Ja det har visst blivit lite ryckigt med bloggandet nu under julhelgen. Det kanske är helt naturligt när det är fullt upp med mat och släkt, ambitionsnivån är att fixa allt så smidigt det går, så att man sen kan sitta och softa (med paltkoma) och gagga med familjen. Lågintensiv positiv stress... typ... Ja allas förhoppningar om den "perfekta" julen vill man ju göra sitt bästa för att uppfylla. Inte blev den perfekt, men otrooligt mysig ändå.

Och trots att det varit lite mickligt så har jag lyckats klämma in stallpass varje dag. Fast igår blev det bara mockomat, och så intag av hästarna. Men idag så hann jag iallafall med att få ett bra tränignspass på banan. Något kortare än önskvärt, men jag vill inte pusha min framgång för långt. Den är tydligt relativ för även om det gick ok idag, så gick det inte så bra som senast. Jag blir inte klok på vad det är som är knas...

Så nu gäller det att fundera på hur/varför det skulle vara en bra idé att åka och träna för Maria på fredag... Jag har nog bestämt mig för att åka, trots allt. Men så säker som jag var innan dagens pass, är jag inte längre. Hå hå ja ja.

Längtar till den 3:e när jag hoppas att jag får svar på mina funderingar. Ska börja fila på en frågelista! Annars är jag rökt!

Nu är det verkligen 100 procent aktivitet i allt som jag håller på med. Först var det jobb till max. Sen julstök så att man knappt tror på det själv när dagen är slut (sent), och så insprängt som en rippel i det hela, min fina pålle... Det är nog tur att det är lite omväxling, så att man inte sliter ut sig och hinner ledsna totalt på något av det. MEN, det är lite svårt att veta hur älsklingen funkar ibland. Vissa dagar är han ganska stel och oliksidig, han kan t.ex inte fatta höger galopp. Om jag longerar och försöker se hur han fungerar utan mig på ryggen, så är det ändå samma sak... han hoppar jämfota med bakbenen, och sen blir det klockren korsgalopp. Alla gånger jag försöker, så är det samma sak, max tre steg höger galopp och sen hoppsa in i korsgalopp. Även uppsuttet...

Så jag hoppas att Per-Martin hittar något som kan förklara vad det är för knas, och helst dessutom göra något bra åt det hela. Men så idag, så funkar han perfekt!!!??!! Går som han ska i ST, jätteduktig!!! Sen longering, och även där kunde jag tillochmed be honom ställa sig lite i nacken medan jag longerade... för första gången.... ever!!!

Och så lite galopp, först i vänster som var som vanligt, och så höger... PERFEKT, inte ett felsteg, inte ett enda hoppsa, och ingen korsgalopp så långt ögat når. Jag blir inte klok på detta!!

Så jag hoppade upp (hade paden på) och så gjorde jag samma uppsuttet. Så himla duktig häst! Samarbetsvillig och lätt! Inte en tillstymmelse till hoppsa och korsgalopp i höger. Vad ska man tro...?? Säga vad man vill, men det är iallafall väldigt omväxlande!

Ikväll hade jag en piggelin häst! Det är nog inte så konstigt, vi har ju mest chillat med skritturer den senaste tiden, och dessutom så är det ju alltid lite mera piggt på kvällstid. Han är lite lik mig på den fronten, för jag är oxå väldigt kvällspigg. Det blev lite mera "vanlig" ridning, även om jag klämde in lite ställoböj här och där, samt en och annan skola. Men huvva så svårt det är med högergaloppen, han fattade den visserligen, men bjöd samtidigt på en fin liten kollektion av "skolor ovan mark", tur att han busar bussigt för annars hade det varit jobbigt!! Tycker att han känns stelare nu än på länge igen... Tur att jag fått en tid när Per-Martin Andrén ska komma och känna på honom. Han kommer den 3:e, vilket känns som oändligt långt fram i datum, men i verkligheten kommer att bli som nästa vecka, på måndag.. typ... Det är ju synd att jag bokat in träning för Maria Norberg den 27:e, för tills dess kommer han troligtvis att vara likadan. Får göra det bästa av situationen, och hoppas att det går ok ändå. Jag har inga som helst förväntningar på den träningen, tvärt om! Så mista lilla lilla gnutta ok över medel, kommer att kännas som en seger.

Det ska iallafall bli skönt att få höra P-M´s kommentarer om Camilo, även om han ibland är ganska snabb att avfärda oroliga hästägare (läs såna "hippokondriker" som jag!!!), men jag ska verkligen be honom kolla och kolla igen nu när han äääntligen kommer hit! Dessutom får han passa på att titta på Camilos tänder. En riktig storgenomgång alltså! Kanske det skulle vara idé att ta och börja det nya året med en rejäl rundsmörjning för egen del oxå... Hmm tål att tänkas på...

... = garanterat lertäckt häst! Hade tänkt ha en bild här, men min okunskap på teknikfronten, gjorde det tyvärr omöjligt även denna gång. Jag lovar att försöka bättra mig och ta mig i kragen och lära mig hur man gör, jag är tillochmed beredd att göra det till ett nyårslöfte!!! Den förra mobilen kunde jag föra över bilder ifrån, men denna funkar inte likadant, och så behöver man en sladd, och den har en obehaglig förmåga att inte finnas där man är när man behöver den. Men gubben säger att det är laddarsladden, som just ikväll befinner sig på annan ort... alltså, jag vet var den är, den är bara inte här... just precis nu när jag behöver den... typiskt nog!!

Bilden skulle ha illustrerat vilken grad av lerupplevelse det var när jag hämtade mig älskling i hagen nu i eftermiddags. Blöt lerinpackning låter sig inte frivilligt saneras hur som helst, så jag gav upp innan jag ens försökt ge mig på manen. Vackert? NOT!!!

Men vi ska ju inte visa upp oss och för någon, så vi gick till slut på banan bara för att märka att vädrets makter ikväll jobbade med kraftig vind OCH regn, så det blev ett ganska kort pass. Märkligt nog fick vi till några helt ok steg i ST, så med myrsteg jobbar vi oss vidare på denna bana. Det kändes igår så hopplöst att jag nästan ville kasta in handduken, men envis som jag är, så försöker jag ändå. Strategin nu är att prata med Camilo och förklara upplägget innan vi börjar. Dvs, du gör som jag vill bara några steg, sen blir det godistime!!! Vet inte om han fattar, eller om det är så att jag lyckas lära honom något, men det fungerar tydligen liiite iallafall. Efter några uppsuttna krumelurövningar (skolor på kors och tvärs) så gav vi upp och gick in. 27 - 0 till vädret!

Är det någon som lyckats hitta lite julfeeling än?? Jag har det INTE, förutom att den sedvanliga stressen och önskan om en extra vecka till innan det är dags, infinner sig som den brukar. Den feelingen kan man iallafall lita på!!

Eftersom det var inbokat julbord igår kväll, så fick jag återigen anledning att åka till stallet redan på förmiddagen. Lyxigt att kunna rida ut en sväng i dagsljus igen, speciellt medan solen anades bakom molnen. En bra påminnelse om att den finns där bakom, även om det känns som om det aldrig blir riktigt ljust ute just nu. Men först gick vi in på ridbanan för ännu ett litet "ST-försök". Det är jättelätt att få till rätt i stillastående, och börja gå ett par steg... men sen.... faller alltihop som ett korthus, och Camilo beter sig ungefär som en så´n där ledad leksaksorm av trä, som man kan hålla i svansen och liksom "orma" om man rör den fram och tillbaka. Lägg till det faktum att han tydligt visar sitt missnöje, och verkar tydligt försöka tala om för den envisa matten, vilken fantastiskt dålig idé det är att ens försöka. Suck.. Men skam den som ger sig, för några dagar sen kunde vi inte gå framåt alls utan att det blev pannkaka, så två tre steg är ju faktiskt en framgång... om man tänker efter...

Men sen lämnades ridbanan och gick vi ut på promenad, och det var sååå mysigt!! När vi kom till ett ställe där marken var jämn och perfekt, så passade jag på att rida lite skolor hit och dit. Camilo lyder så fint, men liksom i jobbet vid hand, så vill han gärna göra för mycket på tvärsen. Det är inte svårt alls att få honom att flytta sig hit och dit, men att göra bara liite är mycket svårare. Marken var mera frusen, så det kändes fast och fint när vi travade fram. Sen upp i backarna över stock och sten, piruetter runt stenar, upp och ner i backar, kliva över diken osv. Roligt och såå nyttigt! Mellan varven passar han allt på att nappa åt sig ett och annat strå med gammal förna, och det är helt ok, så länge han inte stannar iallafall. Den lilla "ska-bara-turen" som borde varit ca en halvtimme, tog en timme... men det var det verkligen värt. Hur kan det komma sig att tiden går så fort när man har roligt??

Idag, äääntligen blev det så att jag åkte till stallet på förmiddagen. Hämtade en nyrullad Camilo i hagen, vintertäcket som behållit sin jungfruliga renhet var knappast rent längre... Efter sanering så sadlade jag på och så red vi ut för första gången på jättelänge kändes det som. StallKarin hade öppnat på fler ställen mellan sommarhagarna, så nu kan man rida runt en ganska lång runda. Tyvärr är det fruktansvärt lerigt och halt överallt, men jag ville ändå bara skritta ut. Undrar vem av oss som njöt mest. Det kändes så himla mysigt!!! Känslan har suttit kvar hela dagen! Snacka om hög feelgoodfaktor!!!

Mera storm... eller nästan iallafall, och om den inte fått något namn så kan man ju alltid kalla den för Assar. Dagens namn. Som tur var så blåste det inte så mycket när jag tog in hästarna. Det började tillta lagom tills det var dags för dagens besök på ridbanan. Och som grädde på moset så har plusgraderna gjort dom något sånär fasta hagytorna leriga igen... suck...

Idag gjorde jag mera av samma som igår, och till min oerhörda glädje, så kunde han nu gå flera steg utan att falla ut/in/snabba sig/vika sig/ställa om nacken mm. Det var riktigt kul! Dessutom åt båda hållen, så även om jag håller på och jamsar runt med en del som kanske inte är så himla lyckat, så gick det ändå helt ok tyckte jag.

Sen blev det mera longering, som funkade riktigt bra den oxå. I båda varven!! Vinden gör pålle lite yster, men det gör inget alls, han uttrycker sig som en mild västanfläkt jämförelsevis Curtans cirkuskonster. När vi var klara så blev det mera stretch på stallgången, vilket blivit en rutin som jag försöker göra efter varje pass. Inbillar mig att även detta ska hjälpa till och mjuka upp honom så det varar ända tills nästa dag. Efter varje avklarat moment vankas en gotta, vilket tycks motivera honom något enormt!!!

Eftersom jag hade intagningspasset, så vart det inte så himla sent när jag var klar. Det kändes nästan konstigt, eftersom jag är van att komma dit lagom till kvällningen. När jag ändå hade mera tid, så passade jag på att jämna till ridbanan lite nu när den ändå var upptinad. Det blev rätt stora gropar efter förra "stormlongeringen" när han var lös och hade brallparty... Sen krattade jag hela spåret oxå när jag ändå var igång. Tänkte på hur nöjd jag kommer att vara nästa gång jag ska rida där. Det blev sååå fint, och nu kan gärna frosten få komma igen. Men jag hörde ikväll att det ska vara mera varmt under hela veckan. Om det inte var så o-juligt lerigt och mörkt, så skulle jag nog glädja mig lite mellan varven...

Det är fascinerande hur fort tiden går, speciellt nu veckorna före jul. Sån´t som varit bokat länge och kännts så låångt bort har nu redan varit, och nu siktar vi på nästa trevlighet, och nästa, och nästa... I lördags var jag till stallet tidigt, men hann bara med att fixa det allra nödvändigaste eftersom resten av dagen och kvällen var vigd till goda vänner delvis hemma hos oss, vilket krävde en del förberedelser. Det känns alltid lite tomt att inte hinna med att göra något alls med Camilo, men så blir det ju ibland.

Igår var jag uppe tidigt och släppte ut hästarna, men då orkade jag inte med något mer än det.... det blev lite för "sent" kvällen innan... Tyvärr hann jag inte som planerat, tillbaka till stallet medan det var ljust. Ett besök hos lilla mamma på hemmet och ett oväntat med välkommet besök av släktingar ändrade på det. Det är väl själva tusan att det ska va så svårt att få komma dit under dagsljus... Men lite senare på eftermiddagen var jag tillbaka i stallet med nya tag, och då var motivationen desto högre. Efter mockomat så blev det på med paden och ut på banan. Typiskt nog blir jag ibland lite för ivrig och vill göra och pröva mera än vad "receptet" rekommenderar... men det betyder inte att jag nöter och nöter mycket. Det är bara det att om man håller på med ST (straightnesstraining) så är det enl detta, dom små stegen som ger framgång. Alltså bara ETT varv hit och max TVÅ varv dit. Det (förutom själva hästen) är nog det svåraste!! Jag bara måååste testa en gång till, och så blir jag osäker på vad det var jag gjorde/inte gjorde/han gjorde/inte gjorde, och så måste jag pröva bara eeen gång till. Suck! Känner mig hopplös på allt som är sådär precist i underkant. Det är nog lättare om man är helt på det klara med alla detaljer, vilket jag ju inte är. Så käre pålle får ställa upp och gå t.om 3-4 varv åt ena hållet och kanske 5 åt det andra (obs det är små volter typ 10 meter max)... Hur som helst så gick det ok, men inte strålande. Hoppade upp och gjorde samma uppsuttet, vilket är mycket enklare. Då har man ju skänklar och yttertygel till hjälp, vilket är en avgörande skillnad för mig.

Igår ville han inte riktigt ta höger galoppen så bra. Visst han fattar den ju, men så blir den inte riktigt så bra som jag skulle önska. Han verkar vilja gå på en liten volt i höger varv när vi galopperar, och det är svårt att få honom riktigt balanserad. SUCK!!! Efter galopperiet kändes traven lite märklig... det var något som var annorlunda, men jag kunde inte bli klok på vad det var. Det kändes bara annorlunda. Antingen är det bra, eller så är det dåligt. Skulle behöva någon som tittade på och såg hur det såg ut, men det har man ju aldrig när man verkligen behöver det. Så jag hoppade av, tog av paden och tränset, och så longerade jag honom lös. I vänster varv kan jag bara låtsas att jag har en lina, för han beter sig precis som om jag hade det. I alla gångarter. Det är jätteroligt, speciellt när man håller till på en hel ridbana. Såg inget konstigt alls, han skrittade, travade och galopperade jättefint. Bytte till höger och gjorde om samma, skritt och trav jättebra, men så bad jag om galopp, och då fick jag tre steg, sen brallade han och bytte varv direkt!!! Satte på tygeln som longerlina i kapsonen, och försökte igen, och då galopperade han visserligen villigt, men ser ut som om han inte riktigt vill bära upp sig i det varvet. Han "ligger" i kurvan s.a.s Nu ska jag försöka jaga rätt på någon duktig som kan hjälpa mig att hjälpa honom. För det tror jag att han behöver.