Det blir ett kort inlägg ikväll... jag vill bara skriva att galoppen ikväll var den bästa jag fått hittills  av min fina fina kille  !!!! Blir så otroligt glad, även om det skulle dröja innan vi får till det så bra igen, så vet jag nu att den finns där. Och även om det skulle bli mycket träning innan det blir vardag, så är jag så himla glad att jag fått känna den   !!!

Imorgon kommer Karin, då blir det ett träningspass på banan. Spännande att se om det finns mera kul att plocka fram med Karins hjälp.

Nu har jag fixat den andra lunchfållan, så att Camilo kan gå där från lunch fram till intaget. Hagdelen som hör till, är visserligen inte speciellt gräsrik, men jag vill ändå vänja in honom väldigt försiktigt där. Dessutom måste jag dela av den hagen till hälften för att minimera risken för att han äter mer än han tål. Jag har beställt protexin, som jag hoppas mycket på. Det skall enl olika info på nätet, hjälpa hästar som han att kunna gå på delvis bete. Annars får jag väl åka dit till lunch varje dag och flytta över honom helt enkelt, eller så får han gå i den lilla hagen hela tiden tills snön kommer. Det bästa är att jag har en valmöjlighet iallafall. Hans nuvarande hage har den senaste tidens regn förstört till en status som jag inte vill ha honom i. Hoppas nu bara innerligt att den "nya" hagen inte blir helt upptrampad den oxå... risken finns om det fortsätter regna...

Roligare var det då att gå upp till ridhuset för ett pass, och samtidigt se hur mycket hinder det egentligen var där såhär mitt i veckan. Just denna vecka var det inte så mycket faktiskt, och trevligt nog fanns det faktiskt saker som även vi hade nytta av. Detta var ju en trevlig insikt som jag kommer att utnyttja framöver. Bommar i olika formationer och hinderstöd som serpentiner var ju jättkul, och inte behövde jag varken släpa dom dit eller tillbaka  . Hindret med vattenmatta tyckte han var väldigt suspekt! Tur att man inte behöver nyttja så´na! Camilo skötte sig jättebra, och jag känner att det med myrsteg går lite mera framåt. Öppnor och slutor i traven börjar bli unset bättre, alltså, han gör dom jättebra, men det går vääldigt sakta. Skulle vilja ha lite mera energi framåt, men det kommer.

När vi just kommit dit och börjat rida, så hördes det regnsmatter på ridhustaket. Hmm hoppas att det slutar tills vi ska gå 1,5 km tillbaka... Men det fortsatte, mer eller mindre hela tiden. Så efter att ha skrittat runt, alldeles färdig med hela passet, så ledsnade jag på att vänta och började göra oss i ordning för att knalla hemåt. Då lugnade det ner sig och vi gick ut. Bara för att upptäcka att det som låter som fullt ösregn inne i ridhuset, var ett milt stilla regn, helt uthädligt faktiskt. Jaha, då lärde man sig det då. Men när det regnade som allra värst, var ljudeffekten av det verkligt maffig, nästan som det dån!

På vägen hem lärde jag mig ännu en sak som en bieffekt av regn. På vägen till ridhuset så reagerade inte Camilo öht på bilarna som körde förbi oss, men på vägen hem... regnblöt grusväg låter annorlunda än torr väg och han blev jätterädd för en bil som skulle köra om oss... Nu måste jag ta tag i detta. Dags att engagera gubben!