För dom allra flesta som har häst, är möjligheten att rida ut ganska viktig. Visst är det heelt underbart att ha tillgång till ridhus och ridbana, men självklart vill man även ha tillgång till bra ridvägar ute. Jag har ju inte varit den som ridit ut på några långa äventyr ensam, Camilo har inte heller riktigt varit så trygg att rida ut på vägarna med. Men visst har vi tagit oss iväg där det funkat, och vi har njutit av det lika mycket båda två. På Kullinge finns tillgång till fina ridvägar, jag har bara provat ett par olika, men hört att det finns flera rundor man kan rida. Det känns ju lite lättare att hänga på någon annan som ska ut, men faktum är att det är lite tunnsått med det som det verkat hittills iallafall.

Så det blir till att upptäcka världen på egen hand (hov) för pålle o mig. Igår testade vi att rida på en tillfällig väg på åkern längst med gården, där kommunen grävt ner ledningar för vatten och avlopp. Perfekt! Men tyvärr inte så lång, så vi vände och red tillbaka och in på den skogsväg vi testat några gånger tidigare. Där växer nu gräset högt,  lummiga buskar och träd växer ymnigt in över stigen... men där, "dattadattadattadattadattadatta" (tänk hajen) .... gömmer sig STICKMYGGSHELVETET         !!!

Nu har jag hunnit lära känna Camilo tillräckligt för att veta att han INTE gillar mängder av myggor eller bromsar. Och det var inte kul för mig heller. Suck!!! Just när vi börjat komma in i skogen, och stigen såg sådär ymnigt lockande ut som en lång grön tunnel, ville inte Camilo vara med längre. Det märks direkt att han blir spänd och börjar takta, sen kommer piaffen.

Tack och lov har jag nu lärt mig hur han funkar, så det är bara att vända hemåt igen, och sitta lugnt och njuta av gungeligung. Det går inte fort framåt iallafall. Men till slut travade vi och galopperade hemåt för att bli av med myggplågan. Efter ännu en sväng på den nya åkervägen gick vi tillbaka till ridbanan. Han var glad och pigg och även om det inte blev så organiserat direkt, så är det ju skönt att avrunda med något vettigt. Han fick iallafall många chanser att ta några tuggor gott gräs. Det växer meterhögt och för att slippa bråka med honom, har jag nu bestämt mig för att kapitulera och låta honom ta en tugga med jämna mellanrum. Han kommer iallafall att ha väldigt lätt för piaff i framtiden... jag behöver bara räkna ut hur jag ska få in en myggsvärm i ridhuset....