Hurra!!! Eller... Nu har det äntligen blivit vinter, och det med besked! Så synd att det inte hann bli någon tjäle i marken innan bara, för nu har den delikata skitsituationen uppstått att:

1. Det är fortfarande lerigt och mjukt i hagen, bara med den skillnaden att det är snö uppepå.

2. Det är fortfarande mjukt och löst på ridbanan, vilket betyder att det förmodligen inte kommer att bli någon snöröjning där denna vinter heller (vis av tidigare år...) beroende på att det då kommer med för mycket av banmaterialet vid plogning... suck...

3. Eftersom det är mjukt och löst under snön på ridbanan, så har den gått från att vara bara väldigt djup och lös, till att med snön som komplement bli ÄNNU mera frukansvärt djup och lös = SKITDÅLIGT!

4. Inga fästingar kommer att dö frysdöden, möjligen kan man ju alltid nära en svag förhoppning om att flertalet av dom drunknat vid det här laget.

5. Det kommer förmodligen att påverka gräsväxten till våren, vilket jag räknar kallt med (vis av tidigare erfarenheter), vilket senare skapar ett skitdåligt gräs för känslig pålle.

Nu har ju träningsmöjligheterna ändrats en del. Ikväll t.ex var det inte läge att gå ut alls. Så det blev en sanering light istället. Camilos svans återfick nästan sin originalfärg, jättefint. Massor av pälsglans och ansning nertill. Den blev såå fin! Manen blev grundligt borstad, men den vill jag inte tvätta nu när det är så kallt. Han såg iallafall väldigt mycket mera vårdad och snygg ut utan ett lager lerdamm/lerklumpar i den.

Igår red jag för första gången efter behandlingen. Hade väntat mig jättestor skillnad i känslan, men istället fick vi pulsa runt i snö/sand, vilket gjorde känslan betydligt mindre tydlig... suck... Det som var väldigt kul dock, var att rida i mönster på banan. En lite udda böjelse jag har. Det ska liksom inte bli spår på andra ställen än dom upptrampade vägar man gjord första varven... Rolig sport! Han var iallafall glad och pigg och med på noterna. Vi började med lite ST som gick bra, sen skrittade vi bara och han kändes bra.

En annan positiv sak, (om man vill försöööka se något av det lite mer från den ljusa sidan) är att nu matchar utetemperaturen min outfit med tjockjacka, mössa, och termobrallor som hängt med de senaste två månaderna i stallet... Jag absolut hatar att frysa, så det är liksom en vana att så fort det blir det minsta hurrigt ute, åker vintermunderingen på. Men nu behöver jag inte längre klä av mig hälften efter en stunds stallfix pga. överhettning! Kanonskönt! Det är bara handskarna som åker av och på hela tiden. Man får vara glad för det lilla! Och så ljuset... det är fint!!!