Det var länge sen jag longreinade nu. Kommer inte ihåg riktigt när jag gjorde det senast, men det var väldigt länge sen iallafall. Men döm av min otroliga förvåning när det visade sig att allt satt som en smäck! Camilo älsklingen gjorde det han skulle, och det gick väldigt mycket lättare och bättre än jag kunde ana. Undrar hela tiden om det är faktumet att han blivit hjälpt med sitt bäcken som påverkar det mesta, eller att han helt enkelt blivit bättre under tiden vi inte jobbat med långa tyglarna alls... jag var lite ringrostig och trasslade med tyglar och spö, men efter en stund så kom dom gamla takterna tillbaka, och då kändes det lika kul som förut.

Det var väldigt skönt att konstatera att all den där skottningen av ridbanesand+gummiflis som vi hållit på med i omgångar  under hösten, gjort att det var helt ok även för mig att gå. Det kändes nästan nymodigt roligt att återupptäcka att det är så himla kul att jobba även från marken. Jag testade bara i skritt, vägar, volter, öppnor och slutor, men det gick så himla bra så jag tror inte att det kommer att bli problem sen heller. Sen avslutade jag dagen med en lektion med Karin (F) på Macke. Hon tar hand om honom ett par dagar i veckan, och nu ville hon ha lite hjälp att komma igång med sin ridning, och hitta "knapparna" på honom. Det gick jättebra, och vi kunde konstatera att dom funkade tillsammans. Men han är en känslig kille. Helt klart!

Igår kom jag sent till stallet efter en lååång dag på stan med yngsta dottern. Tänk så slitigt det är att gå på stan!! Man blir duktigt trött av att trängas med folk, ta av och på kläder och titta och titta på allt allt allt... Trots idoga försök blev det ett magert resutlat. Tur det, för har man hästar som hobby, så behöver man inte shoppa upp några pengar alls!!! Kul att vara i stan en stund, men guuu va skönt att komma hem igen!!! Det blev ett kort pass när jag äntligen kom till stallet, men jag kunde ändå konstatera att han mindes vår övning med att gå lös över bommarna, och när vi var klara och jag gick därifrån mot utgången av ridbanan, blev han stående kvar bredvid bomraden och tittade på mig som om han ville fortsätta... älsklingen...

Vet inte om det är för att han blivit hjälpt som han även lugnat ner sig betydligt. Jag tyckte förut att han var lite väl spänd och "on edge" lite hela tiden. Liksom skvattig! Men jag har förstått att hästar som går och har ont, ibland kan bli så spända att det smittar av sig på beteendet oxå. Hur det än är med den saken så är han väldigt mycket lugnare nu än bara för en vecka sedan. Det är faktiskt stor skillnad!! Jag är så himla glad, och längtar naturligtvis efter att sitta upp och känna hur det är även uppsuttet. Men jag har bestämt mig för att vänta ett par dagar till. OM jag kan hålla mig alltså... Tills dess njuuter jag av att jobba med honom från marken och hitta nya saker som ändrats till det bättre!