Jag har under hela tiden jag haft Camilo hos mig, varit bortskämd med att det går sakta men säker framåt. Speciellt efter vistelsen i Hällekis och tiden därefter. Men nu sedan ett par veckor så känns han inte riktigt hundra, och jag försöker klura ut vad det kan bero på. Är det jag som rider illa?? Är det utrustningen som behöver ändras?? Är det sadeln?? Eller kan det vara hans kropp... magen...Si-led, knä???

Nu har jag testat lite olika med allt som jag kan komma på. Ändrat lite på mig och min sits, ändrade huvudlag med annat bett och kapson, han har fått nytt magmedel och verkar inte bekymrad i magen i övrigt. Men hans kropp har jag inte kollat av på ett bra tag nu. Mirja som behandlat honom tre gånger, kommer åter om tre veckor och egentligen borde jag väl ha tålamod och vänta tills dess. Men jag blir så frustrerad när det bara liksom går lite midre bra hela tiden. Inte direkt dåligt (en del saker är ju helt ok) men iallafall. Vi står och stampar aningen bakåt... vilket stör mig något ofantligt!!! Nu har tanken på lerkletets betydelse för det hela flyttat in i huvudet, och vill gärna stanna där och ältas några varv. Leran påverkar ju inte bara på utsidan, den kan ju faktiskt skapa en del skit även på insidan. Tänker att om han går och spänner sig i halkan hela dagen, så kanske det inte är så konstigt om han inte känns lika mjuk och fin som förut. Det är ju halt även om man bara går på själva gräset.

Vi gick ut på en jättemysig promenad igår. Orkade inte sanera honom, utan tog in honom från hagen och satte bara på en kapson med lina, och så knallade vi iväg. Utan att ens skrapa av det värsta från hovarna. Han fick ha täcket kvar på oxå = lat matte. Hittade för ett tag sedan en skogsbacke i anslutning till en av sommarhagarna (kossorna har gigantiska hagar) som jag inte utforskat förut. På vägen dit var det vanlig betad hagmark, men huvvaligen vá slirvigt det var att gå där trots att det såg "gräsigt" ut. Jag halkade lite i varje steg, och inte vart det bättre när vi kom upp i skogsbacken heller. En jättemysig upptäcksfärd trots allt, och en och annan tugga gran eller gammal förna slank det ner i en nöjd pållehäst. Senare på eftermiddagen kände jag mig till min förvåning lite stel, jag hade helt enkelt fått träningsvärk!! Av en promenad!!??!! Då insåg jag hur jobbigt det är att gå på halt och lite smålerigt underlag, och fick mig en tankeställare på hur det måste kännas att halka runt där i leran hela dagarna som pållarna gör.... Undrar just om det kan vara en bidragande orsak till att han inte känns riktigt som förut....?