan man iallafall lita på!!

Eftersom det var inbokat julbord igår kväll, så fick jag återigen anledning att åka till stallet redan på förmiddagen. Lyxigt att kunna rida ut en sväng i dagsljus igen, speciellt medan solen anades bakom molnen. En bra påminnelse om att den finns där bakom, även om det känns som om det aldrig blir riktigt ljust ute just nu. Men först gick vi in på ridbanan för ännu ett litet "ST-försök". Det är jättelätt att få till rätt i stillastående, och börja gå ett par steg... men sen.... faller alltihop som ett korthus, och Camilo beter sig ungefär som en så´n där ledad leksaksorm av trä, som man kan hålla i svansen och liksom "orma" om man rör den fram och tillbaka. Lägg till det faktum att han tydligt visar sitt missnöje, och verkar tydligt försöka tala om för den envisa matten, vilken fantastiskt dålig idé det är att ens försöka. Suck.. Men skam den som ger sig, för några dagar sen kunde vi inte gå framåt alls utan att det blev pannkaka, så två tre steg är ju faktiskt en framgång... om man tänker efter...

Men sen lämnades ridbanan och gick vi ut på promenad, och det var sååå mysigt!! När vi kom till ett ställe där marken var jämn och perfekt, så passade jag på att rida lite skolor hit och dit. Camilo lyder så fint, men liksom i jobbet vid hand, så vill han gärna göra för mycket på tvärsen. Det är inte svårt alls att få honom att flytta sig hit och dit, men att göra bara liite är mycket svårare. Marken var mera frusen, så det kändes fast och fint när vi travade fram. Sen upp i backarna över stock och sten, piruetter runt stenar, upp och ner i backar, kliva över diken osv. Roligt och såå nyttigt! Mellan varven passar han allt på att nappa åt sig ett och annat strå med gammal förna, och det är helt ok, så länge han inte stannar iallafall. Den lilla "ska-bara-turen" som borde varit ca en halvtimme, tog en timme... men det var det verkligen värt. Hur kan det komma sig att tiden går så fort när man har roligt??

Idag, äääntligen blev det så att jag åkte till stallet på förmiddagen. Hämtade en nyrullad Camilo i hagen, vintertäcket som behållit sin jungfruliga renhet var knappast rent längre... Efter sanering så sadlade jag på och så red vi ut för första gången på jättelänge kändes det som. StallKarin hade öppnat på fler ställen mellan sommarhagarna, så nu kan man rida runt en ganska lång runda. Tyvärr är det fruktansvärt lerigt och halt överallt, men jag ville ändå bara skritta ut. Undrar vem av oss som njöt mest. Det kändes så himla mysigt!!! Känslan har suttit kvar hela dagen! Snacka om hög feelgoodfaktor!!!