Eftersom jag skulle få middagsbesök ikväll, så var jag till stallet redan vid lunchtid idag. Ljust!! Det kändes nästan lite nymodigt att göra något i dagsljus, nu när snön kommit. Så efter mockomatfix, så gick jag och hämtade Camilo för att gå en liten promenad. Det intressanta med honom är att så länge vi är på hemmaplan så är han som en lugn gammal häst... men när vi kommit en bit på väg, så vaknar en piggelin sprakfåle, som reagerar på minsta krax från en fågel. Tur att jag hade kapson och lina på, för han skuttade runt mig så snart något blev lite extra spännande.

Tack och lov så håller han sig i skinnet, och lyssnar bra ändå, men det är ganska jobbigt att gå i kuperad terräng med honom när han är så här extra pigg. Dessutom blir det extra spännande för under snön lurar dolda vattenfällor, som erbjuder oss obehagligt blötleriga överraskningar när man som allra minst anar det. Klarade med nöd och näppe mig från att plurra med foten... inte kul att gå hem med helt blöt dojja.... Det är ingen tjäle alls under snön!!! Väl tillbaka hemma igen blir han återigen sitt lugna fina jag, och går som en lydig hund efter mig...

Jag skulle verkligen absolut vilja jobba mera seriöst med honom, men ridbanan är inte i bra skick för det just nu = skitdrygt!!! Tiden vill inte räcka till att gå upp till ridhuset mer än en gång i veckan, och jag vill helst lyda P-M´s råd om att bygga upp hans ryggmuskler mera från marken...  Så nu är jag fast i limbo... Ridhus, jatack!!