Det är ju tur att folk kommer ihåg sådant som jag inte minns... Sanna påminde mig idag om att det var i tisdags som Camilo fick det märke på låret som jag tyckte såg ut som en slags brännmärkning, utan att vara bränt alltså... Det var alltså i tisdags, och det jag inte mindes förrän idag, var att han även den dagen var skitig i rumpan.... alltså, någon hade även denna gång gett honom något att äta som han inte mådde bra av. När man står i rätt ljus kan man fortfarande se avtrycket! Fatta hur hårt någon måste ha tryckt för att det ska sitta kvar i en vecka!!! Det är dessutom på den vänstra sidan som han oftast sover på. En hel vecka med rullningar, borstningar, sov, och täcke på...

Ringde och polisanmälde det hela idag. Det är alltså "skadegörelse" på häst... Polisen jag pratade med otroligt trevlig, intresserad och tillmötesgående. Jag berättade att det varit ett fall för ca ett år sedan på samma sätt, och då kunde hon söka upp det och konstatera att den anmälan gjordes på dagen EXAKT FÖR ETT ÅR SEN!!!!! Hur creepy är inte detta!!! Är det frångan om häxritualer eller något annat?? Det finns tydligen otrooligt många sjuka människor där ute.

Jag har varit så fruktansvärt störd över detta. I lördags och igår blev det inte något vettigt alls. Igår när jag skulle rida kunde jag inte koncentrera mig öht, så det var bara att lägga ner alltihop. Det började dessutom att regna, så jag tappade lusten totalt!! Inte vet jag hur jag ska rida nu heller, det känns som om vad jag än gör så vet jag inte om jag förvärrar eller förbättrar... suck... Så nu blir det en påse blandat, varken hackat eller malet. Ikväll red Sanna och jag ut en sväng, men eftersom Erika inte blivit riden på 2 månader, och Camilo inte gått ordentligt på en vecka, så blev det därefter. Två supertaggade pållar, med massor av spring i benen. På vägen hem ledsnade jag, och hoppade av. Hade jag varit ensam hade det varit lite enklare, då hade jag kunnat aktivera honom och sysselsätta huvudet istället för benen, men med Erika trippande och fladdrande på sidan om eller en bit bort, så blev det lite för mycket stimuli... När vi kom tillbaka gick vi in på banan en stund, och jag passade på att rida igenom honom lite mera än på mer än en vecka. Det fanns både en bra högergalopp och en ok vänster, som han inte ville fatta först utan envis övertalning. Men ändå. Och pigg var han som ett skrälle... Det kändes ändå ganska bra, men jag skulle verkligen vilja ha koll på läget på riktigt. På onsdag kl 10 kommer Bea till oss. Så skönt att hon kunde passa in det i sin övriga dag!!! Så skönt att vi slapp åka någonstans just den dagen, eftersom vi ska på begravning lite senare... en otroligt tung tillställning... Men jag hoppas ändå att jag får någon ny bra insikt av Bea.