Vad ska man göra när det bara regnar och blåser hela tiden??? Inte känns det som det mest lockande att först ta in en blötlerig häst, och försöka få honom torr och något mindre skitig, för att sen gå ut i duggregnet (som hela tiden varierade till ösregn och tillbaka) och bli ännu blötare igen. Den där uteritten som jag hade tänkt ut att jag ville göra, den får väl vänta till en annan dag helt enkelt.

Efter saneringen kom jag på ett gammalt trick för att träna lite mera på ställoböj, nämligen att göra det på stallgången. Det är inte så dumt som det låter, och kräver faktiskt ett minimum av preparering. På med en kapson och tyglar, och sen är det bara att börja. Men när jag hållit på en stund, kom jag plötsligt på något som jag gjorde med Curtan några gånger, nämligen ridning på stallgången. Sagt och gjort, jag hämtade stolen och så hoppade jag upp och gjorde samma sak från ovan s.a.s Måste säga att det aldrig gått så bra som idag. Kanske för att det blir så mycket fokus på just bara den övningen, och inte att man snabbt vill komma vidare till själva ridningen. Tror att han nu fattat hela grejjen, iallafall början. Testade lite att få honom att "gunga" för hjälperna (tyglarna), men det är ganska svårt. Så fort det blir det minsta för mycket så vill han flytta sig... men det var första gången jag testade det.

Det är en underdrift att säga att han var konfunderad över mitt tilltag... misstänker starkt att ingen någonsin hoppat upp barbacka på honom inne i ett stall. Det som är så bra med att inte kunna gå någonstans (inte så långt iaf) gör att bådas fokus blir på att kommunicera i halten. Det var riktigt kul!!! Och ja jag kommer helt klart att göra om det, iallafall om det ska hålla på och regna (pissa ner) hela tiden!!

Men mycket till motion blir det ju tyvärr inte.... suck....

Hur irriterande är det inte när man skrivit ett långt och väldigt inspirerat blogginlägg.... som sen försvinner....   Ute i cyberrymden finns ett lager av blogginlägg som säkert är ännu mera ihågkomna som brillianta, än dom som man faktiskt lyckades publicera. 

Häromkvällen lyckades jag pricka in när det slutat regna, och det blev ett sent men trevligt ridpass. Passade på att lägga på ett nytt ponnyschabrak som jag fyndade på Hööks, samt prova en ny betsling, ridkapson med kedja och ett akademiskt bett från Marcus Holst. Intressant att inse att det kan bli en annan känsla med annan betsling. Jag har ju testat att byta till vanligt tränsbett mellan varven, men inte till annan stång. Kedjekapsonen är ju skarpare än den jag har på tränset i vanliga fall, och det märktes att det var mycket lättare att få till ställoböj med denna. Så nu kommer jag att ha den ett tag, och se hur det blir. Intet är som empiriska studier!!

Gårdagens ridpass blev ganska kort, eftersom jag skulle ha en lektion för Sanna och Erika. Så jag slarvade lite med att jobba igång med gymastik (skolor) och gick mera rakt ut på spåret... bokstavligen. Det blev inte något märkvärdigt alls, och jag insåg efteråt att om jag ska få honom att jobba mera som jag vill, så går det (ännu) inte att skippa uppmjukningen först.

Igår blev det dessutom väldigt tydligt hur tidigt det blir mörkt nu. Jag tänkte mig att rida ut en sväng och åkte till stallet vid halv 4. Innan jag hade flyttat en vattentunna och fyllt den, var det i princip mörkt... Fy tusan! Det enda som tröstar i höstmörkret är minnet av vintern för tre år sen, när det kom en halv meter snö i början av november. Tänk vilken enorm skillnad det är mot i år. Jag föredrar helt klart detta isåfall. Då blev ridbanan helt oanvändbar, och förblev så ända tills i mars... bara tanken får mig att nästan drabbas av svår ridpanik...

Det gäller trots allt att förbise vädrets förtretliga påverkan på oss hästnördar, och ändå försöka se det som är bra i tillvaron. Det finns många många tillfällen att reflektera över hur priviligierad jag är som får hålla på med min älskade Camilo, och kunna fördjupa denna passion så mycket jag önskar (nästan iallafall). Livet bjuder på så många oväntade och ibland tråkiga överraskningar, och jag blev väldigt medveten om detta igår. Inte för egen del, men när vänner drabbas av livets prövningar känns det även i mig. TACK livet för att jag får ha det så bra  !!!!