Idag har jag riktigt gottat mig som sann hästnörd, med att sitta i ett skitkallt ridhus (faktiskt kallare inne än ute), och tittat på träningar för Christofer Dahlgren, hela långa dagen! Hade trevlig sällskap att prata med, och många olika hästar/raser att titta på. Det var bitvis väldigt intressant och givande!! Och jag har ju bestämt mig för att inte lägga mera pengar på Bentkurser (på ett tag iallafall), så det känns extra roligt när det är ekipage som gör saker som jag känner är relevanta för mig och min vardag, OCH superduktiga. Det finns så mycket man behöver lära sig, heeeeela tiden! Och just när man håller på att lära sig något vettigt, så kommer det nya insikter och åsikter från något annat håll som stökar till min stackars hjärna något väldigt.

Förutom att jag nu har många funderingar över Camilos hälsa som snurrar åt ena hållet, så snurrar det ännu fler funderingar över hur man ska komma tillrätta med dom samt aktivera pålle på bästa sätt, åt det andra... ibland krockar det i skallen, och jag måste säga att partickelgeneratorn i Cern känns som en liknande beskrivning på hur min hjärna funkar just nu. Det far omkring någenog, men rätt vad det är så krockar några väl ingrodda tankar med en smäll, och så bildas det småå smååå smååååå partiklar av insikter... Men om jag inte observerar dom tillräckligt noga och lär mig snabbt, så försvinner dom igen...

Eller i klartext, Christofer delar med sig av sina erfarenheter, och lär ut det som han vet fungerar. Sen har man andra lika gedigna erfarenheter från annat håll som säger nääästan samma sak, fast inte helt... och då måste man helt plötsligt välja vilken väg man ska gå... jobbigt upphöjt till 22... typ...

Det var så oerhört mycket enklare för länge sen när jag först kom i kontakt med AR. Då var det bara en endaste guru (Bent), och han sa lagom krångliga grejjer, som jag ändå inte förstod eftersom det var så nytt, men alla gjorde så häftiga saker med sina hästar, piaff, terre á terre, levader, skolgalopp osv osv. Det kändes som om alla bara glänste och var fantastiska, på nästan vilken sorts häst som helst. ALLT var liksom möjligt på vilket gammalt ök som helst!!! Nu är det så djuplodande och introvert, så det är bara ett fåtal som kan visa mer avancerade övningar. Man behöver vara fullständigt PÅ, och helst ha flera perfekta hästar och utmärkta förutsättningar för dom OCH sig själv med ridhus osv, samt enormt mycket tid och ÄNNU mera pengar (undrar just hur mycket pengar man förväntas lägga ner årligen träningsmässigt bara på Bent, alltså totalt sett inkl resor osv), om det över huvud taget ska vara någon som helst idé att tänka tanken att komma någon som helst vart på den vägen.... Det är väl kanske inte ett mål i sig att bara kunna sprattla runt med sin häst i "piff puff och blamage" för att citera Bent, men iallafall... vägen mot målet har blivit ganska mycket längre och för att inte tala om DYRARE, för de hugade.

Min största önskan just nu är att ha en frisk och glad häst, som vill göra samma som jag. Hur går det till??? Kan någon svara mig utan att förvirra mig ännu mer??? Men håll det kort för nu är det ganska fullt där uppe... i skallen!

Idag har det regnat av och till hela dagen. Det var uppehåll när jag åkte till stallet, och jag närde en fåfäng förhoppning om att det slutat helt, men nää... Fick iallafall fixat med lite mockning i hagen, även om jag skulle behövt fortsätta i minst ett par timmar för att det skulle bli någon tydlig effekt av det hela. Skottkärran blev full på nolltid, och vikten var inte att leka med... det var nog rekord tror jag. Blöt skit är fruktansvärt tungt!

Hann med en liten promenad runt gården, förbi lite kossor osv., innan det var dags för pålle att gå in och käka em-hö medan jag hade en lektion för Sanna och Erika. Vi hade lite tur och det regnade knappt alls. När det var dags för Camilo och mig, hade det blivit mörkt igen... tyyypiskt... Men det spelar ingen större roll längre, vi har ju rutin på detta numera. Det vart ett bra pass. Det är faktiskt väldigt kul att jobba på detta viset, även om jag ibland blir lite tveksam till om det gör någon större skillnad. Men det är såklart att det gör, om inte annat så känns det som om vi blir allt mer samspelta, och han verkar gilla att få ta ansvar på egna villkor. Jag lade ut bommarna igen, och han travade över dom och såg så riktigt nöjd ut med sig själv!

Märkligt med denna vinter. Man vet inte om man ska vara tacksam eller bekymrad...

... kommer med största säkerhet till slut upp i tö. Igår kom jag till stallet tidigt för att släppa ut hästarna. Då insåg jag vad snön tacksamt dolt, nämligen att min älskling inte behagat gå iväg och lägga sina skithögar i en annan del av hagen... nähäärå, där hans däck är, och där maten ligger är det numera helt omgärdat av ett otal antal skithögar!!! Fy tusan!

Hann inte åtgärda det då dock, siktade på att komma tillbaka på eftermiddagen för att grejja lite med honom. Underbart att ljuset kommit tillbaka, så att man hinner göra så mycket mera flera vettiga saker, även om man kommer till stallet lite senare på eftermiddagen. Jag hade bestämt mig för att rida, men började ändå med ST. Även om jag visste att det skulle vara mindre smart att släppa honom lös, med uppenbar rullningsrisk, så ville jag ändå göra som vi brukar. Fast det är blöt sand/gummiflis på ridbanan, är det ju ändå inte lerigt iallafall. Han var på sitt bästa jobbhumör, och efter han såklart rullat sig grundligt, kunde jag löslongera honom så fint! Sen gick vi in och satte på sadel och träns för första gången på jättelänge kändes det som. Kommer inte ihåg riktigt hur länge sen det var, men iallafall, spännande att se hur han skulle bete sig nu efter så lång tid.

Han skötte sig jättebra, och jag kunde otroligt tacksamt konstatera att något bra ändå hänt med hjälp av all ST vi hållit på med. Jag kunde göra öppnor utan att behöva parera honom så mycket, han kunde gå med lös innertygel och ta tvärningen för yttertygeln. Det har vi inte kunnat så fint förut. Visst några steg här och där, men inte på detta sätt. Roligt!!! Tyvärr var han inte lika pigg på att trava någon längre stund, men jag ville inte pressa honom så mycket nu när kondisen inte är den bästa. Testade avslutningsvis några galoppfattningar som blev jättefina. Det märks verkligen skillnad från före behandlingen. Iallafall i höger galopp, som han öht inte ville fatta rent utan stooora protester då. Nu fattade han galopperna och flöt han fram så fint och jag kände mig supernöjd med den känslan.

Så oavsett vad som är knas, så känns det ändå som om att vi är på rätt väg träningsmässigt. Kanske det är den bästa vägen att gå, att försöka jobba upp från marken, och inte ha enbart ridningen i fokus hela tiden. Jag vill ju naturligtvis sätta igång ridningen ännu mera nu, men jag måste hålla mig ett tag till. Komma igång med LR igen och få till formgivning och samlat jobb avsuttet.

Undrar just om det ska vara såhär snöfritt resten av vintern oxå... hoppas att det blir lite mera snövitt och vackert snart. Åtminstone ett lite beslöjande pudertäcke, så att man slipper se alla frusna bajshögar som inte går att mocka bort...

Ibland är det så himla enkelt att vara pragmatisk, man lallar på och gör sina insatser punktvis och med gott mod...  Då är det inte alls svårt att se det som ändå är bra och fungerar. Men så kommer det något/någon som "tänder lampan" och så ser man i ett slag allt som är mindre önskvärt i alldeles för tydligt ljus... Detta kan ju gälla i alla möjliga sammanhang i livet, och inte minst även när det gäller hästlivet.

Igår var det någon som "tände lampan". Trots att det kändes jobbigt är jag ändå tacksam över att få en (troligtvis) helhetsbild över Camilos status. Olika teorier om orsak och verkan som var för sig inte är stora, men det är flera "problem" som ändå påverkar honom/mig.

När jag åkte till stallet hade jag en klump i magen, och kände mig för första gången på otroligt länge inte lika glad som jag brukar. MEN, det bästa med att få mera klarhet, är ju att det oxå blir lättare att ta tag i situationen på ett mera övergripande sätt. Jag är så tacksam över att P-M är inbokad för ett återbesök, för det finns ännu flera frågor denna gång. Det värsta som finns är när man som en erkänt äkta hippokondriker får någon som helst vatten på sin kvarn.

Vi gick iallafall ut på banan för att göra vårt standardprogram. Jag hade tänkt rida, men backade av den idén och ville mera kolla av hur han verkade. ST fungerade sådär, men när jag släppte honom och började jobba med honom lös, var han jättefin, och med på noterna. Han travade jättefint över bommarna med höga fina benlyft. Inget klonkande alls!!! Han var pigg och busade och sprang med mig, och sen kunde jag longera honom precis som om jag haft linan på. Då försvann den tråkiga känslan i ett trollslag, och jag blev så himla glad över den känsla jag fick.

Känns lite dumt att inte passa på att göra lite LR när förutsättningarna blivit mycket bättre, men jag behövde ett brejk från mina ambitioner igår... Idag är en ny dag, och jag hoppas att gårdagens dipp är historia...

Ikväll hade jag bestämt mig för att vara lite extra förberedd och tänka ut precis vad och hur mycket vi skulle göra ute på banan. Det skulle bli LR för nästan hela slanten, och det var tanken, ända tills jag kom på mig själv med att stänga för ingången och släppa honom lös, precis som vi gjort nu så många gånger...

Men då... efter den sedvanliga rullningen, så bjöd han på sitt bästa löslongeringshumör, och då var det bara att tacka och ta emot. Hallå, vem blir inte glad när man har pålle "med på noterna". Han stannade runt mig i jättefin trav flera varv. Han kunde sakta av till skritt och göra fin halt. Jag testade att använda spöet på samma sätt i skänkelläge och lite på rumpan för att få bättre framkliv och lite samling, och det funkade oxå!!!! Åt höger var det lite svårare med till sist så gick det lika fint. Avslutningsvis blev det jättefin trav över bommarna, och sen var det tomt i godisautomaten... Allstå mina fickor.

Jag var såå nöjd och glad över detta. Det är inga stordåd precis, men känslan av att kunna jobba med honom lös på detta sätt, utan att han sticker iväg eller checkar ut är så himla roligt!!!

Så det blev ingen LR ikväll heller, men det var det värt! Nu är ridbanan helt utan snö, och det kommer inte att komma någon ny under resten av veckan heller, så vi får väl ta nya tag imorgn... eller om jag ska rida då... hmm, sover på saken!

Idag kom Karin till oss för att träna ST. Vi började så som vi brukar, och det var tydligt att varje annan situation än det som är vanligt, ger en viss "uppstartseffekt". Typ, jag har bett honom stå och göra på samma sätt ett antal gånger, men det var ett tag sedan det var på dagen... då verkade det som om han nästan glömt hur det ska vara... skrället. Han hade svårare att ställa sig i nacken till höger, och det fick vi jobba lite med innan det lossnade. Nåväl det tog bara en liten stund för oss att visa våra (mina) "akilleshälar", och sedan fick vi tips om hur vi skulle jobba därifrån. Till slut så fick vi ändå byta position till longering. Jag fick testa att ge spödutt i skänkelläge för att öka böjning och framkliv, vilket funkade fint! Roligt!! Sen trav med samma förutsättningar, och den gick riktigt hyggligt må jag säga, trots att jag blev väldigt yr efter bara ett par varv... Efter en stunds longering höll jag bokstavligt på att må illa på riktigt (alltså spy), blev otrrroooligt snurrig av detta!!! Trots att vi bytte varv med korta intervaller.

Sen tog Karin över, så att jag skulle få se hur han rörde sig, lite på håll. Himla kul att se någon annan jobba med honom. Pålle börjar faktiskt se annorlunda ut i kroppen. Han har blivit något mera balanserad, och högrest. Riktigt snygg PRE-hållning!!

Han hade fått boots på dagen till ära. Tövädret från h-tet gjorde styltrisken akut, så jag passade på att prova dom samtidigt. Efteråt fick han vara lös och busa runt lite, trava över bommar osv. Sen bytte vi och Karin gick in och hejjade på honom... då blev det minsann fart på speleverket!!! Tjolahopp x 27!!! Nöjda och glada efter uppvisningen, avrundade vi passet. Bootsen satt fint på, och jag är mycket mycket tacksam över detta. Tänk att slippa hålla på och ordna med det oxå... TACK Tina!!!!!

Eftersom jag hade intagspasset nu på eftermiddagen, passade jag på att ta ut honom ännu en gång på ridbanan för en snabb repetition. Gick bra, nästan lika bra som tidigare. Det blev en kortis, och sen fick han strecha sig.

Idag har jag gått över från loppfrön till linfrökaka och vetekli. Nu håller jag tummarna stenhårt för att detta ska få bukt med hans dåliga mage!!