Det är så himla kul och spännande att lära känna Camilo under nya förhållanden. Den här vinterhästen har jag ju inte träffat förut, och även om det är samma kuse hela tiden, så blir det ändå lite nytt när saker ändras. Efter P-M´s behandling, så bestämde jag ju mig för att jobba mest från marken, och vad är då bättre än att använda mina longreiningkunskaper. Och det började ju så bra... MEN... Ikväll var det väldigt kallt, kallast hittills, och pålle var väldigt piggelin. Kyla har ju den förmågan att göra hästar lite piggare, eller så är det helt enkelt så att dom inser att dom måste röra sig mer för att hålla värmen. Inte vet jag, men pigg som en spigg var han iallafall. Så efter lite inledande ST, och bommar, och lite groundwork osv, så insåg jag att även om han skötte sig bra, så behövde han "rastas" en stund innan jag började med långa tyglarna. Så han fick alltså vara lös och ledig.

Det första han gjorde var att springa av sig lite, men sen skulle det rullas... båda sidor... grundligt (med fleecetäcket på). Sen lite spring igen, och sen komma till matte, som tyckte att han gott kunde röra sig mera. Men efter några försök så verkade han nöjd med sig själv, och jag satte på tyglarna. Visst, han gjorde det han skulle och gick så fint, men oj oj oj vá fort det skulle gå. Gjorde några öppnor, i rekordfart, med rekordtvärning. Vi jobbade dock på ett tag, men jag kände att han var lite för på hela tiden, så efter ett tag gav jag upp och började longera honom, mest för att kolla hur han tog galopperna. Det gick jättebra! Nu är högergaloppen klockren!! Så skönt! Sen fick han vara lös igen medan jag plockade bort vårt bomprojekt, som nu är väldigt översnöat ändå.

Medan jag bar bommar stod han mest still och undrade var hans "arbetsplats" höll på att ta vägen. Till sist var det bara "skumgummistöden" kvar, men eftersom dom har en trist benägenhet att blåsa bort i stormarna, så gick jag ut från ridbanan för att vindsäkra dom genom att trä dom på en av bommarna... och DÅ... Då blir han som förvandlad, och far iväg som skjuten ur en kanon. Hopp, skutt och bakutsparkar, rusningar i full fart och sen frust som en drake!!! Vilken häst!!! Han sprang och skuttade runt, showade med värsta PRE-traven, och såg ut som en miljon!! Stannade, frustade och såg ut som en stridshingst i brons! Min älskade fina fina pålle! Erkänner att jag hejade på honom lite, mest för att han var så ursnygg och jag njuter av att se på honom. Efter en stund gick jag in på banan igen, och då var det precis som om han tyckte att "nu får man väl ta och lugna ner sig igen", och så gick matte och pålle väldigt nöjda in i värmen igen.

Intressant var att han förvandlades så enormt bara av att jag gick utanför banan. Det har jag inte testat förut. Även om han varit pigg förut och sprungit så var det inget emot hur han gjorde ikväll. Sen när jag åkte hem insåg jag att det var betydligt kallare ute än jag trott. Nu höjer jag givan ännu mer, och det känns bra att han håller sig precis lagom fin i hullet ändå.