Så fort gick ännu en helg... det är som om det bara är måndag och fredag, o måndag och fredag osv osv... Allt däremellan är nästan som smöret på mackan. Man märker om det inte skulle vara där, men det är liksom brödet och pålägget som märks mest. Typ.

Denna helg har jag haft helgkurs här hemma i min verkstad. 3 glada damer i varierande mogen ålder, har skapat jättefina saker, och förhoppningsvis lärt sig något som dom minns tills nästa gång. Igår var vi dessutom bortbjudna på kvällen, så det blev ett snabbt stallpass  däremellan. Och inte hann jag med att göra något mera seriöst, än att borsta bort leran från benen, samt renovera bort delar av lerinpackningen i manen och svansen  . Jag funderar allvarligt på vad man skulle kunna göra åt eländet. Men om jag skulle se något bra med den senaste tidens kyla, så måste jag ändå säga att det blivit väldigt mycket bättre de senaste dagarna, när leran helt enkelt börjat frysa till lite.

Det är helt otroligt att det ska vara så svårt att hinna med att rida på dagtid under helgerna. Inte bara denna helg, utan flera i rad har det varit fullt upp med diverse annat, och ridningen har ändå fått ske under senare delen av dagen. Jag hoppas att jag hinner rida ut nästa helg, så att vi får lite variation Camilo och jag. Ikväll hann jag dock med ett trevligt ridpass på banan. Nu börjar vi sakta (läs jag mest) hitta lätthet i samling via sits och en fin kommunikation i övergångarna från fri till samlad skritt, och lika i traven. Den här typen av jobb har vi faktiskt inte kunnat hålla på med under sommaren när vi inte hade en bra sadel. Tänk vilken skillnad det är från tiden före Hällekis... utan Espaniolan och intensivträningen, och nu! Det tar tid, och går i myrsteg, men så länge det går åt rätt håll, så är jag bara nöjd.

Camilo har fortfarande svårare att släppa igenom böjningen i vänster varv, och jag kommer inte riktigt ner i sitsen till vänster. Egentligen skulle jag vilja att Mirja kollar upp honom igen, men nu har det varit ganska många utgifter på denna hobby senaste tiden, så jag får väl sansa mig lite och kanske vänta tills nästa gång hon kommer hit. Mirja är utbildad osteopat och equiterapeut (i Norge, vilket betyder att den utbildningen är mycket mera omfattande än den Svenska!), och hon bor fn tyvärr i Värmland. Hon har behandlat Camilo 3 gånger, och jag har ju märkt att han fungerar betydligt bättre nu.

Allt man gör med hästar är ju färskvara, och ikväll så fungerade han jättebra på vissa vis, men tydligast är det dock när man kommer till galopparbetet, att vi inte gjode så mycket av det i förrgår, och ingen ridning alls igår. Höger varv går riktigt bra nu, men i vänster kan han bli lite vrång, och skuttig. Men när han väl galopperar i vänster, så känns det nästan som om han kommer in i en riktigt bra samlad galopp... Vet inte riktigt hur det gått till, men kanske har jag förstärk någon form av skolgalpp... skulle vara väldigt intressant om någon kunde titta på och säga vad det är!?! Men det känns rätt så nice, även om han inte håller den så länge. Ska testa igen imorgon.

Det har väl inte undgått någon att det kom snö i morse... alltså... det är 18 oktober, och visst, det kan ju hända att det är heelt ok, men det var ju liksom "sommar" för bara någon vecka sen. Jag våndades lite i går när jag stod i stallet  och funderade på vilket täcke som skulle kunna funka för snöblask. Och i morse när gubben gick upp i ottan var det mycket riktigt ett klassiskt skitväder, och jag kunde bara tänka på hur fruktansvärt det måste vara att vara häst, och vara tvungen att gå ut och stå där i urret och käka hö... Erkänner, är en äta mes... Somnade trots detta om och vaknade väldigt förånad till strålande sol! Jaha, och i nästa vecka ska det tydligen bli 15+ igen...

Red ut med Sanna, men tyvärr hade det just blivit mörkt så vi skippade skogen (mitt förslag). Det fick bli en skrittur genom sommarhagen i fullt månsken istället. Vet inte om det var kylan, skuggorna eller "mörkret" som gjorde Camilo så pigg, men han blev allt lite busig. Skönt ändå att man kan hålla honom "på mattan" trots allt. När vi kom tillbaka, gick vi ut på ridbanan för att få något bra gjort. Det blev en bättre repris av gårdagen, och lite galopp/travjobb. Duktig pålle! Jag börjar sakta men säkert att hitta den rätta ultralätta sitskänslan, även om det behövs påminnas hela tiden... men sakta så... och när jag gör det går det så mycket bättre!

Nu börjar det bli höst på allvar. Regn och rusk, blåst och lera... fy bubblan!! Just när leran i Camilos hage börjat ge sig och bli lite mindre jobbig, så regnar det idag. Nu blir det ännu värre...

Tänk ändå att jag hade så´n lust att rida, så jag dressade på pålle för en snabbis. Han verkade oförskämt obrydd, men så står dom ju ute hela dagarna, dom är väl vana. Jag hade inte satt på mig några handskar så efter ca 2 minuter så började händerna bli riktigt kalla, blöta av regn och kylda av blåsten. Kämpade dock på med en snabbrepris av det vi hållit på och jobbat med den senaste tiden, och märkligt nog så gick det ändå riktgit hyfsat. Ett fåfängt försök att få upp lite värme i händerna med lite trav, resulterade inte i någon nämnvärd förbättring. Desto roligare var det att övergångarna i traven mellan samlad trav och vanlig trav, gick ovanligt bra! Tänka sig! Så jag kan bara ännu en gång konstatera att det är så enormt givande och roligt att jobba med Camilo. Han gör sitt bästa även om det är mörkt, kallt, regningt, blåsigt skitväder... vad kan man mer begära... Love him    

I morse var jag till stallet och släppte ut hästarna. Det är så mysigt att komma dit på morgonen, även om det först är rätt så jobbigt att gå upp. Men jag har ju varit där väldigt många gånger under sommaren och släppt ut "innehästarna", och jag måste säga att i princip varje gång så känns det lika bra så snart jag kliver ur bilen på stallplanen. Det är så härligt att komma till stallet och se sin fina häst stå där och humma lite när man kommer... Alla hästarna får varsin hötuss att mumsa på medan täckena sätts på. Sen ska påsarna ut, och sist börjar man släppa ut dom. Först får Camilo gå ut, sen Erika, sen tar jag både Strumpan och Sigge, och sist men inte minst Macke. Snabb koll på vattenstatus, och fyller på vid behov. Efter det blir det mockning och fixning av höpåsar. Sopa fint, och sen hem till frukost.... NÖJD!

Lite trist att senaste tidens regn gjort Camilos hage bitvis väldigt lerig... jag börjar utveckla en svår antipati till vår Uppländska blålera, fyyy f----n för lera... hatar lera   !!! Speciellt nu när jag varit borta (i Hällekis) och upplevt hur annorlunda hästlivet kan vara beroende på hur marken är beskaffad. Skulle vilja göra något seriöst åt saken, men allt jag kan komma på kostar ju en större slant än vad jag är beredd att hosta upp. Iallafall när det inte är "hemma hos mig".... suck... Så det blir till att sanera liten pålle varje kväll.

Ikväll blev det longering igen! Märkligt nog har jag inte riktigt fastnat för vanlig longering, och det var massor massor av år sedan jag verkligen longerade någon häst på detta sätt, iallafall regelbundet. Den longering jag gjort på senare år, är ju AR-longering eller löslongering. Tyvärr så blev jag lite trött på allt markarbete med Curtan, så det är väl därför som jag inte velat lägga så mycket krut på det med Camilo. Men nu känns det helt plötsligt lite roligt igen, och underligt nog via vanlig runt runt longering. Det är ju det han är van vid såklart, men alltså inte jag! Det roliga är att det är en enorm skillnad på hur det går nu, jämfört med tidigare i somras. Då fick jag verkligen jaga på honom för att få galopp. Han fattade helst inte galoppen alls och om han gjorde det så stannade han efter några steg, och om jag drev på blev han skitsur och sparkade bakut och blev hur irri som helst... Men nu... han gör allt jag ber om, när jag ber om det    , älsklingen! Det har verkligen lossnat. Jag tankar INER så det står härliga till!!!!

Idag gick vi upp till ridhuset Camilo och jag. Jag promenerar både dit och tillbaka, eftersom jag vill ha lite motion själv oxå. Det har blivit en gång per vecka den senaste tiden, frågan är om jag borde ha fixat detta med ridhuskort redan i början av terminen... men vädret har ju varit ok faktiskt, så det har liksom inte behövts/blivit av. Nåja, jag får väl satsa på ett kort tills efter jul isåfall. Då lär jag ju gå dit lite oftare. Speciellt om det blir en vinter lik dom senaste med mycket snö... huvvaligen  , vill knappt tänka på det nu!

En intressant sak med Camilo är att han verkar helt cool med bilar på asfaltsvägen, t.om stora lastbilar, men så fort vi går på grusvägen så blir han jättespänd om det kommer en bil. För att inte tala om det kommer något ännu större, typ en liten lastbil eller traktor. Men jag har börjat klicka honom varje gång det passerat en bil, och nu börjar det så smått överskugga hans reaktion att spänna sig! Tänka sig! Det är inte omöjligt att använda klick även till läskigheter. Jag har dessutom vänt på mitt "tänk", istället för att tänka: åh nej, nu kommer det 3 bilar och en fyrhjuling på rad (som det gjorde idag) så tänker jag: guu vá bra, nu får jag en chans att träna på detta, spännande att se hur han tar det!! Och säga vad man vill, men även det tror jag har betydelse.

Idag var han faktiskt bättre i vänster varv än han varit på länge, och det kändes riktigt bra. Vi fick till några riktigt fina öppnor till vänster, vilket har varit lite si och så på sista tiden. Det är så skönt att ha bra underlag när man ska vara på volten under en stund, fast jag går ännu ut på spåret när vi ska upp i galopp. Men galoppfattningarna idag vart inte lika perfekta som igår, ändå tillräckligt bra i jämförelse med bara en vecka tillbaka. Knepigt att man så snabbt och lätt vänjer sig vid det som är bättre. Vi hade en nästan perfekt övergång från galopp till trav, den bästa vi gjort hittills iallafall. Och det hängde bara på mig och mitt focus på att verkligen slappna av i hela kroppen och bara följa honom ner i traven. Vilken skillnad  ! Nu får jag skärpa till mig, och tänka på det i fortsättningen. Känner mig ändå glad och nöjd över vårt pass, och det är sååå bra att även jag fått röra mig lite innan det är dags att sitta stilla hela dagen.

Den fantastiska sommaren verkar inte vilja lämna oss, lika lite som jag vill att den ska bli till mörk och kall höst...  och vinter... Det gäller att passa på att njuta av en så´n skön kväll! Vår ridbana ligger högt, och om det blåser så blåser det verkligen där! Men inte ikväll, såå skönt. Camilo fortsätter att utvecklas, och jag fortsätter att hitta något varje gång jag är med honom. Inte bara uppsuttet, utan hela tiden. Hade ingen direkt plan för kvällens ridpass, men när vi väl kom ut så plockade jag fram 4 koner och gjorde en 8-volt. Himla bra övning, som ett alternativ till den eviga volten, får man rida den eviga åttan ... Jag insåg återigen att det kräver koncentration, och focus heela tiden. Allra bäst går det om jag inte tittar ner på honom, utan försöker att bara känna hur han rör sig, och rida varje steg.

Han är fortfarande lite tung på vänster kapsontygel, och vill inte stanna kvar i böjning i mer än några steg. Jag har verkligen försökt att få igenom den mera varaktigt, utan någon större framgång. Därför tror jag att det kanske hänger ihop med något som är mera fysiskt betingat, ev något som behöver tid eller åtgärd... Men det blir iallafall lite lite sakta bättre tycker jag, så det är väl bara att jobba på. När jag varierat åttan med bågarna i antingen öppnor eller slutor, så var det dags för lite fart och fläkt. Jag hade något högre förhoppningar på galoppen ikväll än vanligt, eftersom han gick så fint på longen igår. Och jag blev inte besviken. Han galopperade jättefint!! Inga trasselfattningar här inte  faktiskt inte en endaste gång! Det är världsrekord för oss. Men däremot så blev han rädd för någon fågel (uggla) som plötsligt skrek till i hagen bredvid oss, och jag hamnade på sniskan... som tur är har jag ju långa ben, och satt ändå kvar... men ujsan vad nära det blev. Men vi forstatte ändå med galoppen och övergångarna, några blev riktigt ok. Sen tänkte jag avsluta, men Camilo hade så himla fin energi, så jag blev svårt frestad att testa något mera, så det blev lite travjobb. Faktiskt så tror jag att jag hittat ett mer optimalt sätt att lägga upp träningen på. Först skrittjobb, sen galopp, och sist traven. När han är igång med energi, är det superkul att jobba med traven. Den blir så mycket bättre, och när jag samlar upp den håller han fortfarande energin kvar i samlingen... supertrevligt   !!!

Idag kom fakturan och ridschemat för Christoferkursen som vi ska till på Rotbrunna den 13 november. Det ska bli jättekul!! Känns så annorlunda att åka iväg med Camilo nu när vi varit iväg så långt för inte så länge sen. Ska bli spännande att se om det blivit någon utveckling alls sen Hällekis, eller om det bara är jag som önskedrömmer...

Här kommer jag att blogga om min "nya" häst Camilo. Han är en PRE-kille på 9 år, som bott i Sverige sedan han var 4. Det finns en del att säga om honom, men det får ge sig med tiden. Helt klart är att han är precis den häst jag drömt om sedan många år. Redan när jag hade min älskade Philip, kunde jag längta efter att ha en häst som hade samma fina personlighet som P, men med en lättare kropp, mera lämpad för det jag älskar att göra... dressyr á lá AR.

Tänk så mycket jag var tvungen att lära mig innan jag nu till slut hittat honom (och kanske mig själv oxå faktiskt), inte bara trevliga saker, utan även sådant som känns jobbigt att behöva förstå. Men en solig dag i April, satte jag mig i min lilla bil och åkte ner till Linköping för att träffa min nya prins. Han var smal och mager, och lite försiktig, men jag visste redan innan att det skulle bli han... det hade jag känt på mig! Helskumt, men sant!

Den 26 April klev han in i min transport och följde med mig hem. Avvinkad av en mycket ledsen exmatte, som av olika orsaker inte längre kunde ha honom kvar. Jobbigt! Tiden som följde gick åt till att först och främst få ordning på hans mage, och kropp. Bete var inte att tänka på, eftersom han är känslig för socker... suck... ja ja jag veeeet. Alla som följt mig genom åren måste väl tycka att jag är helt knäpp som köper ännu en känslig häst, MED FLIT! Men ack... han var ju min nya prins... så vad kunde jag göra...? Men "av skadorna har jag blivit vis", för det har ju varit några sådana (metaboliska) under årens lopp, så lite mindre oklok är jag väl nu kanske, tack och lov.

Efter sommaren och 3 behandlingar av Mirja, har Camilos kropp kommit igång bra. Vet inte vad som är det mest viktiga i detta fallet, men dels mår han bättre i magen, dels har jag nu hittat en sadel som fungerar (Espaniola) och dels har jag lärt mig vilka underlag som fungerar bäst och till vad, och så sist men inte minst, jag håller på att lära mig rida igen!!! Det har ju hunnit gå några år sedan jag hade lite bättre ridrutin. Visst red jag på Curtan, och även Strumpan i mellantiden, men det blev inte riktigt så ofta och på det sättet trots allt. Dessutom har jag varit mest intresserad av att få igång hans gångarter, och lära mig hur han funkar i olika lägen. Nu börjar det bli lite mera av struktur på hela grejjen, och jag får hela tiden nya INER (endorf-iner, dopam-iner osv) för varje gång jag känner att poletten trillat ner på något trevligt sätt.

som t.ex ikväll... Testade att longera honom på ridbanan, vilket jag inte gjort på säkert 3 veckor. Och helt plötsligt så satt allt på plats  !!! Han skrittade när jag sa, travade när jag bad honom, OCH galopperade direkt när jag bad honom. Och dom allra flesta gångerna utan att sparka bakut oxå  !!! Han kunde stanna på spåret utan att vika in mot mig, och det har inte varit så lätt tidigare... Camilo fick massor av klick (=godis), och jag fick massor av INER! T.om i sådan mängd så att nu kunde jag inte hålla mig från att börja med denna blogg! Det gick av bara farten, och det bästa av allt är att jag inte behövde anlita en endaste av mina närstående ens en liten sekund!!!! Hurra, det finns hopp, och färg blev det på bakgrunden oxå!! Imorgon ska jag köpa en trisslott!