Det här med ridning... det är ju både ett nöje och avslappning, och en viktig del av att hålla hästen i bra skick. Jag har ambitionen att njuta så ofta och mycket jag bara kan, samt att få igång en hållbar kondition och en Camilo som funkar bättre rent fysiskt. Men det är rätt knepigt mellan varven, för jag tycker inte att jag lyckas med det just nu... känns som om jag kommit in i en dipp när det gäller det "nyttiga" med ridningen. I övrigt stortrivs vi nog rätt så bra han och jag, för vi har ridit ut på jättehärliga promenader. Inte så mycket krav, bara lite backe upp och backe ner, kliva över stock o sten, lite trav, lite galopp och allt detta till ackompanjemanget av ihärdigt fågelkvitter. Sååå mysigt! Men idag när vi skulle vara lite mera "nyttiga" och rida ett upptempopass på banan, så var inspirationen väldigt låg. Det blev inte så mycket upptempo heller, jämförelsevis var det nog inte så värst jobbigt. Inte så som jag hade tänkt mig iaf. När vi hållit oss på banan ett par dagar i rad, så är han betydligt mjukare, och jag får en mjukare vänsterböjning i honom. Men efter några dagar ute, så blir han rak och stel i vänster sida igen... suck...

Och så hade vi sällskap av Catrin med fina Corinne. Dom är jätteduktiga, men det är svårare att få honom helt koncentrerad och avslappnad när vi har sällskap. Han måste ha koll, och när dom kommer för nära blir han lätt spänd. Fast lite kul är det oxå, vi är ju vana att vara ensamma i princip jämt. Det märktes skillnad när dom var klara och gick in, för då kunde han slappna av och blev riktigt trevlig. Jag har totalt ledsnat på underlaget på banan oxå, det är för hårt i spåret, och alldeles för löst innanför. Banan är i svårt behov av att ses om med lite uppmärksamhet, och nu får det nog ske snart, dom ekipage som kommer nya har ännu mera krav än jag... Är man tävlingsryttare så är man.

Efteråt skrittade vi av ute på vallen istället, Camilo tycker nu inte längre att kossorna och kalvarna är läskiga. Vi gick förbi när dom stod precis vid staketet, och han tvekade inte ens. Himla skönt att han lärt sig att det är helt ok. Men även detta har vi tränat på, så jag får väl vara glad att något funkar iallafall. Jag ska göra om samma pass imorgon, men då ska vi vara lite mera organiserade än vad det blev idag. Kanske börja med att rida fram på gräsvägen... Måste dock lära mig att gå in i min "träningsbubbla" igen, i synnerhet nu när vi ska flytta till ett ställe med fler som kommer att rida samtidigt. Det kunde jag för några år sedan när jag hade Philip vid Säwa ridcenter. Där var det minsann mer än full fräs på ryttare runt omkring oss för det mesta. Typ ponnyungar i vild framfart, samt ridskoleridning (med allt vad det innebär). Då gäller det verkligen att ha koll på dom andra samtidigt som man försöker uträtta något vettigt med hästen. Men jag lär mig väl igen hoppas jag... Snart så...