Jag åkte till stallet tidigt idag. Egentligen skulle jag väl ha skyndat dit i ottan, men det blev lite städ o fix hemma på förmiddagen, så jag kom iväg lagom till lunch. Camilo hade passat på att bättra på sin fantastiska lerinpackning, speciellt i manen, så det var bara att släppa kraven på sanering öht. Men jag hade i alla fall till slut kommit ihåg slangmunstycket med inställningsbara strålar, som legat här hemma i förpackningen ända sedan förra sommaren... Ibland blir det så... Jag testade den fasta "hårda" strålen på dom leriga hovarna, bara för att märka att den "hårda" strålen inte orkade göra jobbet. Camilo tyckte dessutom att det hela var en ganska onöding övning och ville helst inte att jag skulle spola hans delikata hovar alls... Men några klick senare stod han iallafall stilla och lät sig tvättas av, något sånär.

Gav upp alla andra idéer om sanering, och la på paden som omväxling. Red ut en lite sväng på gräsvägen, och sen in på banan. Nu skulle här valsas! Och döm av min förvåning för nu kunde vi minsann valsa riktigt bra. Efter det ville jag trava lite, men då sa pålle att det får du gärna göra, men du måste sitta ordentligt.... suck... tänk att han ska ha så mycket åsikter... Sen ville jag galoppera, men då sa pålle att det kan du fetglömma, för du kan inte sitta ordentligt... Han fattade lydigt galoppen, men stannade eller saktade av efter några steg. Jag inser nu att han blivit alldeles för känslig för att ridas bra med paden. Tror att han helt enkelt känner av mina sittben för mycket.

Har fått många nya funderingar om foder, mineraler och lerig hage... Nu ska jag börja läsa noga på förpackningarna, och så snart analysen på nya höet är klar, blir det en seriös foderstat!

... med varma vindar!!! Tänk att vädret svänger så snabbt, man hinner ju nästan inte med. Jag tog med ett av Camilos varmare täcken till stallet häromdagen, men det får ligga kvar i skåpet rent och nytvättat ett tag till. Det är annars ingen större risk att hans täcken ser rena och nytvättade ut någon längre stund, min älskling ser nogsamt till att få den rätta patinan tämligen omgående. Han fixar till manen samtidigt, fina kulor av lera som dinglar vackert mellan tovorna. Fint! Och över mankammen kan man nästan göra en mohikan, så länge leran inte torkat. Säga vad man vill, men han har full koll på stylingen!!

Jag kom till stallet sent ikväll. Jobbade sent och trodde inte att det skulle vara väder för något jobb utomhus öht. Men så fel jag hade. 12 grader varmt och ljumma vindar. Det fick bli ett longerpass iallafall, och nu kan jag nog nästan säga att det börjar arta sig väldigt bra. Alltså, nu ska jag vara ärlig och erkänna att detta är vanlig longering, och inte AR-varianten. Även om det finns element av det med, men jag går liksom in i det från andra hållet... Vill ju ha igång hans "framåttänk" och vilja till lyhördhet och rörelse. Och nu finns det där, och känns helt enkelt superbra! Efteråt började jag testa lite "groundwork", och det gick oxå jättebra. Men óm jag ska vara heeelt ärlig, så tycker jag att det känns superfånigt att gå runt runt baklänges... Om jag lyckas göra det bra, kommer jag med största säkerhet att tycka något annat... Det är bara nu när jag inte har riktig rutin, som det känns märkligt. Jag är ju van vid det gamla hederliga "work in hand" som var basic när jag kom i kontakt med AR för mer än 10 år sen. Men det var ju då det, nu är det betydligt mera invecklat att utvecklas...

Är fortfarande sååå fascinerad över min fina häst   !!!! Att kunna gå ut när som helst och göra det man vill utan trassel... det är bara dom som haft det annorlunda, som förstår vilken enorm lycka det är att hitta en häst som passar ens personlighet på alla plan!!!