Det borde ju inte vara någon större skillnad på hur man tänker sig vardagen i stallet, bara för att vi ska flytta, men det är det... Jag kommer liksom inte riktigt på vad jag ska göra, och det jag egentligen vill fokusera på får vänta tills jag kommer till bättre underlag. Det är för djupt på vår ridbana för att jag ska vilja jobba på volten, och Camilo skulle behöva den typen av arbete för att komma tillrätta med det som är jobbigt för honom.

Han går bra och gör det han ska, men dom där irriterande korsgalopperna dyker upp lite då och då. Och speciellt när han är lös och får springa som han vill... Häromdagen när vi haft ett bra ST-pass, så fick han vara lös och rulla sig på ridbanan efteråt. Eftersom det hade blivit lite svalare så var han piggelin, och jag behövde inte ens be honom innan han var i full gas på ridbanan. Han såg glad och sprallig ut, och såg ut som en vild och vacker PRE-hingst, MEN.... han hade ingen som helst koll på vilken galopp dom olika kroppsdelarna hade. Det var rätt, kors och tvärs, bytte i var och varannat, skuttade jämfota med bakdelen, och allt detta i en enda röra...

Jag har lovat Bea att sluta upp med att oroa mig. Tränar verkligen riktigt stenhårt på det just nu! Måste påminna mig minst 10 gånger om dagen (eller snarare dygnet, eftersom tankeverksamheten inte alltid tar ledigt medan jag sover) att jag faktiskt inte behöver oroa mig, eftersom det ändå inte gör någon positiv skillnad för något alls. Så nu så oroar jag mig alltså inte längre för detta, utan konstaterar lugnt att min häst kan galoppera lika fritt och elastiskt som en sambadansös på speed...

Igår red vi ut i den vackra men svala kvällen. Nu är mitt sadelmullimull otrooligt skönt, och jag njuter faktiskt lite av att det liksom behövs trots allt. Vi skrittade mest, men passade på att göra gymnastik och mera fokuserad riding hela vägen hem. Kossorna och kalvarna går nu sedan några dagar i stora hagen bakom stallet. Kalvarna är suuupersöta när dom skuttar runt och sprallar med svansarna högt i vädret. Camilo tycker dock att dom är lite väl spralliga, och blir aningens taggad av detta, så energin på vägen hem var det inget fel på om man säger så. Han var ändå jätteduktig, och lyssnade bra.

Nu har jag hittat ett ok hö, och om en liten stund ska jag åka dit och köpa ca 100 balar. Om det går att få ihop, för dom hade haft besök av rådisar som käkat av balsnörena på flera av dom balar som låg längst fram... jäkla djur!!! MORR!!! Men det är ingen ide att pruta för det, för nu är det huggsexa på hö. Dom hade fått många svar på annonsen, så jag får tacka min lyckliga stjärna att jag var först i ledet! Och om jag har tur, så är det lika bra som jag tror även under dom trasiga balarna. Dessutom visade det sig ligga ganska nära Kullinge, så det blir inte långt att köra två vändor. Kanske dags att köpa en lott?? Hmm, jag väntar nog tills efteråt... det blir knepigt att få upp hundra balar på en skulle om det inte finns två balsnören runt balarna när dom ska upp på elevatorn...