Nu bor sedan igår kl 15, Camilo och hans 110 bal hö, 30 säckar spånpellets och en icke oansenlig mängd grejer, på Kullinge. Han tyckte att det var en dålig idé att åka transport, och inte förrän husse tog tag i situationen, så gick han in.... Hurra för husse!!! Han har kanonbra "skills" som lastare av hästar, och det är inte första gången som han bevisar det (roligt att han får göra något bra han oxå!!), går bara helt sonika rakt in och om det tar stopp, så tar han i lite till vilket till min otroliga förvåning brukar lyckas. Frågan är väl bara vad som händer nästa gång jag ska iväg... blir det bättre eller sämre då...

Vi har äntligen fått dit allt, nästan, och det känns otrooligt skönt att ha landat på plats. Det är bara ca 30 halmbalar kvar på loftet i Hacksta. Dom får ligga kvar där så länge, så ska jag åka dit och hämta dom någon gång framöver. Så länge får jag ta ett par i taget i min lilla bil. Nu går det ju åt lite mera halm, eftersom det inte finns många strån öht i den hage Camilo går i. Han har ju tyvärr "köpt ner sig" om man frågar honom, men faktum är, att han inte är svullen bakom ganascherna alls idag. Vilket jag inser att han varit mer eller mindre under en ganska lång tid. Att gå och äta på tillväxtzonerna på gräset i hagen, har nog varit en stor belastning för hans metabolism. Och jag är rätt så övertygad om att det inte varit någon långsiktigt bra lösning att ha honom i den hagen under hela sommaren. Det skulle helt enkelt varit svårt att få honom frisk utan att ha börjat om från noll. Hans system behöver vila från för mycket onyttigheter.

Han blev avmaskad innan vi åkte, och det kändes inte jobbigt heller med tanke på att han hade ganska mycket marrar. Nu äter han dessutom sedan idag, bara torrt hö, och det tror jag att han mår väldigt bra av. Tyvärr går dom in rätt så tidigt på eftermiddagen, så han behöver mera ätstimulans nu än tidigare. Men som sagt, det är bara illa att gå och käka gräset ända ner på rötterna oxå.

Nu har vi till slut ääääntligen tillgång till RIIIIDHUUUUS!!!! HURRA!!!!! Och igår när vi kom dit och allt lugnat ner sig med alla som var där samtidigt, gick vi till slut dit och bekantade oss med det i lugn och ro, bara pålle och jag. Camilo var lite taggad, och nosade nyfiket på det mesta men jag gick väldigt pedagogiskt runt och visade allt (för mig själv oxå!) flera varv. Efter en stund och några tappra försök till ST-träning, så släppte jag honom lös istället. Mycket populärt minst sagt, då blev det minsann tjolahopp av guds nåde, och samtidigt fick han utlopp för uppdämd energi och chansen att släppa på alla spänningar. Trots detta hade jag hela tiden i huvudet att vi skulle vara där och kunna slappna av, och känna att vi trivdes. Till slut var vi väldigt nöjda och lugna, och kunde gå upp till stallet för en genomgång av nattrutinerna.

Idag har jag lyckats låta bli att oroa mig!! F-n tro´t för det är min specialgren sedan tidigare. Men jag tror nog att jag lyckats mota bort det värsta molnet, för jag har varit helt lugn hela dagen. Han verkade väldigt glad att se mig när jag kom dit, men jag tror att han är väldigt fundersam över om vi ska stanna där, eller åka hem snart... lite jobbigt... men det får väl ta sin tid. Han verkar inte lida direkt heller, ser pigg och glad ut iallafall. Det var lite bökigt att fixa allt fix, men det får ge sig med tiden. Sen var det dags för första ridturen i ridhuset. Sussie var där och hon skulle oxå rida sin fina Utopia (morgansto). Så vi gjorde sällskap ner till ridhuset, och jag kunde återigen känna en begynnande tacksamhet för att nu få tillgång till allt som jag saknat så länge, och att vi äntligen vågat ta steget att flytta till ett ställe med ridhus. Så himla mysigt!!! Jag längtar tills när jag kommer att vara där ensam med Camilo och dessutom ha fin musik i anläggningen.

Det var nästan för bra för att vara sant, men han gick jättefint och verkad gilla underlaget där! Vi kunde göra saker vi inte klarat på länge. Om någonsin! T.ex växla mellan kort trav och galopp på volt. Hittills har jag knappt kunnat galoppera honom på volt öht. Än mindre jobba med tempoväxlingar... Jag njöööt och kände mig så himla glad över att vi båda trivdes där. Det är ett mysigt ridhus. Hemtrevligt!

Nu ska jag försöka slappna av och sova... det har inte blivit för mycket av den varan på sista tiden...

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Nu är vi äntligen äntligen hemma igen! Peter och jag har varit på en tripp till Spanien förra veckan. Vi hade det sååå bra sååå, och visst var det jättemysigt på en massa vis... men inte en endaste hästig aktivitet, den enda jag såg var säkert 200 me...

Det är böjningen som gör det! Vaddå... Jo, det är böjningen som får hästen att arbeta mer korrekt. Och nu har vi ökat jobbet med böjningen lite, och då känns det faktiskt som om det händer något nyttigt igen. Något som vi båda behöver känna. Det är l...

Den senaste tiden... eller förresten, det senaste året, har gått fruktansvärt fort!!! I mitt huvud är det fortfarande bara i början av maj, och vädret hjälper ju till att hålla sommarkänslan borta. Den vill visst inte starta än, sommaren.   Men s...

Jag upphör aldrig att förvånas över hur olika det kan kännas att rida, beroende på hur det varit dagen eller dagarna innan. Och vad som påverkar detta har jag fortfarande inte klurat klart på. Senast jag skrev här hade vi ridit ut och avslutat med et...

För dom allra flesta som har häst, är möjligheten att rida ut ganska viktig. Visst är det heelt underbart att ha tillgång till ridhus och ridbana, men självklart vill man även ha tillgång till bra ridvägar ute. Jag har ju inte varit den som ridit ut ...