Visst är det kul när saker och ting går bra! Men egentligen borde man ju bli ännu gladare när det inte går bra, för då är man på randen av att lära sig något nytt. Något nytt som man faktiskt behöver FÖRSTÅ, för att kunna skapa sitt eget medvetna paradigmskifte! Som t.ex att även den lille filuren Camilo har sin egen agenda, och attityd, som han döljer väldigt väl under sin väna yta. Men idag kära vänner, insåg jag liiite mera om vad som rör sig, eller kanske ännu hellre, INTE rör sig där under pannluggen.

Min vän och hästvärldsexploratörskollega Karin, har just upptäckt Parelli. Därför har vi de senaste dagarna försökt nosa lite mera på vad den gode Parelligurun har att erbjuda inom sin "ism". Några idéer har man ju snappat upp under tidens gång sedan tidigare, men riktigt insatt har jag aldrig försökt att bli. Men, det är ganska dumt att dissa saker som man inte vet något om, och som alltid förstår man efteråt att det är rädsla (oftast för att vara otrogen sin tidigare "ism", eller någon annan) som gör att man avhåller sig från att ta reda på mera. Jag har inga direkta problem med Camilo, men det finns detaljer i hanteringen och arbetet med honom, som gör att jag förstår att det är något som jag inte förstår... s.a.s

Det var så himla kul, för med bara några få av mina nya insikter, så kunde jag få ut såå mycket mera av vårt pass ikväll. Och dessutom lärde jag mig den oerhörda vikten av maghållnigen (fast det kom jag liksom på själv av bara farten)! Det är där som attityden sitter. Det är den hållnigen som skapar mig (talar bara av min egen erfarenhet här) som kroppskommunikatör. Sen kommer det ju till en himla massa annat med resten av kroppen, SINNET (!!!!!!) och blicken. Men det är i magens hållning sinnet uttrycks! Sen insåg jag vikten av att inte bara flytta bogen, utan HUR man flyttar BOGEN, och alltså inte viker undan en hals eller flyttar sig framåt, bakåt eller runt... Skillnad!!! Jag är lite hög på hela grejjen, och efter att ha gjort ett mera renodlat ST och longeringspass, med avslutande bommar med hjälp av några nya nycklar, så känner jag mig oerhört nöjd och förväntansfull inför att få fortsätta lära mig mera...

Det är "problemet" som blir fröet till kunskap och förändring!! Tillsammans med hästar finns det oändligt många frön ha ha ha  ....