Vad ska man göra när det blåser som F-n och det är helt enkelt fööör skitkallt för att vara ute och träna... Och inte har jag lust att släpa hit transporten för att åka upp till ridhuset heller, och för den delen så är det inte poppis att komma dit "utifrån" och vara där på kvällstid heller, för då är det många av dom som står där som trängs. Så vad göra... jo, jag får ta till en gammal nödlösning, nämligen att träna på stallgången. Jodå, det går visst! Man måste bara göra allt lite mera noggrannt och sakta. Och det är inte så dumt alls faktiskt.

Alltså, böjning, ett steg i taget, koll på bakben, halvhalter, svänga runt i kontroll, några steg i böjning, koll på bakben, halvhalt och sen... Duktig pålle!!! Godis!  Snacka om fokus man får!!! Kanske är det så att jag helt enkelt får bättre koll på varje steg och blir mera medveten om hur han gör och detaljerna på ett annat sätt.

Ikväll var det inte halvstorm med isvindar, men istället snöade det något oerhört! Det blev lite fokuserad stallgångs-ST, sen gick vi ut på ridbanan och fortsatte med bommar och lite ST, sen fick han rulla sig. Nu har vi nästan hittat en löslongering som inbegriper en mix av allt vi gjort innan. Longering, bommar och alla gångarter. Det känns riktigt roligt, och om vi inte haft detta att han skulle jobbas från marken, skulle jag nog inte kommit på idén att göra såhär alls...

Helst skulle jag vilja jobba mycket mera med LR, men det är inte läge alls i detta väder. Det blir inte bra helt enkelt. Och det är lite synd, eftersom vi tappar lite rutin när det hinner gå ett tag mellan gångerna. Men men... Man får liksom "stå ut" bara! Ringde P-M idag, och bokade in honom för ett återbesök. Då blir det koll av läget med höfter osv. samt vaccinering. Min största undran är nu varför Camilo fortfarande är lite dålig i magen... Har testat loppfrön nu i en vecka, och det har väl blivit bättre, men inte bra. Så då är det väl dags att gå på nästa huskur: linfrökaka och vetekli... Måste bara in till stan och handla det dock...

Det är ju alltid väldigt trevligt när någon utomstående säger något bra om ens älskade häst... Idag var hovis hos oss för att sko om Macke, och då passade jag på att be honom bara kolla lite på Camilos hovar. Hans hovar är jättefina, så han behövde inte verkas, men jag ville ändå att Hovis skulle kolla på strålarna, eftersom dom blev lite mindre fina efter blötvädret tidigare. Jag har ju varit inne på att ev sko Camilo om det skulle blivit samma ishalka i hagarna som det var förr om åren, men det har det ju tacksamt nog inte blivit ännu, och förhoppningsvis kanske man kan önska sig att alla gudar är goda nog att se till att det inte blir det sen heller...

Macke har fått skor i fram, så nu behöver han ju inte längre sina boots med broddar i. Så jag har fått löfte av Tina att låna dom så mycket jag vill och behöver. Provade dom för ett par veckor sen, men tyckte kanske att dom var aningens tighta. Nu tror jag att jag kanske kan ha tagit fel boots, den som var till bak istället, för idag när hovis skulle kolla så satt frambootsen som en smäck!!! TACK tack universum  !!

Hovis har alltid varit minst sagt positiv till Camilos hovar, och idag sa han att man skulle kunna använda honom som exempel på hur en perfekt hov ska se ut!!!! Rooligt!!! Förra gången han verkades var innan vi åkte till Hällekis, så under denna period har vi alltså hållit jämna steg med slitage kontra tillväxt. Så skönt med en hovis som uppskattar en fin barfotahov, och faktiskt inte tycker att han ska skos till varje pris! Jag har fått ett löfte från (stall-)Karin att om det skulle bli halt i hagen, så lägger jag en slant på att sanda där istället. Man får rätt mycket sand för samma pengar som ett par skoningar...

Efter denna trevliga insikt, så gick pålle och stolt matte ut i isvindarna på ridbanan. Fy tusan så skitkallt det blåser!!!! Vi gjorde lite ST, bommar och longering. Sen var det nooog!

Igår red jag! Det var en väääldigt pigg herre, och jag fick jobba en stund innan han äntligen slappnade av och frustade. Började dock med ST som gick bra, så nu kan jag nog utöka den med nästa steg, att gå på sidan. Men som sagt sen red jag, och förutom att han var jättepigg, så hade han tydligen bestämt sig för att han tyckte att spöet var jätteläskigt när jag skulle sitta upp. Det gick inte att hålla i det medan jag skulle upp, för han ville flytta sig för det hela tiden. Snacka om att han blivit van vid att lyssna på små spösignaler... Vimstrasan!!! Efter en stund gav jag upp, och satte fast det vid sadeln, och då gick det som vanligt bra att hoppa upp utan trassel.

Tyvärr blev det styltor, som iofs lossnade mellan varven. Men ändå, det känns lite sisådär att han ska gå med styltor. Som tur är, är det fortfarande ganska löst i spåret, så han vrickar sig inte ändå. Det blev ganska fina (små) öppnor och slutor längst spåret. Och jag var ganska nöjd trots allt. Men det kändes som om han behövde lite rullobus oxå, så efter ridningen gick vi in och dressade av alla grejjer, så fick han komma ut helt naken på banan och rulla sig. Lite rull och lite bus, och lite bommar! Mycket poppis, han verkade njuta av att inte ha täcket på sig. Det var inte så kallt, men han fick det på sig igen när det var dags att gå tillbaka ut i hagen. Kul att vara där i dagsljus för en gångs skull!

Idag har jag haft besök på eftermiddagen, och därför blev det lite senare i stallet än jag hade tänkt tidigare. Efter en hel dag hemma i sällskap med fika och gosig vedbrasa, så var det inte en helt angenäm upplevelse att gå ut till bilen... iiiskalla vindar!!! Hurrr!!! Tur att man har bra kläder, men redan under dom 20 meter det är till bilen, bestämde jag mig för att skippa tanken på ridning idag. Hade tänkt rida som omväxling, och såg sååå fram emot det. Men eftersom vår ridbana ligger högt och öppet, vet jag bara allt för väl att om det är skitkallt här hemma, så är det etter värre vid stallet...

Under en tid har Camilo varit lite dålig i magen. Liksom många många andra hästar under denna märkliga vinter. Jag har börjat ge honom loppfrön och gurkmeja och idag var han faktiskt lite bättre. Jag hoppas verkligen att det ska ge sig nu. Men han var klart bättre idag än igår iallafall, så jag hoppas att kuren fungerar.

Eftersom det inte blev någon ridning, eller annan utomhusaktivitet heller för den delen, så passade jag på att ge honom lite massage. Först och främst vid bogarna. Medan jag höll på så blev det allt mer tydligt att han börjar fälla päls... Redan!?! Tycker ju att han kan behöva den ett tag till. Men han är ju spanjor, så det är kanske inte så konstigt att han har en lite tidigare vår inprogrammerad...

Något som har varit ett krux med LR på det sättet jag lärt mig det från Piet Bakker, är att han inte jobbar med ställning och böjning såsom man gör inom AR. Det har ju gjort att jag hamnat i kläm mellan två olika system som var för sig fungerar, men är aningen svårt att kombinera. Det finns ju långa tyglar på AR-vis, men då går man rakt bakom hästen, och det tycker jag är mindre bra... Så när jag skulle börja med Camilo så bestämde jag mig för att försöka kombinera dom båda... men det gick sisådär...

Det som var svårast var att han ville falla inåt på vänster bog, så snart jag öht tog i vänster tygel. Försök att få honom att gå kvar på spåret med lätt vänsterställning var helt enkelt helt omöjligt. Tog hjälp av Carolina, men det var jättesvårt för mig att tima med enbart tyglar som hjälp. MEN, nu har jag klurat ut att jag kan använda samma princip som i ST, med att flytta bogen med spö. Och det fungerar jättebra, jag behöver inte ens nudda honom utan bara hålla upp det, så får jag ställning och böjning UTAN att han faller inåt!!! HURRA!!! Jag är så himla glad över att jag äntligen kommit igenom detta, och det var tack vare att jag testade det i samling, som jag förstod att det kunde funka i fri skritt. En annan effekt var att han vart betydligt lugnare och mera uppmärksam på mig, och inte alls lika "på" som tidigare. Jag jobbade bara med det i olika varv, och klickade in det ordentligt. Sen var vi klara.

Det ska bli jättespännande att pröva nästa gång igen, och då ska jag testa att göra en rättvänd öppna, och få honom att gå lika avslappnat och fint! Kul pass!

Igår hade jag ännu en lektion, men denna gång för Macke med Josefin som ryttare. Vi var uppe i ridhuset, och eftersom det är ett hoppinriktat ställe, så var det fullt av hinder där inne. Men vi lyckades ändå hitta en volt där vi kunde vara. Det var en rolig lektion, som avslutades med att (varmblods-)Macke fick göra debut (??) som hoppehäst... Tekniken behöver filas på lite, men dom hade kul!

Camilo och jag fortsätter på vår utstakade väg, även om det ibland känns lite enahanda. Saknar ju ridningen, men när det ändå går sakta framåt, så känns det helt klart värt det!! Och nu kan jag verkligen se att han gör framsteg rörelsemässigt. Jag passade på att sätta på "stöden" på bommarna i ytterkant, så att han nu måste lyfta mera på benen när han går över. Som vanligt måste han vara lite skeptisk, och det var festligt att se honom vara så arbetsinställd och tveksam samtidigt!!! Han ville och ville inte närma sig bommarna först, men efter att jag gick före en gång, så gick det galant. Men han försökte minsann att komma undan med att bara gå längst in där dom låg mot marken den luringen, men då fick han inget godis alls...

Sen vart det LR, och det gick ännu bättre än förra gången. Nu har vi fått in en bättre rutin, och han är inte alls lika superpigg som han var för ett par veckor sen. Bara precis lagom framåt med en energisk skritt, det är stor skillnad faktiskt! Han är så fin i samlad skritt, det kommer inte att bli svårt att hitta anslag till piaff därifrån, för han börjar redan vilja svinga igång lite när jag smackar på... men jag ska spara på det goda tills vi är ännu mera på väg med allt annat. Väntar med att trava honom dock, dels för att jag vill få in en ännu mera stadig rutin i jobbet, och dels för att det är jobbigt att gå fort i snömodden på sidan om spåret... pust... Men det finns många bra saker kvar att jobba med i skritt tack och lov.

Det går sakta sakta saaaaktaaa framåt med ST. "Trägen vinner" heter det ju, "skam den som ger sig", eller "genväg är senväg", och "övning ger färdighet"... Hur det än är så börjar man ana en liiten framgång vilket naturligtvis känns oerhört skönt. Det bästa är att det är ganska snabbt avklarat det hela, så man hinner inte ledsna under tiden iallafall. Vilket är psykologiskt viktigt när man gett sig in i något som behöver mycket tid (eller kunskap, vilket jag inte har i detta fallet). Idag kunde vi gå ett helt voltvarv (ca 10-meters) utan att någon av oss tog time out på vägen. Sen byter vi varv och gör om det hela åt andra hållet, ett helt varv. Och sen bytte vi igen... Roligt!

Sen fick han springa iväg och rulla sig, vilket börjar bli en trevlig rutin. Det som är lite synd är att han inte tycker att det är riktigt värt mödan att spralla runt så mycket, utan vill hellre komma till mig för att fortsätta jobba = tjäna godis. Jag får hålla igång själv oxå, om han ska bli lite busig. Fast det gör ju inte så mycket egentligen... Sen parkerar han framför bommarna och vill helt tydligt "jobba" med att gå över. MÅNGA gånger. Helst vill han inte gå ut från banan, utan stannar kvar och vänder upp mot bommarna igen om jag går därifrån... Snacka om att han blivit förstärkt i detta beteende. Roligt eftersom han varit ganska nödbedd att gå över dom i början! Idag valde han helt spontant att gå över dom utan att jag ens var där...

Det blev kort men kul, eftersom jag var bortbjuden på middag. Hoppas på bra LR imorgon.

... eller vad man ska säga. Idag var vi ute på banan med markarbete, ST och LR på programmet. Jag var ju lite taggad efter avklarat ST och sedvanligt släpp med rullobus, för att kolla om vi kunde löslongera på samma fina vis som i förrgår. Men se det kunde vi icke! Det var en helt annan femma, för nu ville han inte följa mig alls på samma fina sätt. Och vad var skillnaden?? Inte vet jag! Har ingen som helst aning faktiskt..

MEN, när vi skulle jobba med LR, DÅ... ville han jobba jättefint. Skolorna satt precis där dom skulle, och jag kunde jobba som vanligt med finlir utan att han vart övertänd. Jag kunde oxå be om lite med samling i skritten, vilket gick jättefint, till och med lite ställning och böjning. Det var länge sen jag fick till det, så jag är jättenöjd med dagens pass ändå.

Igår hämtade jag mitt sadelmullimull, som jag väntat på och suktat efter sedan första december (eller egentligen sedan jag köpte sadeln i september)... Men jag blev så fruktansvärt grymt besviken när jag med spänd förväntan, lade det över sadeln för att få dit det.... och det visade sig att det F-------Ns D----la Sk-----t!!!!! Det hade blivit fel på längden på kåporna.... SUCK... SUUUPERSUUUCK!!!! Det kommer sig av ett missförstånd (förstår jag nu) som jag väl själv får ta på mig skulden för, min modell på Espaniola är inte samma som den vanliga Espaniolan. Den heter SKL, och har vanligtvis bara en längd på kåporna... Inte samma som den andra vanligaste Espaniolan, som har kortare kåpor som standard... Ja ja, på något sätt får väl detta I-landsproblem sin lösning till slut, men surt som F----N är det iallafall  ...

Trots detta hade jag ju sett fram emot att rida, så jag gjorde det ändå, fast jag var så himla besviken över det hela. Det gick ok, även om jag var helt otaggad...  Hoppas att det löser sig, för jag vill ju helst ha ett skinn som passar sadeln. I värsta fall får jag väl köpa en beg sadel till skinnet....