... eller kanske snarare 20 minuter. För det var ungefär så länge som dagens ridpass varade. Jag hade bara lite tid för ridning idag, eftersom en inbokad kund skulle komma tidig kväll. Men jag bara måååssste se om det blivit någon skillnad efter behandlingen som han fick igår. Bara för att kolla extra så blev det paden och enbart kapsonen på.

Började med att gå några varv ST, och han spårade klockrent!!!! Tror inte att han gjort det på samma perfekta sätt någonsin förut! Sen hoppade jag upp och skrittade bara runt litegrann. Vi hade sällskap av Sussie och Utopia i ridhuset, så vi höll oss på vår halva i det nyvattnade ridhuset (alltså, jag bara njuuuter av detta!!!!). Jag la ingen press på honom att gå i någon som helst form, utan han fick komma igång som han ville. Lite trav som funkade bra, och sen en galoppfattning till höger som gick som vanligt bra... och sen... testet... vänster fattning som han tog direkt utan något som helst motstånd!!!! Har inte hänt sedan före jag överanträngde honom på utebanan. Men han var nog lika chockad som jag, för sen blev det höger som han brukar bjuda på, när han visar att han vill, men inte kan vänster. Då tänkte jag att ok, vi travar lite istället... men DÅ, vill pålleälsklingen visa att han visst kan galoppera i vänster. Han fattade klockrent utan att jag ens bad honom... en, två, tre gånger, och jag berömde honom jättemycket.

Då blev jag så himla nöjd och glad, och nästan rörd över resultatet av behandlingen, så jag bestämde mig för att avsluta med lite trav. Men det tyckte Camilo var dötrist, för nu hade poletten trillat ner, BIGTIME, OCH DET GICK INTE ATT FÅ HONOM ATT GÖRA ANNAT ÄN ATT GALOPPERA VÄNSTERGALOPP!!!! Jag skrattade högt, han kunde inte längre trava, det blev vänstergalopp så fort jag öht tog tyglarna... jag fortsatte skratta, och han fortsatte galoppera... Tänk att jag älskar denna häst så otroligt mycket!!!!

Nu är jag väl medveten om att jag förstärkt detta beteende nästan lite för mycket, men det ger jag tusan i just nu. Jag är bara så otroooligt lycklig över att behandlingen bevisligen fungerar så bra! Att det finns hjälp att få! Att han är så villig att göra det jag ber om! Och att vi fått förutsättningar som fungerar för oss båda. Äntligen!!

Nu ska jag verkligen tänka igenom hur mycket och vad vi ska göra, så att det blir en bra nivå som vi kan hålla oss på. Utan för stora bakslag!