Idag har jag riktigt gottat mig som sann hästnörd, med att sitta i ett skitkallt ridhus (faktiskt kallare inne än ute), och tittat på träningar för Christofer Dahlgren, hela långa dagen! Hade trevlig sällskap att prata med, och många olika hästar/raser att titta på. Det var bitvis väldigt intressant och givande!! Och jag har ju bestämt mig för att inte lägga mera pengar på Bentkurser (på ett tag iallafall), så det känns extra roligt när det är ekipage som gör saker som jag känner är relevanta för mig och min vardag, OCH superduktiga. Det finns så mycket man behöver lära sig, heeeeela tiden! Och just när man håller på att lära sig något vettigt, så kommer det nya insikter och åsikter från något annat håll som stökar till min stackars hjärna något väldigt.

Förutom att jag nu har många funderingar över Camilos hälsa som snurrar åt ena hållet, så snurrar det ännu fler funderingar över hur man ska komma tillrätta med dom samt aktivera pålle på bästa sätt, åt det andra... ibland krockar det i skallen, och jag måste säga att partickelgeneratorn i Cern känns som en liknande beskrivning på hur min hjärna funkar just nu. Det far omkring någenog, men rätt vad det är så krockar några väl ingrodda tankar med en smäll, och så bildas det småå smååå smååååå partiklar av insikter... Men om jag inte observerar dom tillräckligt noga och lär mig snabbt, så försvinner dom igen...

Eller i klartext, Christofer delar med sig av sina erfarenheter, och lär ut det som han vet fungerar. Sen har man andra lika gedigna erfarenheter från annat håll som säger nääästan samma sak, fast inte helt... och då måste man helt plötsligt välja vilken väg man ska gå... jobbigt upphöjt till 22... typ...

Det var så oerhört mycket enklare för länge sen när jag först kom i kontakt med AR. Då var det bara en endaste guru (Bent), och han sa lagom krångliga grejjer, som jag ändå inte förstod eftersom det var så nytt, men alla gjorde så häftiga saker med sina hästar, piaff, terre á terre, levader, skolgalopp osv osv. Det kändes som om alla bara glänste och var fantastiska, på nästan vilken sorts häst som helst. ALLT var liksom möjligt på vilket gammalt ök som helst!!! Nu är det så djuplodande och introvert, så det är bara ett fåtal som kan visa mer avancerade övningar. Man behöver vara fullständigt PÅ, och helst ha flera perfekta hästar och utmärkta förutsättningar för dom OCH sig själv med ridhus osv, samt enormt mycket tid och ÄNNU mera pengar (undrar just hur mycket pengar man förväntas lägga ner årligen träningsmässigt bara på Bent, alltså totalt sett inkl resor osv), om det över huvud taget ska vara någon som helst idé att tänka tanken att komma någon som helst vart på den vägen.... Det är väl kanske inte ett mål i sig att bara kunna sprattla runt med sin häst i "piff puff och blamage" för att citera Bent, men iallafall... vägen mot målet har blivit ganska mycket längre och för att inte tala om DYRARE, för de hugade.

Min största önskan just nu är att ha en frisk och glad häst, som vill göra samma som jag. Hur går det till??? Kan någon svara mig utan att förvirra mig ännu mer??? Men håll det kort för nu är det ganska fullt där uppe... i skallen!