Idag har jag varit låg hela dagen, och det gjorde att jag inte kände mig riktigt på humör för någonting speciellt alls... Men det betyder aldrig att jag hellre skulle vara hemma än i stallet!! När jag suttit och jobbat en hel dag, blir jag så frusen och hurrig, och idag var inget undantag. Så när jag skulle ge mig iväg ganska sent (kvällspasset) så blev det värsta vintermunderingen som åkte på. Tjockbrallor och vintermössa. Hatar att frysa!

Tänkte att om jag känner mig såhär uschlig, så vill jag inte rida. Det får bli longering ikväll. Sagt och gjort så vart det kapsonen på och ut gick vi. När vi hållit på en stund så fick jag idén om att använda dom två bommarna som ändå låg där på ridbanan. Släpade dom i läge på volten, och Camilo tyckte först att det var skitläskigt, men efter att jag släpat dom lite hit och dit, och rättat till dom några gånger, så såg han ut som han aldrig brytt sig i hela sitt liv... Rolig häst, han vill liksom testa hur jag förhåller mig till hans reaktioner. När jag inte bryr mig, så blir han oxå cool...

Sen började jag med skritt, och det gick hyfsat, efter några klick blev han väldigt med på noterna och gick lydigt över när jag bad om det. Men när jag ville ha trav blev han jättebusig och började bralla lite. Jätteroligt      !!! Hur mycket han än brallar runt och hoppsar, behöver jag aldrig hålla hårt i linan. Han är eftergiven kapsonen och håller bra koll på vilken väg han kan ta runt mig. Det är så´n enorm skillnad i hur han gör och busar till skillnad mot Curtan. När Curtan blev busig då fick man verkligen hålla i hatten, han vart enormt stark och explosiv om man lät honom hållas. Vilket jag aldrig ville, så nu när jag har Camilo som är en helt annan typ, är det bara kul att han blir pigg och glad. Han håller inte på så länge heller, för när han skuttat lite så galopperar han snällt och fint, och jag kan berömma honom. Då blir han så himla nöjd med sig själv, och vill fortsätta jobba. Så himla kul, jag tankade upp en massa mysiga "INER"! När vi kom in i stallet igen efteråt, så kändes hela jag helt annorlunda. Tänk vilken kille han är!   Jag är så enormt tacksam över att han finns hos mig!!!!

Tänk så skönt att det för en gångs skull synkade med regnskurarna, och blev uppehåll precis när vi skulle gå upp till ridhuset. Nu är marken helt mättad med vatten, för det står kvar små sjöar på dom ställen där det finns en liten svacka. I diket utmed grusvägen ser det nästan ut som vårflod... Efter passet igår, var jag väldigt nyfiken på hur han skulle kännas idag. Och som jag hoppades så var det betydligt mjukare och lättare att få igenom ställoböj i vänster sida. Visserligen är det inte ännu så som jag skulle önska mig idealiskt, men iallafall mycket bättre än det varit. Så trägen vinner heter det ju...

Väl där så hade vi ett väldigt bra pass. Han gick fint, och jag lyckades jobba med läxan från Hällekis och få det att fungera hyfsat. I trav däremot blir det lite mera motstånd i skolorna. Jag har ju bett om lite mera framåt i traven, och det märks att han har svårt att leverera på samma sätt när det blir lite mera energi. Men enl Karin har han bättrat på sitt framkliv med bakbenen, och sätter under sig jättefint. Därav inbillar jag mig att han har det lite jobbigare när man lägger på sidvärtsrörelser. Men jag måste komma ihåg var vi var, och inte bara tänka på vart vi är i förhållande till idealet. Det tar ju lite tid att forma om oss båda två. Jag är ju oxå ringrostig, så jag tror att vi är på ganska lika nivå pålle o jag när allt kommer omkring.

På frågan om vad jag väntade mig av nästa kurs med Christofer, så måste jag erkänna att jag inte riktigt vet... Förmodligen så blir det mer av samma vi hade i Hällekis, vilket ju är bra, men jag hoppas att jag kanske får till lite mera jobb i samlad trav.... drömmen är att hitta halva steg... kanske...

Pigg som en spigg var Camilo nu ikväll. Dels så blir han alltid piggare och mera framåt på kvällen när det är mörkt, och dels så gjorde vi ju inget alls igår när det pissregnade hela kvällen. En annan klart påverkande faktor som jag upptäckte, var att han inte tycktes trivas med sällskapet av Erika och Sanna. Så snart som gammeltanten Erika var på väg mot oss, eller passerade förbi honom, så verkade han tycka att det var som att möta ett rytande lejon... Huvvaligen! För att inte tala om när dom kom galopperande mot oss, då blev det en riktigt spännande piruettsidokastnästanspringaöveruppsittningspallen
övning som fick undertecknad att sitta relativt löst   men som vi klarade upp trots allt. Men jösses vad rädd han är för Erika... Trots detta så lyckades vi göra ett riktigt trevligt pass, även om jag inte alls är nöjd med hur han känns i vänster varv. Det är supersvårt att få till någon riktigt bra böjning och eftergift där. Bra galopparbete blev det trots allt. Jag märkte tydligt att lektionen i söndags hade effekt. Roligt!

Men nu tror jag snart att jag måste be någon hjälpa honom med vad det nu är som tar emot i vänster sida.... Helst så snart som det öht går, för om en dryg vecka ska vi ju åka till Rotbrunna och träna för Christofer Dahlgren igen, då gäller det minsann att kamma till sig...  .

Efter att ha åkt hela vägen till Sparreholm för att titta på när Karin red en lekion på den maffiga lusitanon Urano, så blev man ju helt klart lite ridsugen! Det är något visst med att stå i ett perfekt ridhus, med perfekt underlag, med en bra häst, och en trevlig ny bekantskap... Drömmar väcks, och man vill så det värker med sin egne pålle.

Men vädrets makter har nu bestämt att allt regn som inte föll i somras, förpassades till denna årstid och som det inte är illa nog att det blir mörkt mycket fortare, så är det nu dessutom vintertid = ännu mörkare. Är det ingen mer än jag som tycker att det är heeelt korkat att göra dagen kortare på eftermiddagen?? Visst det kanske är lite ljusare på morgonen, men då är man ju liksom skittrött iallafall. Och på det blir det dessutom pissväder!

Nu ska man ju se det positiva i saken, och tänka på att elpriserna kanske blir lägre om det finns mera vatten i flödena... och snart är det ju ändå dags att plocka fram en massa ljusprylar och lampor, så då behöver vi väl varenda liter vatten extra...

Om man är ridsugen får man kanske ställa in sig på att köra iväg till närmsta ridhus. Men då bidrar man ju ännu mera till växthuseffekten (kanske kan man kalla ju detta för "ridhuseffekten"?!) Suck!!!

Idag var det alltså dags för lektion. Karin kom vid 10, och jag hade tänkt hinna med att rida fram lite innan, men som vanligt så blev det inte riktigt som jag tänkt mig... men det blev väl som det skulle ändå kanske... Vi började på den lilla volten, för att hitta böjning och eftergift, och det utan att placera något ben på fel ställe. Knepigt! Sen var det det där med böjda halter, ack så avslöjande.

Nu tror jag faktiskt att Camilo skulle behöva ännu en behandling av Mirja, för det är samma saker som är svåra att få till bra som tidigare. När vi hittar det så blir det ganska ok ändå. men så är den här typen av jobb, något som jag inte gör så mycket öht, dels pga banan och dels pga av att jag tycker att det är ganska trist att hålla på med allt för ofta. Men visst är det nyttigt som tusan, det märker jag ju ganska snabbt. Det blev inte mycket till trav, han visade tydligt att det var jobbig på den lilla volten. Så vi gick ut på spåret, och skulle se om vi fick till en bra galopp. Faktum är att jag tyckte att jag i början fick en riktigt trevlig galopp, nästan som igår, men problemet är.... att så fort jag börjar hamna det minsta framåt, eller i obalans, eller knipande, drivande, det minsta lilla för mycket i handen, eller något annat, så saktar han av. Och då börjar jag driva... och så försvinner sitsen, och jag tappar stilen totalt, och så saktar han av iallafall, och så blir det till att börja om igen.

Karin ville inte bara att vi skulle galoppera, utan att försöka samla lite och be om lite mera eller mindre hela tiden. Det blev pannkaka av hela grejjen, och så fick jag istället jobba mig utanför min komfortzon (och inte minst Camilos) och få honom att hålla galoppen, och inte bara reagera med att stanna så snart jag ändrar det minsta lilla. Jag fattar ju vart vi ska, och jag vill naturligtvis dit, men jag måste erkänna att jag är lite för försiktig och trodde att det skulle ta lite längre än till idag. Till slut så fick vi ändå till det, och det kändes ganska bra, innan vi var klara var både Camilo och jag lite svettiga. Men roligt var det iallafall. Och läxan till nästa gång är att fortsätta jobba mera på att jobba mera!

Idag hann jag oxå med att göra iordning en avgränsning av den nya hagen, och så fick han gå där den sista timmen innan det var dags att gå in för dagen. Har preppat med piller och glucogard, för att mota ev reaktion. Hoppas att den uteblir helt, så att han kan gå där helt fr.o.m nästa vecka.

Det blir ett kort inlägg ikväll... jag vill bara skriva att galoppen ikväll var den bästa jag fått hittills  av min fina fina kille  !!!! Blir så otroligt glad, även om det skulle dröja innan vi får till det så bra igen, så vet jag nu att den finns där. Och även om det skulle bli mycket träning innan det blir vardag, så är jag så himla glad att jag fått känna den   !!!

Imorgon kommer Karin, då blir det ett träningspass på banan. Spännande att se om det finns mera kul att plocka fram med Karins hjälp.

Nu har jag fixat den andra lunchfållan, så att Camilo kan gå där från lunch fram till intaget. Hagdelen som hör till, är visserligen inte speciellt gräsrik, men jag vill ändå vänja in honom väldigt försiktigt där. Dessutom måste jag dela av den hagen till hälften för att minimera risken för att han äter mer än han tål. Jag har beställt protexin, som jag hoppas mycket på. Det skall enl olika info på nätet, hjälpa hästar som han att kunna gå på delvis bete. Annars får jag väl åka dit till lunch varje dag och flytta över honom helt enkelt, eller så får han gå i den lilla hagen hela tiden tills snön kommer. Det bästa är att jag har en valmöjlighet iallafall. Hans nuvarande hage har den senaste tidens regn förstört till en status som jag inte vill ha honom i. Hoppas nu bara innerligt att den "nya" hagen inte blir helt upptrampad den oxå... risken finns om det fortsätter regna...

Roligare var det då att gå upp till ridhuset för ett pass, och samtidigt se hur mycket hinder det egentligen var där såhär mitt i veckan. Just denna vecka var det inte så mycket faktiskt, och trevligt nog fanns det faktiskt saker som även vi hade nytta av. Detta var ju en trevlig insikt som jag kommer att utnyttja framöver. Bommar i olika formationer och hinderstöd som serpentiner var ju jättkul, och inte behövde jag varken släpa dom dit eller tillbaka  . Hindret med vattenmatta tyckte han var väldigt suspekt! Tur att man inte behöver nyttja så´na! Camilo skötte sig jättebra, och jag känner att det med myrsteg går lite mera framåt. Öppnor och slutor i traven börjar bli unset bättre, alltså, han gör dom jättebra, men det går vääldigt sakta. Skulle vilja ha lite mera energi framåt, men det kommer.

När vi just kommit dit och börjat rida, så hördes det regnsmatter på ridhustaket. Hmm hoppas att det slutar tills vi ska gå 1,5 km tillbaka... Men det fortsatte, mer eller mindre hela tiden. Så efter att ha skrittat runt, alldeles färdig med hela passet, så ledsnade jag på att vänta och började göra oss i ordning för att knalla hemåt. Då lugnade det ner sig och vi gick ut. Bara för att upptäcka att det som låter som fullt ösregn inne i ridhuset, var ett milt stilla regn, helt uthädligt faktiskt. Jaha, då lärde man sig det då. Men när det regnade som allra värst, var ljudeffekten av det verkligt maffig, nästan som det dån!

På vägen hem lärde jag mig ännu en sak som en bieffekt av regn. På vägen till ridhuset så reagerade inte Camilo öht på bilarna som körde förbi oss, men på vägen hem... regnblöt grusväg låter annorlunda än torr väg och han blev jätterädd för en bil som skulle köra om oss... Nu måste jag ta tag i detta. Dags att engagera gubben!