Idag har det regnat av och till hela dagen. Det var uppehåll när jag åkte till stallet, och jag närde en fåfäng förhoppning om att det slutat helt, men nää... Fick iallafall fixat med lite mockning i hagen, även om jag skulle behövt fortsätta i minst ett par timmar för att det skulle bli någon tydlig effekt av det hela. Skottkärran blev full på nolltid, och vikten var inte att leka med... det var nog rekord tror jag. Blöt skit är fruktansvärt tungt!

Hann med en liten promenad runt gården, förbi lite kossor osv., innan det var dags för pålle att gå in och käka em-hö medan jag hade en lektion för Sanna och Erika. Vi hade lite tur och det regnade knappt alls. När det var dags för Camilo och mig, hade det blivit mörkt igen... tyyypiskt... Men det spelar ingen större roll längre, vi har ju rutin på detta numera. Det vart ett bra pass. Det är faktiskt väldigt kul att jobba på detta viset, även om jag ibland blir lite tveksam till om det gör någon större skillnad. Men det är såklart att det gör, om inte annat så känns det som om vi blir allt mer samspelta, och han verkar gilla att få ta ansvar på egna villkor. Jag lade ut bommarna igen, och han travade över dom och såg så riktigt nöjd ut med sig själv!

Märkligt med denna vinter. Man vet inte om man ska vara tacksam eller bekymrad...

... kommer med största säkerhet till slut upp i tö. Igår kom jag till stallet tidigt för att släppa ut hästarna. Då insåg jag vad snön tacksamt dolt, nämligen att min älskling inte behagat gå iväg och lägga sina skithögar i en annan del av hagen... nähäärå, där hans däck är, och där maten ligger är det numera helt omgärdat av ett otal antal skithögar!!! Fy tusan!

Hann inte åtgärda det då dock, siktade på att komma tillbaka på eftermiddagen för att grejja lite med honom. Underbart att ljuset kommit tillbaka, så att man hinner göra så mycket mera flera vettiga saker, även om man kommer till stallet lite senare på eftermiddagen. Jag hade bestämt mig för att rida, men började ändå med ST. Även om jag visste att det skulle vara mindre smart att släppa honom lös, med uppenbar rullningsrisk, så ville jag ändå göra som vi brukar. Fast det är blöt sand/gummiflis på ridbanan, är det ju ändå inte lerigt iallafall. Han var på sitt bästa jobbhumör, och efter han såklart rullat sig grundligt, kunde jag löslongera honom så fint! Sen gick vi in och satte på sadel och träns för första gången på jättelänge kändes det som. Kommer inte ihåg riktigt hur länge sen det var, men iallafall, spännande att se hur han skulle bete sig nu efter så lång tid.

Han skötte sig jättebra, och jag kunde otroligt tacksamt konstatera att något bra ändå hänt med hjälp av all ST vi hållit på med. Jag kunde göra öppnor utan att behöva parera honom så mycket, han kunde gå med lös innertygel och ta tvärningen för yttertygeln. Det har vi inte kunnat så fint förut. Visst några steg här och där, men inte på detta sätt. Roligt!!! Tyvärr var han inte lika pigg på att trava någon längre stund, men jag ville inte pressa honom så mycket nu när kondisen inte är den bästa. Testade avslutningsvis några galoppfattningar som blev jättefina. Det märks verkligen skillnad från före behandlingen. Iallafall i höger galopp, som han öht inte ville fatta rent utan stooora protester då. Nu fattade han galopperna och flöt han fram så fint och jag kände mig supernöjd med den känslan.

Så oavsett vad som är knas, så känns det ändå som om att vi är på rätt väg träningsmässigt. Kanske det är den bästa vägen att gå, att försöka jobba upp från marken, och inte ha enbart ridningen i fokus hela tiden. Jag vill ju naturligtvis sätta igång ridningen ännu mera nu, men jag måste hålla mig ett tag till. Komma igång med LR igen och få till formgivning och samlat jobb avsuttet.

Undrar just om det ska vara såhär snöfritt resten av vintern oxå... hoppas att det blir lite mera snövitt och vackert snart. Åtminstone ett lite beslöjande pudertäcke, så att man slipper se alla frusna bajshögar som inte går att mocka bort...