Den senaste tiden har det varit fullt upp. Tyvärr inte på hästfronten, utan mera hemma mest med jobb. Då blir det inte tid över till att göra allt jag egentligen skulle vilja med Camilo, för att inte tala om allt annat runt omkring... Mocka hage t.ex

Tack och lov för att leran håller på att torka upp (man vågar väl knappt andas om hur skönt det är) och trots att jag nu utmanar min älskling med att låta honom gå "naken", så har han faktiskt varit oväntat lugn på rullningsfronten. Varför kan man ju fundera ett tag på. Kanske är det så att rulleriet i hagen lugnat sig, eftersom han får rulla såg på ridbanan desto oftare nuförtiden. Men nu har jag ju börjat ta upp ridningen desto mera, så det blir mindre av det framöver.

Igår var vi ut på en liten promenad, tiden räckte inte till något längre, men iaf. På vägen tillbaka ser man ridbanan på ganska långt håll, och då kunde man se en Macke som for omkring där som ett "torrt skinn", vilket genast förvandlade min lille goe promenad-Camilo till en frustande Spansk hingst!!! Ojojoj. Säga vad man vill, tur att han lyssnar på mig och inte blir helt tossig, men iallafall... dom gångarterna var det verkligen inget fel på!!! Så snygg! Och ganska jobbig... om jag ska vara ärlig. Men vi gick (jag gick och Camilo dansade) tillbaka, och när vi kom tillbaka till ridbanan så frågade jag Josefin om jag fick släppa in Camilo till Macke. Det var ju ett bra tag sedan dom gick ihop, så dom hälsade på varann ganska grundligt. Camilo showade och var sååå snygg! Vilken trav!!!! Men Macke hade visst rastat sig helt klart och lufsade bara iväg och ville inte ta upp hans inviter till lek. Trist!

Men det gjorde iallafall att nu känner jag att det är dags att Camilo får flytta ihop med dom andra igen. Det är inte helt idealiskt att ha fyra hästar i samma hage, med tanke på deras lunchfållor, men vi skulle ju kunna försöka. Ska kolla med dom andra. Annars kanske det kan bli så att någon kan flytta in till Camilo. Nu ska jag dessutom öppna upp lite mera av den större hagen, så att han förhoppningsvis kan vänja in sig sakta på det nya gräset. Jag när en fåfäng dröm (önskedröm) om att han ska kunna gå i en större hage i sommar... om det öht går...

Som om jag skulle behöva mera tankar i huvudet.... nä tack! Där är det fullt tillräckligt med allt av div som far omkring. Många tankar (väääldigt många!!!) handlar naturligtvis om älsklingen, och det vore ju skönt om dom skulle röra sig om trevligheter typ... om man vill åka på någon rolig kurs eller, tvätt av säsongens olika täcken t.ex Men nu handlar det oftare om: jag undrar om alla mina åtgärder gör någon skillnad Ö.H.T???? Hur/var/när/om/varför/ska vi träna som vi gör... eller, VAD ska pålle äta?? Typ...

Helt tydligt är det ny årstid på gång, och Camilo verkar bli lite vårtrött. Kanske blåsten gör sitt till oxå, för idag var han verkligen trött när det var dags för en informativ (minst sagt) lektion för Karin. Jag måste få avstämning på att jag gör något vettigt från marken, och hur jag ska lägga upp tänket i ridningen framledes. Inte vet jag vad det var, men idag ville det inte funka alls från marken. Eller snarare, det är så att Camilo är en mästare på att få mig att tro att saker och ting fungerar hyfsat, men men men... det är minsann inte alls så som det borde. Så där går jag och trooor att det händer bra saker, och känner mig lite nöjd över framstegen. Men ack hur jag bedrar mig. Uppsuttet däremot, har jag bättre koll. Då kan jag bli petnoga och försöka hitta balansen och be honom jobba lite mera korrekt. Men idag som sagt, fungerade allt dåligt.

Så efter en stund när både Karin och jag försökt hitta någon som helst nyckel till att "låsa upp låset" var jag beredd att helt enkelt kasta in handduken, erkänna mig besegrad, och ta ut någon som kan komma och kolla upp honom för att kanske utröna vad som är feeeeeel.... Blir gaaalen på att det ska vara så fruktansvärt svårt att komma någonvart.

I min desperation utbrast jag: vad ska jag göra då, ska jag bara ge upp och inte begära något alls, eller..... då sa Karin, du kan väl motionera honom iallafall. Sagt och gjort, ut på fyrkatsspåret, och be om lite galopp. Sen lite mera galopp och lite till... och vips... hade vi visst hittat en nyckel, utan att fatta det. Det blev någon slags Spansk/Portugisisk (Karin idé) flåridning, med mycket tempoväxlingar allt mellan ryggningar och galoppfattningar. Växlingar mellan volter och rak spår, böjningar, trava över bommar osv, och sen... hade jag en häst som var som smööör!!!

Jaha! Det var det det, känns ju lite nytt och fräsht att fundera på. Nu blir det lite omväxling i tankevirrvarret iallafall. Mera ridning, med mera ridning helt enkelt! Alltså samma som vi gjorde förut, fast mera! Extra allt typ.

Igår var det en ganska ordinärt vanlig dag. Efter det vanliga stallfixet, så tog jag ut Camilo och longerade honom, med fokus på att göra så lika i båda varven som möjligt. Det gick riktigt bra, han gjorde precis vad jag bad om i alla gångarter och efter det fick han vara lös. Inte vet jag vad som hände sen, men han blev jättebusig, och satte full fart över hela banan. Fullt ös och sen in på en stor volt runt mig. Men då... korsgalopp!!!

Jäkla skit, vad betyder detta nu då???? Han liksom skuttar jämfota i bak, och sen blir det kors. Jag bytte varv och han satte helt själv full fart igen. Samma skutt, men nu kors åt andra hållet!!! Hur i hela friden ska man tolka detta...?? Innan hade galopperna varit som vanligt. Det var inte förrän han taggade ner sig och galopperade lite lugnare som dom blev bra igen. Jag blev skitlåg av det hela och tänkte att nu är det något knas igen. Piss. I morse vaknade jag med en jättetrist känsla. Ska det aldrig bli bra?

Idag hade jag för ovanlighetens skull tre hästar att mocka och fixa. Det tar ju lite tid, så jag hann bli ganska trött innan jag plockade ut Camilo på stallgången för dagens sanering. Han hade faktiskt INTE rullat sig idag!!!!!! Helt otroligt! Satte på sadeln och gick ut och började med ST. Nu var det ju några dagar sen, och jag ville vara extra noga med förarbetet, speciellt med tanke på det som hände igår med korsgalopperna, och för att se hur han skulle vara uppsuttet. Eftersom att banan är så pass djup och lös inne på volten, vill jag helst hålla mig ute på spåret. Inte idealiskt kanske, men man får göra det bästa av situationen. Vi tränade på tempoväxlingar mest för säte i skritt, sen blev det skolor och trav. Så snart det är dags för galopp går han och laddar, därför hade jag bestämt mig för att varva mellan galopper och tempoväxlingar i skritt, för att få tillbaka hans lyhördhet för sitsen. Annars blir han så i gasen, så att han inte riktigt har tid att lyssna på dom små hjälperna. Han tog fattningarna jättebra, och efter ett par av mina växlingar fick jag en supertrevlig galopp. Den var så bra, att jag nästan inte fattade att det var sant, det var lääänge sen jag kände en sådan galop. Rund och luftig!! Sååå trevligt!!

Vågade nästan inte hoppas på samma i andra varvet, men det gick nästan lika fint där oxå. Men bara nästan... Men dock måste jag säga att idén och att jobba med tempoväxlingarna i skritt mellan fattningarna var bra för oss båda. Då blir det inte bara uppstressade fattningar, med sämre lyhördhet, utan mera lugnt och kontrollerat. Och det gillar jag verkligen!! Han skötte sig helt perfekt hela passet, och det bodde inte ett endaste litet spöke någonstans runt ridbanan.

Sen blev det strech på stallgången och geggamat boxen, det gillar min kille verkligen, bådadera. Vi var nog lika nöjda med oss själva båda två...

Åhhh, idag har jag gjort saker med bra känsla, det jag började med var lastträning... Läste lite om "tänk" och tips ang lastträning innan jag åkte till stallet, och det jag insåg var att jag glömt en högst väsentlig del av det hela som Rebecca lärde mig om lastträning, när jag var i Hällekis. Nämligen att INTE försöka stoppa honom när han vill backa ut igen, utan bara be honom gå tillbaka upp/in ännu en gång. Utom när jag backat ut honom själv, för då får han en paus... Skillnad! YES!

Sen fick han gå in i stallet och vila medan jag tog in hästar och fixade med intagspasset, vatten i hagarna osv. Snacka om att han blev trött av lastträningen. När jag skulle göra i ordning honom för ett litet skrittpass, så stod han med halvslutna ögon och såg ganska borta ut. Väl ute på banan blev det lite Work In Hand, "WIH", eftersom han för dagen var riggad med sadel och träns. Det var en lite nymodig grej, inte för att vi inte gjort det så förut, men det var ett tag sen. Han hummar och ser ut som värsta PRE-hingsten när vi jobbar. Inte så avslappnat kanske, men vi måste ju börja någonstans. Uppsuttet hade jag en klar strategi för vad vi skulle göra, och kors i taket, jag lyckades med konststycket att hålla mig till den strategin heela tiden!!! På slutet bad jag om samlad skritt, och det var en jätteskön känsla han bjöd på. Typiskt att det aldrig finns någon i närheten som kan kolla och bekräfta om det man känner ser bra ut även från sidan. Dilemmat är ju att man kan sitta där och TRO att det är jättefint, och så är det bara blaj... men som sagt isåfall var det åtminstone blaj med en riktigt gooo känsla!!!

Det krävs nog att man är lite extra nördig hippokondriker, för att riktigt förstå min glada förvåning idag. Den bestod i att Camilo INTE var helt hysteriskt saltgalen alls längre, (kanske bara idag, men ändå) utan betedde sig som en helt vanlig häst med sin tillfälliga saltsten från Himalaya! Jag försökte att ha saltsten hos honom under en period i somras, men det gick inte, han åt salt som om man skulle gett smågodis till en bulimiker... Till slut gav jag upp och gjorde samma som tidigare ägare, gav salt i maten. Eftersom jag funderat på detta fenomen lite av och till har jag frågat olika "kunniga" människor (och gooooglat) om hur mycket salt en häst eg behöver. Och naturligtvis fått väldigt olika åsikter... behöver jag ens börja att säga att en sådan enkel detalj kan bli rätt så förvirrande. Varför, vissa hästar är maniska saltätare har jag dock aldrig fått ens ett enda vettigt svar på.

Jag har ändrat en del i hans gegga på sista tiden. Dels för att försöka få bukt med klådans orsaker (fåfängt försök kanske) samt få ordning på "smutsigarumpfenomenet". Alla prover visar negativt för marrar iallafall. Veterinärerna jag pratat med säger att det inte är skimmelknölar som kliar. Det är inte heller troligt att det är ohyra, för dom sätter sig i mankammen, och där kliar han sig TACK OCH LOV inte... fast törs man säga det??

Efter ett långt och intressant samtal häromdagen, med någon som kan något om div foder, örter, magmedel, så fick jag höra hur viktigt det är med saltbalansen, och då fick jag för mig att ändå försöka ge honom begränsad tillgång till hans älskade saltsten, fast medan jag var där. Två dagar i rad slickade han som en besatt så länge han hade chansen. Tredje dagen var igår, och då hann jag inte ge honom, så han fick i maten. Men idag.... var han nöjd!!!! Nosade lite på den, och tog sig en lite provslurp, och sen var det bra! Chockad! Verrrkliiigen!!!!!!

I övrigt jobbar vi på som förut. Nu är det utökat med lite mera longering igen. Red ut en sväng igår, och så lite av ST och bommarna... Inte så spännande, men det rullar sakta på åt rätt håll känns det som. Börjar nära små embryodrömmar om att kanske hitta en annan sadel (med mindre säte) så småningom, men det är på det minsta embryostadiet ännu så länge. Siktar på mera kondis och ridning så länge.

Måste bara till sist berätta att nu har kossorna på gården börjat få sina små kalvar. Dom är något så oerhört söta, det är nästan overkligt hur söta bebisdjur kan vara!!! Och idag föddes det tvillingar! Tyvärr så ville mammakossan inte ha sin ena bebis, så nu hoppas jag att en annan betydligt snällare kossa som fick hoppa in som dubbelmamma, kommer att adoptera den lilla kalvflickan. Hon fick iallafall äta en stund, och man kunde tydligt se att hon piggade på sig. Håller tummarna för att det ska gå bra.