Jaha, det blev ändå så att jag inte åkte på träningen för Maria... Det berodde först och främst på att i samma stund som jag, efter en timmes sanering av skitig häst, fick höra att det varnades för ishalka här idag, bestämde mig för att jag inte ville chansa och åka ändå. Visserligen är ju de större vägarna helt ok, men jag skulle ju åka på småvägar oxå, och jag vågade helt enkelt inte köra med transport då. Man blir ju vis av erfarenheten heter det ju, och inte vet jag om jag är så värst vis i alla lägen, men efter ett par läskiga upplevelser i ishalka så blir man väl om inte annat, något mera feg...

Dessutom visste jag inte riktigt hur jag skulle ställa mig till att han inte kännts helt hundra av och till, och detta avgjorde nog mitt beslut en del oxå. Men Peter hade snällt nog kört fram och fixat bil och transport, redo för avfärd, redan igår. Därför var det ju bara för bra för att missa att ändå ta den med till stallet för lite lastträning.

Senast det begav sig var ju för några veckor sedan när vi åkte till Rotbrunna och Christofer Dahlgrenträning. Då gick lastningen bra, men jag märkte ju att vi kunde behöva lite mera övning. Efter den långa färden till och från Hällekis i September, blev han betydligt mera skeptisk till lastning än innan. Trist!!! För han var så lättlastad innan... suck... Men idag var det bara träning och inget skarpt läge, och det är inte så dumt att "sätta in på lastkontot" så att det går smidigt när man vill iväg nästa gång. Han var lite skeptisk i början, och jag tog det i små steg. Så småningom gick han in och då vart det godis och så backade vi ut och gick in i stallet. Så varvade jag lastning med fix och sadling, och sen fick han gå in igen.

Efter ett pass på ridbanan (som gick riktigt skapligt!) fick han gå in ännu en gång, och sen var vi klara. Tror att jag höll på ca 5 gånger, men när det mörknat fick jag sätta på tändningen i bilen så att transporten blev ljus. Trist nog missade jag att fläkten var på full fräs, samt radion, så under våra lastningar passade batteriet i bilen på att ta slut... sååå snöpligt!!! För när jag skulle hem var bilen nästan död...........

Tur att man har en snäll och tålmodig gubbe! Imorgon ska jag ta med transporten (i dagsljus) och lastträna igen! Det känns bra att hålla på tills det blir lika lätt och enkelt som förut.