Ja, det är verkligen mycké nu!! Men när jag tänker på allt som jag numera slipper fundera över såhär års, så känns det i ärlighetens namn inte så illa ändå. Minns med en rysning hur mycket extra man som förälder till barn i mellanstadiet, förväntades hinna/orka med. Onödiga jobbigheter som typ bingolottsförsäljning (straffet man fick för att man hade en unge som ville spela fotboll, vilket i min värld var ett straff stort nog i sig självt!!), bakning av lussekatter och pepparkakor till skolfika, presenter/blommor som skulle köpas till fröknar, se till att det fanns lucialinnen i RÄTT storlek med dito band-glitter-ljus-krona (som undantagslöst ALLTID försvunnit och sen hittades trasiga efter timmar av svettigt letande), massor av tjat om läxor och plugg inför avgörande prov och betygshets... plus att det vanliga jobbets ökade säsongstryck, och alla andra div aktiviteter och julklappsmåsten... December måste nog klassas som årets absolut mest speedade månader!

Nej tacka vet jag vanlig hederlig arbetsbelastning som dock för tillfället är betydligt högre, med efterföljande stallpass som dock är något senare än önskvärt. Och som motvikt till detta har vi nu (ett varmt tack till alla högre makter) en tjej som hjälper till med städningen, VITT, och som jag därför inte ens behöver ha dåligt samvete över!!! Livet är ganska gott ändå. Jag har en underbar pålle, en snäll man, välartade barn (som inte längre spelar fotboll), underbar släkt, samt att vi alla är friska och pigga så långt jag vet iallafall. Jag är oerhört tacksam!!

Igår stormade det som alla vet något ohemult, så Camilo fick ett litet finkalibreringspass inne på stallgången. Först vid hand, och sen hoppade jag upp. Det är så kul att rida i stallet. Det känns nästan lite förbjudet, och är förmodligen det "busigaste" jag kan hitta på vid min ålder utan att skämmas... tror jag...

Ikväll blev det en sen longering, efter vårt stallmöte. Fick ganska bra struktur på det hela, och avslutade med ett par bommar och en kavaletti, vilket Camilo tyckte var väldigt skojjigt. Hopp och skutt, och full gas i galopp första gångerna. Sen fick jag ju lugna ner honom lite med mera focus, men det var jättekul ändå. Det känns som om han tycker att det är ganska roligt att få skutta lite över bommar. I början när jag presenterade bommarna (tidigare i höstas alltså) så ville han helst undvika dom och springa på sidan om han kunde, men så är det verkligen inte nu längre. Nu behöver jag bara styra åt det hållet, så tar han dom så fint! Det kan ju vara en bidragande orsak att jag förstärker det ganska mycket med glada tillrop och lite godis oxå...