Tänk så många trevliga nya människor jag mött tack vare att jag har haft häst... Det är ett fantastiskt sätt att träffa likasinnade och nya bekantskaper som delar samma passion. Visst träffade jag massor av hästtokiga tjejjer när jag var yngre oxå, men det är knappt någon som hängt kvar genom åren. Igår fick jag besök av en av dom nyaste, Monica, som oxå har en PRE-valack. Tack vare att Karin (W) haft henne som elev, och tipsade mig om att Monica hade en sådan trevlig PRE som jag borde träffa, så har jag fått en ny jättetrevlig kompis.

Efter lång lunch och fika hemma hos mig, åkte vi äntligen till stallet och Camilo. Jag var ju inte så lite nyfiken på hur han skulle kännas efter Beas behandling. Jag testade att sätta på bootsen för att minimera slitaget och ev obehag, men efter en stund satt jag av och tog av dom. Han kändes lite bromsig, och inte alls framåt som efter förra behandlingen. Det blev lite skillnad, men det viktigaste var ändå att han kunde fatta båda galopperna villigt och lätt. Visserligen är det fortfarande lite svårare i vänster, men ändå. Jag kände mig inte helt hundra nöjd, men det får ge sig med tiden.

Idag gjorde jag om ST-passet från häromdagen, men med ett tillägg med lite mera gymnastik. Idag gick han betydligt bättre och mera framåt. Kändes pigg och glad att rida. Jag sätter på paden när jag gör dom här passen. Dels är det lättare när vi börjar från marken, dels är det lite mysigt att rida på den mellan varven. Han gick riktigt bra på volten och kunde spåra fint. Det är iallafall en stor skillnad mot förut!! Vänster galopp kommer inte helt lätt i början, men när han väl tar den rullar den på helt ok. Jag ställer inga stora krav på honom, det får gå i små etapper. Men det känns ändå att det sakta sakta går åt rätt håll. Trägen vinner heter det ju...