Ja, det är verkligen mycké nu!! Men när jag tänker på allt som jag numera slipper fundera över såhär års, så känns det i ärlighetens namn inte så illa ändå. Minns med en rysning hur mycket extra man som förälder till barn i mellanstadiet, förväntades hinna/orka med. Onödiga jobbigheter som typ bingolottsförsäljning (straffet man fick för att man hade en unge som ville spela fotboll, vilket i min värld var ett straff stort nog i sig självt!!), bakning av lussekatter och pepparkakor till skolfika, presenter/blommor som skulle köpas till fröknar, se till att det fanns lucialinnen i RÄTT storlek med dito band-glitter-ljus-krona (som undantagslöst ALLTID försvunnit och sen hittades trasiga efter timmar av svettigt letande), massor av tjat om läxor och plugg inför avgörande prov och betygshets... plus att det vanliga jobbets ökade säsongstryck, och alla andra div aktiviteter och julklappsmåsten... December måste nog klassas som årets absolut mest speedade månader!

Nej tacka vet jag vanlig hederlig arbetsbelastning som dock för tillfället är betydligt högre, med efterföljande stallpass som dock är något senare än önskvärt. Och som motvikt till detta har vi nu (ett varmt tack till alla högre makter) en tjej som hjälper till med städningen, VITT, och som jag därför inte ens behöver ha dåligt samvete över!!! Livet är ganska gott ändå. Jag har en underbar pålle, en snäll man, välartade barn (som inte längre spelar fotboll), underbar släkt, samt att vi alla är friska och pigga så långt jag vet iallafall. Jag är oerhört tacksam!!

Igår stormade det som alla vet något ohemult, så Camilo fick ett litet finkalibreringspass inne på stallgången. Först vid hand, och sen hoppade jag upp. Det är så kul att rida i stallet. Det känns nästan lite förbjudet, och är förmodligen det "busigaste" jag kan hitta på vid min ålder utan att skämmas... tror jag...

Ikväll blev det en sen longering, efter vårt stallmöte. Fick ganska bra struktur på det hela, och avslutade med ett par bommar och en kavaletti, vilket Camilo tyckte var väldigt skojjigt. Hopp och skutt, och full gas i galopp första gångerna. Sen fick jag ju lugna ner honom lite med mera focus, men det var jättekul ändå. Det känns som om han tycker att det är ganska roligt att få skutta lite över bommar. I början när jag presenterade bommarna (tidigare i höstas alltså) så ville han helst undvika dom och springa på sidan om han kunde, men så är det verkligen inte nu längre. Nu behöver jag bara styra åt det hållet, så tar han dom så fint! Det kan ju vara en bidragande orsak att jag förstärker det ganska mycket med glada tillrop och lite godis oxå...

Nu är jag fulltankad med "INER"  !!! Gubben fick hem en lätt speedad fru, som (trots gedigen tidigare erfarenhet av det meningslösa i att försöka förklara varför) babblade om skankböjning och atlaskotor så att han insåg att "nu-är-det-bara-att-hålla-käften-och-nicka-med-med-en-glad-min". I nöd och lust liksom...

Dagens träningspass började med genomgång av absolut basic från marken, och det gick väl sådär... Jag insåg att en del högst vesäntliga detaljer inte fanns med. Gör om gör rätt, och det kommer att ta lite tid, för detta är något som är ganska delikat med kääänslig pålle. Men uppsuttet kommer jag åt att rama in honom på ett helt annat sätt. Har inte tid att skriva om alla detaljer (en massa ljusstakar ska fram innan det är dags att svida om till dammiddag), men jag insåg ännu en gång, att jag har en suuperkänslig häst. Camilo är otroligt lyhörd för hjälpgivning, och det är nästan ännu svårare än att sitta på en häst som inte vill alls... då kan man ju bara trycka till, och vänta på resultatet. Inte med Camilo, det får inte bli tryck alls, för då blir det för mycket!! Man får skärpa sig som tusan och JAG ÄÄÄÄÄLSKAR det!!!!!! Det är min favvogren att försöka bli så light som det bara går!

Vi fick till gångarter som var dom bästa Karin sett oss ha, och han rörde sig mjukt som en katt. Halva steg, fina galoppfattningar, och lite annat som kändes riktigt bra  . Skumpaflaskan jag fick av en kund förra veckan skall sparas tills vi har fått till en bra piaff/perfekt samlad galopp, och nu känns det som om det skulle kunna smaka smaskens om inte allt för länge.... hi hi hi hi....

Tänk att det kan vara så himla roligt att göra om, försöka igen, testa ett tips, bara nöta på... runt runt och med siktet inställt på att hitta den där lilla detaljen i rörelsemönstret som betyder "framgång". Livet skulle ju vara så fruktansvärt mycket enklare om man stannade hemma och tittade på tv istället... egentligen. Men jag vet preciiiis hur jag skulle gå som en osalig ande och lääängta. Det vet jag faktiskt, eftersom jag har prövat att vara utan egen häst en otroligt torftig period i vintras, innan jag och Camilo hittade varann nu i våras.

Inser nu när jag kollat tillbaka i bloggen, att det är väldigt mycket samma-lika vi gör, men så är det. Jag har jobbat mera denna vecka så det har varit sena kvällar i stallet, det har bara blivit banan i mörkret på kvällstid. Trots allt är jag ganska nöjd med det, för nu är vi "på banan" igen, både bokstavligt och bildligt. Vi hade sällskap av Sanna och Erika ikväll, och även om (häxan surtant) Erika emellanåt såg ut att anfalla i full galopp, så höll jag nu pålle i herrans tukt och förmaning, kvar på stället. Det fungerade konstigt nog, och sen verkade han vara rätt så ok med att hon kom i närheten!! Märkliga hästskrälle, det får mig nästan att tro att han testar av mig, för att liksom kolla "vadgörduomjagsägerattjagblirskiträddochkastarmigåt


sidanfördethäääärdå"?!?!?

Det gick ganska bra att rida ikväll, även om jag i ärlighetens namn trillade i fällan av att vilja göra lite för mycket av våra nyfunna framgångar. Hmmm, att man aldrig lär sig.... Men det gick som sagt ändå rätt ok, och imorgon ska jag få svar på min undring om vi är på rätt väg, eller om jag hamnat helt snett. För då kommer Karin och vi ska få ett spännande träningspass! KUL!! Tror jag...

Till sist... har någon sett programmet "i huvudet på Gunde Svan"?? Måste bara få tänka högt om den fantastiskt mångfacetterade Gunde Svans inställning till sin egen förmåga, att kunna utmana Malin Baryard på hästhoppning. Till er alla som inte såg programmet kan jag bara säga att antingen är karln fullständigt hög på sin egen förträfflighet, eller så ville han verkligen bjuda alla hästmänniskor (och alla andra oxå såklart, fast dom fattade ju knappast vad dom såg) på en upplevelse av äkta "fulridning". Imponerande!! På vilket sätt, det får man avgöra själv... Hästen han hade till sitt förfogande, borde iallafall klonas!

... fick jag äääntligen lite mera ordning på den där vänstra sidan! Med god coachning i telefon av Karin (Wålin) medan jag höll på, så kunde jag faktiskt känna att jag började få honom mjukare i sin vänstra sida. Först från marken, där han i ärlighetens namn inte var så impad av idén att jobba på, trots att det tog emot. För det gjorde det nog, och han ville pröva lite olika strategier för att komma ifrån jobbet, men stärkt av visshet att det kan vara såhär innan det lossnar, så forstatte jag ganska bestämt, istället för att inte riktigt våga be om mera. Uppsuttet gick det sedan så himla mycket bättre, han frustade och frustade och kunde nu ÄNTLIGEN slappna av och runda sig fint, och lossna på den lilla volten.

Det är en bit kvar tills det sitter där det ska helt igenom, det vet jag ju, men jag blev så himla glad för att vi till slut tog oss över den där förbaskade tröskeln som vi varit upp på och vänt så himla många gånger!!!! Sååå skööönt    !! Jag tjatade inte och bad om mera, utan gjorde bara samma i höger, och sedan blev det lite trav och galopp på spåret. Vet inte om det innan var det som gjorde det, men även galoppen blev mycket bättre idag. Han kunde galoppera lugnare och rundare, i en högre form. Där är det istället höger varv som är hans sämsta. När jag fick en jättefin högergalopp på ett böjt spår vart jag supernöjd med honom, då fick han bra betalt i godis och mycket beröm och sen gick vi in. Ett kort men jättekul pass  ! Det ska bli jättespännande att fortsätta imorgon, då har vi sovit på saken, älsklingen och jag.

Sakta men säkert blir det faktiskt bättre och bättre... Jag gjorde samma som igår, och när man gör det så går det ju onekligen lättare att avgöra om det ändras något öht. Dessutom är hästar vanedjur (som vi) och det är kanske även det som gör skillnad i och med att det blir en dagsrutin. Eftersom jag för tillfället har mycket jobb, så blir det senare kvällar i stallet. Har helt enkelt inte tid att gå upp till ridhuset en förmiddag, eller att vara i stallet under dagtid, men tack och lov så är ridbanan bra. Det är nästan lite väl fast underlag på spåret när det blivit fruset, men jag klagar INTE!! Det är bara att kratta ut lite gummiflis om det skulle behövas. Nu kan jag istället använda volten mycket bättre, vilket gör en avgörande skillnad. Den är nästan helt perfekt i underlagshänseende... tänka sig!!

Det bästa med dagens pass, var att jag faktiskt kunde känna att det var skillnad på hur han var i sin vänstra sida. Speciellt på volten. Så himla roligt!!! Det ger mersmak, och gör ju dessutom att jag får inspiration att fortsätta samma jobb, och jag tänker försöka strunta i att det inte blir någon större variation. Jag måste komma ihåg att han inte är som Curtan, som krävde konstant förändring för att vara stimulerad och nöjd. Camilo verkar faktiskt gilla att det är lite samma varje dag. Han känns helt lugn och jättefin med att veta ungefär vad jag förväntar mig av honom. Visserligen blir det ju några saker som skiljer sig, men i det stora hela lägger jag upp passet på nästan samma sätt.

Idag testade jag övergångar mellan samlad skritt, över till samlad trav, och tillbaka igen, varvat med en lägre form. Det gick riktigt bra, och jag är jättenöjd med vårt resultat av träningen idag  . Det var ett tag sedan det kändes så, och därför är jag desto tacksammare. En sak som jag ska ändra tills imorgon, är att byta till det andra bettet. Det är något rakare med lite lägre port. Jag använder inte stången så mycket, det blir mest kapsonen, men ändå. Han verkade mera nöjd med det andra bettet.... Tänk så många detaljer man måste prova sig fram till.... Men trägen vinner heter det ju... och då blir det hela tiden sakta men säkert bättre och bättre!

Tänker ibland på hur många människor som varje dag rider och tränar och tänker och trailar och bokar tid och betalar osv i hela detta långa land...  Det måste ju finnas hundratusentals ryttare som funderar över hur man ska bli bättre på det som man just nu vill uppnå. Så många ambitiösa flickor/tjejjer/kvinnor/tanter och så dito några pojkar/killar/män/gubbar (fast dom är i klar minoritet!!!) som drömmer skimrande drömmar... Och jag är en av dom!

Jag sadlade min fine Camilo med paden, och gick ut i den klara kvällen för att fortsätta på det vi började igår. Han blir lättare och lättare att starta upp från marken. I början var jag så less på allt markarbete (sedan jag hade Curtan) så jag ville hellre rida, men nu har jag insett fördelarna med att be om formgivning från marken, för det finns information att hämta av att börja där. En av sakerna som jag insett, är att han faktiskt talar om för mig hur det känns när jag ber om olika saker. I vänster varv är han ju stelare, men känns ändå lättare att jobba med tack vare att jag kan hålla ut den vänstra bogen. Han har svårare med öppnan även vid handen (känns ju iofs skönt att det inte är min kropp som skapar problemen) i vänster varv. I höger varv vill han ju oxå falla ut på den vänstra bogen, men då måste jag hålla emot med ytter tygel... Öppnan går för lätt istället, helst vill han nästan gå i öppna hela tiden. Han är dessutom surare och går och småbiter i luften s.a.s ibland inte alls ibland mycket mer... Obehag??

Medveten om ovan, så satt jag upp och red, och det gick ännu bättre än igår. Förutom arbetet på volten, som i vänster varv känns lika stelt som tidigare. Jag testade dock att inte be honom om böjning alls, och låta honom hitta formen själv helt. Då vill han gå och titta ut till höger i princip hela tiden. Det går att forma honom för sits och skänkel, men då faller han oftast inåt på den vänstra bogen. Alla hästar är oliksidiga, och vi oxå, men nu har jag jobbat så mycket med detta med honom, så jag tycker att det borde ha blivit bättre.

Helst skulle jag vilja ha hjälp av Mirja, men när hon kommer nästa gång kan jag inte vara med.... GAAAHHH!!! Det är dags att kontakta någon som kan kolla upp honom.

Tänker ibland på hur många människor som varje dag rider och tränar och tänker och trailar och bokar tid och betalar osv i hela detta långa land...  Det måste ju finnas hundratusentals ryttare som funderar över hur man ska bli bättre på det som man just nu vill uppnå. Så många ambitiösa flickor/tjejjer/kvinnor/tanter och så dito några pojkar/killar/män/gubbar (fast dom är i klar minoritet!!!) som drömmer skimrande drömmar... Och jag är en av dom!

Jag sadlade min fine Camilo med paden, och gick ut i den klara kvällen för att fortsätta på det vi började igår. Han blir lättare och lättare att starta upp från marken. I början var jag så less på allt markarbete (sedan jag hade Curtan) så jag ville hellre rida, men nu har jag insett fördelarna med att be om formgivning från marken, för det finns information att hämta av att börja där. En av sakerna som jag insett, är att han faktiskt talar om för mig hur det känns när jag ber om olika saker. I vänster varv är han ju stelare, men känns ändå lättare att jobba med tack vare att jag kan hålla ut den vänstra bogen. Han har svårare med öppnan även vid handen (känns ju iofs skönt att det inte är min kropp som skapar problemen) i vänster varv. I höger varv vill han ju oxå falla ut på den vänstra bogen, men då måste jag hålla emot med ytter tygel... Öppnan går för lätt istället, helst vill han nästan gå i öppna hela tiden. Han är dessutom surare och går och småbiter i luften s.a.s ibland inte alls ibland mycket mer... Obehag??

Medveten om ovan, så satt jag upp och red, och det gick ännu bättre än igår. Förutom arbetet på volten, som i vänster varv känns lika stelt som tidigare. Jag testade dock att inte be honom om böjning alls, och låta honom hitta formen själv helt. Då vill han gå och titta ut till höger i princip hela tiden. Det går att forma honom för sits och skänkel, men då faller han oftast inåt på den vänstra bogen. Alla hästar är oliksidiga, och vi oxå, men nu har jag jobbat så mycket med detta med honom, så jag tycker att det borde ha blivit bättre.

Helst skulle jag vilja ha hjälp av Mirja, men när hon kommer nästa gång kan jag inte vara med.... GAAAHHH!!! Det är dags att kontakta någon som kan kolla upp honom.

Och så har ännu en helg förflutit... Jag har haft kurs här hemma i min verkstad, och det är jättekul, men väldigt intensivt. Tur att dom som kommer är så himla trevliga, så det känns inte så mycket medan man håller på, det är inte förrän efteråt som tröttheten kommer. Därför har det inte blivit några högre ambitioner med ridningen denna helg, men det händer andra saker i stallet som påverkar tankarna.

Att ha häst tar en otrolig massa tid, för att inte tala om vad det kostar. Det gäller ju verkligen att ha sin ev. sambo/man med på tåget om det inte ska kännas jobbigt. Om det finns barn med i bilden så gör det ju inte saken enklare heller... det kan jag verkligen skriva under på. Jag är så tacksam för att just den delen av logistiken inte är aktuell för mig själv... pust... känns fruktansvärt skönt att den tiden passerat!!!!! Vi är så få i stallet, just nu bara 4 hästar, så det gör vårt kollektivschema otroligt känsligt för förändringar. Vi måste och vill ju gärna möta varandras behov så gott vi kan. Alla förändringar påverkar i högsta grad dom andra, och när det är flera som samtidigt har funderingar på hur tillvaron ska se ut, så blir det kort sagt svajjigt. Men allt löser sig nog, och vi "hästkvinnor" har en enorm kapacitet att hitta kreativa lösningar på det mesta. Jag är inte orolig alls, men huvudet är fullt av funderingar... kort sagt...

Igår orkade jag inte göra något tankekrävande, utan slängde bara på barbackapaden och gjorde ett halvseriöst skrittarbete. Det gick helt ok, testade att göra diagonalslutor som jag inte gjort på länge. Dom gick iallafall bättre än tidigare. Red på medellinjen och gjorde öppnor och slutor på rakt spår utan att vara vid staketet. Mycket intressant och faktiskt ganska upplyftande. Han gick riktigt bra. Men på böjt spår var det fortfarande lite stelt i vänster varv... suck... undrar vad det beror på. Det är iallafall inte sadeln, det inser jag nu!