När saker inte fungerar optimalt måste man hela tiden modifiera... det känns som om det är just det jag håller på med heela tiden... Modifieringar!! Espaniolan har ju inte funkat riktigt 100 den senaste tiden, och jag har testat att ändra den lite i bomvidden, men det hjälpte inte. Så idag modifierade jag den lite mera, något smalare bomvidd och så flyttade jag panelerna (bossorna) så att dom sitter mera rakt och lite tätare framöver. Och se på tusan, det blev riktigt bra! Tror jag iallafall, men han gick riktigt trevligt, och var väldigt framåt om man uttrycker sig milt.

Igår bestämde Sören och jag att vi skulle rida ut en sväng idag. Det känns så roligt att ha någon som vill samma som jag, och fortfarande lite för spännande att ge sig ut på vägarna runt bygden utan sällskap. Det dyker upp lite av varje, och jag vill ju gärna ha det lite "safe" nuförtiden. Camilo kan naturligtvis inte vada genom meterhögt gräs utan att ta sig en tugga mellan varven. Det blir ganska jobbigt att hålla på och bråka med honom, så jag har nu kapitulerat och försöker glömma mina goda intentioner att aldrig låta honom äta med bettet i munnen. Inget annat än godiset jag ger då alltså. Men betänk att han går i en gräsfri hage, så frestelsen att smaka måste ju bara bli för stor när vi går och vadar i frodig grönska. Det märkliga är att han med flit tar sikte på hundloka... Har googlat för att försöka ta reda på varför han är sugen just på den, men hittar inget info om att det skulle vara bra för något särskilt. Men Camilo tycker tydligen att det är det han allra mest vill ha. Gräset kan han liksom låta bli, men hundlokan siktar han faktiskt in sig på med flit!

När vi kom tillbaka till gården gick vi in en sväng på ridbanan. Han var så himla pigg, att jag ville låta honom jobba lite mera i trav och galopp och liksom bli lite mera rastad. Det gick utan problem och vänstergaloppen var lika självklar som höger. Något bra är det nog ändå som händer med honom, och det märks nu att han mår aningens bättre och bättre för var dag.

Har kontakt med Joa om sadeln vi fastnade för i söndags, och om jag har världens tur så kanske kanske kanske det går att fixa en brun, annars så får det bli en svart så länge. Högst motvilligt, men nöden har ingen lag. Nästa fredag kommer Joa tillbaka och vi ska få testa den nyaste modellen med aningens rakare bom, och se om den är ännu mera optimal för honom. Mycket mycket spännande!!! Jag vill verkligen ha en bomsadel som fungerar för oss båda. Det känns bäst att ha två olika sadlar att byta emellan och han gick så himla bra i den Lippon, samtidigt som jag kände mig ovanligt bekväm (trots knästöd, men dom kan man ta bort om man vill!)... Något man inte blivit speciellt bortskämd med precis.

Det känns så bra att alla mina modifieringar av vår vardag, stallplats, mat, behandlingar osv... äntligen börjar visa sig verka ha en positiv effekt. På fredag kommer förhoppningsvis Karin till oss, och då får vi säkerligen modifiera våran träning oxå!!!