Idag är det min egen "Pi-dag". Det betyder att just idag för två år sen låg jag på akuten och hade just blivit en smärtsam erfarenhet rikare. Då vaknade insikten om hur mitt liv med Curtan blivit och många tankar om hur det skulle fortsätta... Hela resterande året gick åt till att rehabilitera mig och Curtan parallellt. Både fysiskt och psykiskt. På årsdagen förra året, bestämde jag mig för att fira att allt ändå fick ett "happy end", och att vi båda skilts åt på allra bästa sätt. Datumet 14/3 eller 3.14 gjorde att Peter och jag döpte dagen till Pi-dagen, och nu ska jag fortsätta fira den varje år, av tacksamhet för att jag får fortsätta att utvecklas, och att livet trots allt bjuder på nya möjligheter även om det ser svart ut ibland.

Sen träffade jag Camilo, och han är verkligen inte alls lik Curtan. Han har ett helt annat sätt, med en personlighet som jag känner mig mycket mera nära med. Nu har jag lagt till ännu ett träningsmoment till vår vardag. För den som är bekant med Parelli NH, är dom sju lekarna inget nytt, men för den som inte är det kan jag tipsa om att det finns en himla massa info på nätet. Jag har insett att det är den första leken som vi nog behöver allra mest Camilo och jag. Den heter "friendly game", vilket betyder att hästen skall lära sig att lita på mig, oavsett vad jag presenterar i pryl/skrammel/prassel/upplevelser runtomkring och på hästen. Typ att lära sig "tåla" beröring av fladdriga presseningar eller annat som kan verka skrämmande för vilken normalfuntad häst som helst.

Camilo är en sådan typ av häst som reagerar rätt så mycket på fladder och prassel. Därför har jag insett att detta att lära sig att lita på att inget dåligt händer när det kommer något ovant prassel-fladder, är en otroligt bra början. Så jag bestämde mig igår kväll för att börja med det enklaste, nämligen att tåla att bli berörd på alla delar av kroppen, utan att känna sig otrygg. Nu är han faktiskt inte alls så att han inte gillar beröring, men hans öron är han lite rädd om. Jag har inga alls problem med det till vardags, men det var iallafall ett bra ställe att börja öva på. Sagt och gjort. Läste på lite innan om hur man gör leken, och sen var det bara att testa. Även om jag inte tvivlade på att det skulle funka, blev jag ändå väldigt överraskad över hur fort det gick att få honom bekväm med det hela. Till slut fick jag klia och knåda på/i öronen, och han tyckte att det var jättemysigt.

Idag gick jag vidare med hjälp av en vit plastkasse som jag knutit runt spöet. När vi var klara kunde jag röra honom över hela kroppen med den utvecklade påsen, utan att han gjorde något öht. Det är så himla kuuuul!!!! Han verkar tycka att det är ok han oxå, för han gör inget alls som att flytta sig eller skygga. Jag känner verkligen att detta är den rätta vägen för oss båda just nu. Långsamt och förtroendebyggande. Inget härjande med att flytta, jaga runt eller vifta, utan bara långsamt bygga upp trygghet för vad jag än hittar på.

Idag fick jag tips om en spännande kontakt som kanske kan bli den hjälp att förstå helheten med hans problematik som jag bara kunnat drömma om. Om hon är så bra som jag hoppas och tror, känner jag mig väldigt förväntansfull för att kunna få hit henne. Sen fick jag dessutom många bra tips av en kompis, om hur man kan tänka om foder/mineraltillskott. En sak är klar, man har inga som helst fritidsproblem om man vill försöka förstå hur man bäst kan ta hand om sin älskade pålle... Det finns så mycket info därute...

Totalt sett, kan jag bara konstatera att just denna Pi-dag, blev en väldigt bra dag! Den lovar så mycket gott för framtiden!