Nu har jag fixat den andra lunchfållan, så att Camilo kan gå där från lunch fram till intaget. Hagdelen som hör till, är visserligen inte speciellt gräsrik, men jag vill ändå vänja in honom väldigt försiktigt där. Dessutom måste jag dela av den hagen till hälften för att minimera risken för att han äter mer än han tål. Jag har beställt protexin, som jag hoppas mycket på. Det skall enl olika info på nätet, hjälpa hästar som han att kunna gå på delvis bete. Annars får jag väl åka dit till lunch varje dag och flytta över honom helt enkelt, eller så får han gå i den lilla hagen hela tiden tills snön kommer. Det bästa är att jag har en valmöjlighet iallafall. Hans nuvarande hage har den senaste tidens regn förstört till en status som jag inte vill ha honom i. Hoppas nu bara innerligt att den "nya" hagen inte blir helt upptrampad den oxå... risken finns om det fortsätter regna...

Roligare var det då att gå upp till ridhuset för ett pass, och samtidigt se hur mycket hinder det egentligen var där såhär mitt i veckan. Just denna vecka var det inte så mycket faktiskt, och trevligt nog fanns det faktiskt saker som även vi hade nytta av. Detta var ju en trevlig insikt som jag kommer att utnyttja framöver. Bommar i olika formationer och hinderstöd som serpentiner var ju jättkul, och inte behövde jag varken släpa dom dit eller tillbaka  . Hindret med vattenmatta tyckte han var väldigt suspekt! Tur att man inte behöver nyttja så´na! Camilo skötte sig jättebra, och jag känner att det med myrsteg går lite mera framåt. Öppnor och slutor i traven börjar bli unset bättre, alltså, han gör dom jättebra, men det går vääldigt sakta. Skulle vilja ha lite mera energi framåt, men det kommer.

När vi just kommit dit och börjat rida, så hördes det regnsmatter på ridhustaket. Hmm hoppas att det slutar tills vi ska gå 1,5 km tillbaka... Men det fortsatte, mer eller mindre hela tiden. Så efter att ha skrittat runt, alldeles färdig med hela passet, så ledsnade jag på att vänta och började göra oss i ordning för att knalla hemåt. Då lugnade det ner sig och vi gick ut. Bara för att upptäcka att det som låter som fullt ösregn inne i ridhuset, var ett milt stilla regn, helt uthädligt faktiskt. Jaha, då lärde man sig det då. Men när det regnade som allra värst, var ljudeffekten av det verkligt maffig, nästan som det dån!

På vägen hem lärde jag mig ännu en sak som en bieffekt av regn. På vägen till ridhuset så reagerade inte Camilo öht på bilarna som körde förbi oss, men på vägen hem... regnblöt grusväg låter annorlunda än torr väg och han blev jätterädd för en bil som skulle köra om oss... Nu måste jag ta tag i detta. Dags att engagera gubben!

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Nu är vi äntligen äntligen hemma igen! Peter och jag har varit på en tripp till Spanien förra veckan. Vi hade det sååå bra sååå, och visst var det jättemysigt på en massa vis... men inte en endaste hästig aktivitet, den enda jag såg var säkert 200 me...

Det är böjningen som gör det! Vaddå... Jo, det är böjningen som får hästen att arbeta mer korrekt. Och nu har vi ökat jobbet med böjningen lite, och då känns det faktiskt som om det händer något nyttigt igen. Något som vi båda behöver känna. Det är l...

Den senaste tiden... eller förresten, det senaste året, har gått fruktansvärt fort!!! I mitt huvud är det fortfarande bara i början av maj, och vädret hjälper ju till att hålla sommarkänslan borta. Den vill visst inte starta än, sommaren.   Men s...

Jag upphör aldrig att förvånas över hur olika det kan kännas att rida, beroende på hur det varit dagen eller dagarna innan. Och vad som påverkar detta har jag fortfarande inte klurat klart på. Senast jag skrev här hade vi ridit ut och avslutat med et...

För dom allra flesta som har häst, är möjligheten att rida ut ganska viktig. Visst är det heelt underbart att ha tillgång till ridhus och ridbana, men självklart vill man även ha tillgång till bra ridvägar ute. Jag har ju inte varit den som ridit ut ...