Nu är jag fulltankad med "INER"  !!! Gubben fick hem en lätt speedad fru, som (trots gedigen tidigare erfarenhet av det meningslösa i att försöka förklara varför) babblade om skankböjning och atlaskotor så att han insåg att "nu-är-det-bara-att-hålla-käften-och-nicka-med-med-en-glad-min". I nöd och lust liksom...

Dagens träningspass började med genomgång av absolut basic från marken, och det gick väl sådär... Jag insåg att en del högst vesäntliga detaljer inte fanns med. Gör om gör rätt, och det kommer att ta lite tid, för detta är något som är ganska delikat med kääänslig pålle. Men uppsuttet kommer jag åt att rama in honom på ett helt annat sätt. Har inte tid att skriva om alla detaljer (en massa ljusstakar ska fram innan det är dags att svida om till dammiddag), men jag insåg ännu en gång, att jag har en suuperkänslig häst. Camilo är otroligt lyhörd för hjälpgivning, och det är nästan ännu svårare än att sitta på en häst som inte vill alls... då kan man ju bara trycka till, och vänta på resultatet. Inte med Camilo, det får inte bli tryck alls, för då blir det för mycket!! Man får skärpa sig som tusan och JAG ÄÄÄÄÄLSKAR det!!!!!! Det är min favvogren att försöka bli så light som det bara går!

Vi fick till gångarter som var dom bästa Karin sett oss ha, och han rörde sig mjukt som en katt. Halva steg, fina galoppfattningar, och lite annat som kändes riktigt bra  . Skumpaflaskan jag fick av en kund förra veckan skall sparas tills vi har fått till en bra piaff/perfekt samlad galopp, och nu känns det som om det skulle kunna smaka smaskens om inte allt för länge.... hi hi hi hi....

Tänk att det kan vara så himla roligt att göra om, försöka igen, testa ett tips, bara nöta på... runt runt och med siktet inställt på att hitta den där lilla detaljen i rörelsemönstret som betyder "framgång". Livet skulle ju vara så fruktansvärt mycket enklare om man stannade hemma och tittade på tv istället... egentligen. Men jag vet preciiiis hur jag skulle gå som en osalig ande och lääängta. Det vet jag faktiskt, eftersom jag har prövat att vara utan egen häst en otroligt torftig period i vintras, innan jag och Camilo hittade varann nu i våras.

Inser nu när jag kollat tillbaka i bloggen, att det är väldigt mycket samma-lika vi gör, men så är det. Jag har jobbat mera denna vecka så det har varit sena kvällar i stallet, det har bara blivit banan i mörkret på kvällstid. Trots allt är jag ganska nöjd med det, för nu är vi "på banan" igen, både bokstavligt och bildligt. Vi hade sällskap av Sanna och Erika ikväll, och även om (häxan surtant) Erika emellanåt såg ut att anfalla i full galopp, så höll jag nu pålle i herrans tukt och förmaning, kvar på stället. Det fungerade konstigt nog, och sen verkade han vara rätt så ok med att hon kom i närheten!! Märkliga hästskrälle, det får mig nästan att tro att han testar av mig, för att liksom kolla "vadgörduomjagsägerattjagblirskiträddochkastarmigåt


sidanfördethäääärdå"?!?!?

Det gick ganska bra att rida ikväll, även om jag i ärlighetens namn trillade i fällan av att vilja göra lite för mycket av våra nyfunna framgångar. Hmmm, att man aldrig lär sig.... Men det gick som sagt ändå rätt ok, och imorgon ska jag få svar på min undring om vi är på rätt väg, eller om jag hamnat helt snett. För då kommer Karin och vi ska få ett spännande träningspass! KUL!! Tror jag...

Till sist... har någon sett programmet "i huvudet på Gunde Svan"?? Måste bara få tänka högt om den fantastiskt mångfacetterade Gunde Svans inställning till sin egen förmåga, att kunna utmana Malin Baryard på hästhoppning. Till er alla som inte såg programmet kan jag bara säga att antingen är karln fullständigt hög på sin egen förträfflighet, eller så ville han verkligen bjuda alla hästmänniskor (och alla andra oxå såklart, fast dom fattade ju knappast vad dom såg) på en upplevelse av äkta "fulridning". Imponerande!! På vilket sätt, det får man avgöra själv... Hästen han hade till sitt förfogande, borde iallafall klonas!

... fick jag äääntligen lite mera ordning på den där vänstra sidan! Med god coachning i telefon av Karin (Wålin) medan jag höll på, så kunde jag faktiskt känna att jag började få honom mjukare i sin vänstra sida. Först från marken, där han i ärlighetens namn inte var så impad av idén att jobba på, trots att det tog emot. För det gjorde det nog, och han ville pröva lite olika strategier för att komma ifrån jobbet, men stärkt av visshet att det kan vara såhär innan det lossnar, så forstatte jag ganska bestämt, istället för att inte riktigt våga be om mera. Uppsuttet gick det sedan så himla mycket bättre, han frustade och frustade och kunde nu ÄNTLIGEN slappna av och runda sig fint, och lossna på den lilla volten.

Det är en bit kvar tills det sitter där det ska helt igenom, det vet jag ju, men jag blev så himla glad för att vi till slut tog oss över den där förbaskade tröskeln som vi varit upp på och vänt så himla många gånger!!!! Sååå skööönt    !! Jag tjatade inte och bad om mera, utan gjorde bara samma i höger, och sedan blev det lite trav och galopp på spåret. Vet inte om det innan var det som gjorde det, men även galoppen blev mycket bättre idag. Han kunde galoppera lugnare och rundare, i en högre form. Där är det istället höger varv som är hans sämsta. När jag fick en jättefin högergalopp på ett böjt spår vart jag supernöjd med honom, då fick han bra betalt i godis och mycket beröm och sen gick vi in. Ett kort men jättekul pass  ! Det ska bli jättespännande att fortsätta imorgon, då har vi sovit på saken, älsklingen och jag.

Sakta men säkert blir det faktiskt bättre och bättre... Jag gjorde samma som igår, och när man gör det så går det ju onekligen lättare att avgöra om det ändras något öht. Dessutom är hästar vanedjur (som vi) och det är kanske även det som gör skillnad i och med att det blir en dagsrutin. Eftersom jag för tillfället har mycket jobb, så blir det senare kvällar i stallet. Har helt enkelt inte tid att gå upp till ridhuset en förmiddag, eller att vara i stallet under dagtid, men tack och lov så är ridbanan bra. Det är nästan lite väl fast underlag på spåret när det blivit fruset, men jag klagar INTE!! Det är bara att kratta ut lite gummiflis om det skulle behövas. Nu kan jag istället använda volten mycket bättre, vilket gör en avgörande skillnad. Den är nästan helt perfekt i underlagshänseende... tänka sig!!

Det bästa med dagens pass, var att jag faktiskt kunde känna att det var skillnad på hur han var i sin vänstra sida. Speciellt på volten. Så himla roligt!!! Det ger mersmak, och gör ju dessutom att jag får inspiration att fortsätta samma jobb, och jag tänker försöka strunta i att det inte blir någon större variation. Jag måste komma ihåg att han inte är som Curtan, som krävde konstant förändring för att vara stimulerad och nöjd. Camilo verkar faktiskt gilla att det är lite samma varje dag. Han känns helt lugn och jättefin med att veta ungefär vad jag förväntar mig av honom. Visserligen blir det ju några saker som skiljer sig, men i det stora hela lägger jag upp passet på nästan samma sätt.

Idag testade jag övergångar mellan samlad skritt, över till samlad trav, och tillbaka igen, varvat med en lägre form. Det gick riktigt bra, och jag är jättenöjd med vårt resultat av träningen idag  . Det var ett tag sedan det kändes så, och därför är jag desto tacksammare. En sak som jag ska ändra tills imorgon, är att byta till det andra bettet. Det är något rakare med lite lägre port. Jag använder inte stången så mycket, det blir mest kapsonen, men ändå. Han verkade mera nöjd med det andra bettet.... Tänk så många detaljer man måste prova sig fram till.... Men trägen vinner heter det ju... och då blir det hela tiden sakta men säkert bättre och bättre!

Tänker ibland på hur många människor som varje dag rider och tränar och tänker och trailar och bokar tid och betalar osv i hela detta långa land...  Det måste ju finnas hundratusentals ryttare som funderar över hur man ska bli bättre på det som man just nu vill uppnå. Så många ambitiösa flickor/tjejjer/kvinnor/tanter och så dito några pojkar/killar/män/gubbar (fast dom är i klar minoritet!!!) som drömmer skimrande drömmar... Och jag är en av dom!

Jag sadlade min fine Camilo med paden, och gick ut i den klara kvällen för att fortsätta på det vi började igår. Han blir lättare och lättare att starta upp från marken. I början var jag så less på allt markarbete (sedan jag hade Curtan) så jag ville hellre rida, men nu har jag insett fördelarna med att be om formgivning från marken, för det finns information att hämta av att börja där. En av sakerna som jag insett, är att han faktiskt talar om för mig hur det känns när jag ber om olika saker. I vänster varv är han ju stelare, men känns ändå lättare att jobba med tack vare att jag kan hålla ut den vänstra bogen. Han har svårare med öppnan även vid handen (känns ju iofs skönt att det inte är min kropp som skapar problemen) i vänster varv. I höger varv vill han ju oxå falla ut på den vänstra bogen, men då måste jag hålla emot med ytter tygel... Öppnan går för lätt istället, helst vill han nästan gå i öppna hela tiden. Han är dessutom surare och går och småbiter i luften s.a.s ibland inte alls ibland mycket mer... Obehag??

Medveten om ovan, så satt jag upp och red, och det gick ännu bättre än igår. Förutom arbetet på volten, som i vänster varv känns lika stelt som tidigare. Jag testade dock att inte be honom om böjning alls, och låta honom hitta formen själv helt. Då vill han gå och titta ut till höger i princip hela tiden. Det går att forma honom för sits och skänkel, men då faller han oftast inåt på den vänstra bogen. Alla hästar är oliksidiga, och vi oxå, men nu har jag jobbat så mycket med detta med honom, så jag tycker att det borde ha blivit bättre.

Helst skulle jag vilja ha hjälp av Mirja, men när hon kommer nästa gång kan jag inte vara med.... GAAAHHH!!! Det är dags att kontakta någon som kan kolla upp honom.

Tänker ibland på hur många människor som varje dag rider och tränar och tänker och trailar och bokar tid och betalar osv i hela detta långa land...  Det måste ju finnas hundratusentals ryttare som funderar över hur man ska bli bättre på det som man just nu vill uppnå. Så många ambitiösa flickor/tjejjer/kvinnor/tanter och så dito några pojkar/killar/män/gubbar (fast dom är i klar minoritet!!!) som drömmer skimrande drömmar... Och jag är en av dom!

Jag sadlade min fine Camilo med paden, och gick ut i den klara kvällen för att fortsätta på det vi började igår. Han blir lättare och lättare att starta upp från marken. I början var jag så less på allt markarbete (sedan jag hade Curtan) så jag ville hellre rida, men nu har jag insett fördelarna med att be om formgivning från marken, för det finns information att hämta av att börja där. En av sakerna som jag insett, är att han faktiskt talar om för mig hur det känns när jag ber om olika saker. I vänster varv är han ju stelare, men känns ändå lättare att jobba med tack vare att jag kan hålla ut den vänstra bogen. Han har svårare med öppnan även vid handen (känns ju iofs skönt att det inte är min kropp som skapar problemen) i vänster varv. I höger varv vill han ju oxå falla ut på den vänstra bogen, men då måste jag hålla emot med ytter tygel... Öppnan går för lätt istället, helst vill han nästan gå i öppna hela tiden. Han är dessutom surare och går och småbiter i luften s.a.s ibland inte alls ibland mycket mer... Obehag??

Medveten om ovan, så satt jag upp och red, och det gick ännu bättre än igår. Förutom arbetet på volten, som i vänster varv känns lika stelt som tidigare. Jag testade dock att inte be honom om böjning alls, och låta honom hitta formen själv helt. Då vill han gå och titta ut till höger i princip hela tiden. Det går att forma honom för sits och skänkel, men då faller han oftast inåt på den vänstra bogen. Alla hästar är oliksidiga, och vi oxå, men nu har jag jobbat så mycket med detta med honom, så jag tycker att det borde ha blivit bättre.

Helst skulle jag vilja ha hjälp av Mirja, men när hon kommer nästa gång kan jag inte vara med.... GAAAHHH!!! Det är dags att kontakta någon som kan kolla upp honom.

Och så har ännu en helg förflutit... Jag har haft kurs här hemma i min verkstad, och det är jättekul, men väldigt intensivt. Tur att dom som kommer är så himla trevliga, så det känns inte så mycket medan man håller på, det är inte förrän efteråt som tröttheten kommer. Därför har det inte blivit några högre ambitioner med ridningen denna helg, men det händer andra saker i stallet som påverkar tankarna.

Att ha häst tar en otrolig massa tid, för att inte tala om vad det kostar. Det gäller ju verkligen att ha sin ev. sambo/man med på tåget om det inte ska kännas jobbigt. Om det finns barn med i bilden så gör det ju inte saken enklare heller... det kan jag verkligen skriva under på. Jag är så tacksam för att just den delen av logistiken inte är aktuell för mig själv... pust... känns fruktansvärt skönt att den tiden passerat!!!!! Vi är så få i stallet, just nu bara 4 hästar, så det gör vårt kollektivschema otroligt känsligt för förändringar. Vi måste och vill ju gärna möta varandras behov så gott vi kan. Alla förändringar påverkar i högsta grad dom andra, och när det är flera som samtidigt har funderingar på hur tillvaron ska se ut, så blir det kort sagt svajjigt. Men allt löser sig nog, och vi "hästkvinnor" har en enorm kapacitet att hitta kreativa lösningar på det mesta. Jag är inte orolig alls, men huvudet är fullt av funderingar... kort sagt...

Igår orkade jag inte göra något tankekrävande, utan slängde bara på barbackapaden och gjorde ett halvseriöst skrittarbete. Det gick helt ok, testade att göra diagonalslutor som jag inte gjort på länge. Dom gick iallafall bättre än tidigare. Red på medellinjen och gjorde öppnor och slutor på rakt spår utan att vara vid staketet. Mycket intressant och faktiskt ganska upplyftande. Han gick riktigt bra. Men på böjt spår var det fortfarande lite stelt i vänster varv... suck... undrar vad det beror på. Det är iallafall inte sadeln, det inser jag nu!

Något som Camilo vet men som vi inte andra vet, det är att andra hästar som kommer galopperande i närheten, är minst lika farliga som tigrar!!! Minns ett ridpass på banan tillsammans med Erika och Sanna för ett tag sedan. Han tyckte att det var något obehagligt när hon kom i närheten av honom, men när hon kom galopperande från andra sidan ridbanan mot oss, då blev han helt enkelt superskraj. Då trodde jag att det berodde på att hon varit "häxan surtant" när dom gick ihop i början när han var ny här. Tills igår....

... När vi var uppe i ridhuset och det kom in ett annat ekipage som skulle hoppträna samtidigt. Vi var där först, och då gick han som vanligt lungt och fint, men så snart dom kom in i ridhuset blev han helt spänd och ville ha mera koll på dom än lyssna på mig. Iallafall när dom var i närheten. Trots allt red vi en stund och lyckades ändå parera det hela ganska bra, men när dom kom galopperande mot oss, även om det var en bra bit bort, blev han helt stissig!!! Jag inser att detta är ett problem som förmodligen kommer sig av att han blivit illa jagad av andra hästar under ett tillfälle för ett par år sedan. Såklart att jag vill att han ska lita på mig, och känna att jag har koll på läget, men jag tror ändå att han i grunden blivit så osäker på andra hästar som kommer emot honom i full fart s.a.s så att han helt enkelt drabbas av panik. Jag ska prata med någon duktig person (eller flera) och be om råd på hur jag ska kunna jobba med detta. Det är ju egentligen bara att gå upp till ridhuset när det är andra där, och göra det tills han vänjer sig, men det känns lite trist om han innan dess ska börja förknippa det med obehag att vara där... klurigt...

Ikväll jobbade jag honom från marken. Nu ska jag "börja om" lite med groundwork och longeringen mera AR-aktigt, samma som jag höll på med Curtan förut. Måste helt enkelt backa bandet och försöka få till mjukhet i ställning och böjning via markarbetet, och sen se om jag kan få tillbaka det upp på ryggen. Han jobbade på bra, men faktiskt var han inte heller så lätt att få i rätt form ens på marken. Därför så kändes det ändå jättebra när vi hållit på en stund, och det hela tiden blev lite bättre och bättre. Hursom helst så är han jätterolig att jobba med. Det är så befriande skönt att ha en så lyssnande arbetsvillig häst, som gör det jag ber om så gott han kan... utan att bli pushig! Om jag hade möjlighet skulle jag gärna göra ett par sådana pass per dag. Dom ger ju ingen kondis direkt, men jag tänker nu göra detta till en rutin som vi börjar med oavsett om jag ska rida sen eller ej.