Sakta men säkert blir det faktiskt bättre och bättre... Jag gjorde samma som igår, och när man gör det så går det ju onekligen lättare att avgöra om det ändras något öht. Dessutom är hästar vanedjur (som vi) och det är kanske även det som gör skillnad i och med att det blir en dagsrutin. Eftersom jag för tillfället har mycket jobb, så blir det senare kvällar i stallet. Har helt enkelt inte tid att gå upp till ridhuset en förmiddag, eller att vara i stallet under dagtid, men tack och lov så är ridbanan bra. Det är nästan lite väl fast underlag på spåret när det blivit fruset, men jag klagar INTE!! Det är bara att kratta ut lite gummiflis om det skulle behövas. Nu kan jag istället använda volten mycket bättre, vilket gör en avgörande skillnad. Den är nästan helt perfekt i underlagshänseende... tänka sig!!

Det bästa med dagens pass, var att jag faktiskt kunde känna att det var skillnad på hur han var i sin vänstra sida. Speciellt på volten. Så himla roligt!!! Det ger mersmak, och gör ju dessutom att jag får inspiration att fortsätta samma jobb, och jag tänker försöka strunta i att det inte blir någon större variation. Jag måste komma ihåg att han inte är som Curtan, som krävde konstant förändring för att vara stimulerad och nöjd. Camilo verkar faktiskt gilla att det är lite samma varje dag. Han känns helt lugn och jättefin med att veta ungefär vad jag förväntar mig av honom. Visserligen blir det ju några saker som skiljer sig, men i det stora hela lägger jag upp passet på nästan samma sätt.

Idag testade jag övergångar mellan samlad skritt, över till samlad trav, och tillbaka igen, varvat med en lägre form. Det gick riktigt bra, och jag är jättenöjd med vårt resultat av träningen idag  . Det var ett tag sedan det kändes så, och därför är jag desto tacksammare. En sak som jag ska ändra tills imorgon, är att byta till det andra bettet. Det är något rakare med lite lägre port. Jag använder inte stången så mycket, det blir mest kapsonen, men ändå. Han verkade mera nöjd med det andra bettet.... Tänk så många detaljer man måste prova sig fram till.... Men trägen vinner heter det ju... och då blir det hela tiden sakta men säkert bättre och bättre!

Tänker ibland på hur många människor som varje dag rider och tränar och tänker och trailar och bokar tid och betalar osv i hela detta långa land...  Det måste ju finnas hundratusentals ryttare som funderar över hur man ska bli bättre på det som man just nu vill uppnå. Så många ambitiösa flickor/tjejjer/kvinnor/tanter och så dito några pojkar/killar/män/gubbar (fast dom är i klar minoritet!!!) som drömmer skimrande drömmar... Och jag är en av dom!

Jag sadlade min fine Camilo med paden, och gick ut i den klara kvällen för att fortsätta på det vi började igår. Han blir lättare och lättare att starta upp från marken. I början var jag så less på allt markarbete (sedan jag hade Curtan) så jag ville hellre rida, men nu har jag insett fördelarna med att be om formgivning från marken, för det finns information att hämta av att börja där. En av sakerna som jag insett, är att han faktiskt talar om för mig hur det känns när jag ber om olika saker. I vänster varv är han ju stelare, men känns ändå lättare att jobba med tack vare att jag kan hålla ut den vänstra bogen. Han har svårare med öppnan även vid handen (känns ju iofs skönt att det inte är min kropp som skapar problemen) i vänster varv. I höger varv vill han ju oxå falla ut på den vänstra bogen, men då måste jag hålla emot med ytter tygel... Öppnan går för lätt istället, helst vill han nästan gå i öppna hela tiden. Han är dessutom surare och går och småbiter i luften s.a.s ibland inte alls ibland mycket mer... Obehag??

Medveten om ovan, så satt jag upp och red, och det gick ännu bättre än igår. Förutom arbetet på volten, som i vänster varv känns lika stelt som tidigare. Jag testade dock att inte be honom om böjning alls, och låta honom hitta formen själv helt. Då vill han gå och titta ut till höger i princip hela tiden. Det går att forma honom för sits och skänkel, men då faller han oftast inåt på den vänstra bogen. Alla hästar är oliksidiga, och vi oxå, men nu har jag jobbat så mycket med detta med honom, så jag tycker att det borde ha blivit bättre.

Helst skulle jag vilja ha hjälp av Mirja, men när hon kommer nästa gång kan jag inte vara med.... GAAAHHH!!! Det är dags att kontakta någon som kan kolla upp honom.

Tänker ibland på hur många människor som varje dag rider och tränar och tänker och trailar och bokar tid och betalar osv i hela detta långa land...  Det måste ju finnas hundratusentals ryttare som funderar över hur man ska bli bättre på det som man just nu vill uppnå. Så många ambitiösa flickor/tjejjer/kvinnor/tanter och så dito några pojkar/killar/män/gubbar (fast dom är i klar minoritet!!!) som drömmer skimrande drömmar... Och jag är en av dom!

Jag sadlade min fine Camilo med paden, och gick ut i den klara kvällen för att fortsätta på det vi började igår. Han blir lättare och lättare att starta upp från marken. I början var jag så less på allt markarbete (sedan jag hade Curtan) så jag ville hellre rida, men nu har jag insett fördelarna med att be om formgivning från marken, för det finns information att hämta av att börja där. En av sakerna som jag insett, är att han faktiskt talar om för mig hur det känns när jag ber om olika saker. I vänster varv är han ju stelare, men känns ändå lättare att jobba med tack vare att jag kan hålla ut den vänstra bogen. Han har svårare med öppnan även vid handen (känns ju iofs skönt att det inte är min kropp som skapar problemen) i vänster varv. I höger varv vill han ju oxå falla ut på den vänstra bogen, men då måste jag hålla emot med ytter tygel... Öppnan går för lätt istället, helst vill han nästan gå i öppna hela tiden. Han är dessutom surare och går och småbiter i luften s.a.s ibland inte alls ibland mycket mer... Obehag??

Medveten om ovan, så satt jag upp och red, och det gick ännu bättre än igår. Förutom arbetet på volten, som i vänster varv känns lika stelt som tidigare. Jag testade dock att inte be honom om böjning alls, och låta honom hitta formen själv helt. Då vill han gå och titta ut till höger i princip hela tiden. Det går att forma honom för sits och skänkel, men då faller han oftast inåt på den vänstra bogen. Alla hästar är oliksidiga, och vi oxå, men nu har jag jobbat så mycket med detta med honom, så jag tycker att det borde ha blivit bättre.

Helst skulle jag vilja ha hjälp av Mirja, men när hon kommer nästa gång kan jag inte vara med.... GAAAHHH!!! Det är dags att kontakta någon som kan kolla upp honom.