... eller vad man ska säga. Idag var vi ute på banan med markarbete, ST och LR på programmet. Jag var ju lite taggad efter avklarat ST och sedvanligt släpp med rullobus, för att kolla om vi kunde löslongera på samma fina vis som i förrgår. Men se det kunde vi icke! Det var en helt annan femma, för nu ville han inte följa mig alls på samma fina sätt. Och vad var skillnaden?? Inte vet jag! Har ingen som helst aning faktiskt..

MEN, när vi skulle jobba med LR, DÅ... ville han jobba jättefint. Skolorna satt precis där dom skulle, och jag kunde jobba som vanligt med finlir utan att han vart övertänd. Jag kunde oxå be om lite med samling i skritten, vilket gick jättefint, till och med lite ställning och böjning. Det var länge sen jag fick till det, så jag är jättenöjd med dagens pass ändå.

Igår hämtade jag mitt sadelmullimull, som jag väntat på och suktat efter sedan första december (eller egentligen sedan jag köpte sadeln i september)... Men jag blev så fruktansvärt grymt besviken när jag med spänd förväntan, lade det över sadeln för att få dit det.... och det visade sig att det F-------Ns D----la Sk-----t!!!!! Det hade blivit fel på längden på kåporna.... SUCK... SUUUPERSUUUCK!!!! Det kommer sig av ett missförstånd (förstår jag nu) som jag väl själv får ta på mig skulden för, min modell på Espaniola är inte samma som den vanliga Espaniolan. Den heter SKL, och har vanligtvis bara en längd på kåporna... Inte samma som den andra vanligaste Espaniolan, som har kortare kåpor som standard... Ja ja, på något sätt får väl detta I-landsproblem sin lösning till slut, men surt som F----N är det iallafall  ...

Trots detta hade jag ju sett fram emot att rida, så jag gjorde det ändå, fast jag var så himla besviken över det hela. Det gick ok, även om jag var helt otaggad...  Hoppas att det löser sig, för jag vill ju helst ha ett skinn som passar sadeln. I värsta fall får jag väl köpa en beg sadel till skinnet....

När jag åkte till stallet nu på eftermiddagen för att ta in hästarna, visade termometern i bilen -17,5!! Huvvaligen x 17!! Jag som inte varit ute på hela dagen, tyckte ju att det var allmänt skitkallt vad än termometern visade... Om det är så kallt, vill jag faktiskt inte vara ute på banan öht, utan då får jag skita i alla ambitioner om träning. Men när jag väl hållit på med vattenhinkar och täckesavtagningar, blev jag lite varmare och då kändes det faktiskt inte alls som några -17...!!??!! Vid närmare kontroll av annan termometer, visade den bara -8! Jaha, då blir det väl lite jobb för pålle iallafall. BRA! För jag var lite taggad på att få honom att röra på sig... om inte annat för att det är så knöligt i hagen vilket knappast inbjuder till några större aktiviteter, och han liksom jag, behöver absolut få igång lite cirkulation...

Jag tog med hela kitet ut (LR-tyglar,lina, långpisk och spö), nyfiken på hur han skulle vara idag, jämförelsevis igår när jag red. Snart skulle jag upptäcka att... tatarrataaaa... idag hade jag en A-häst med mig ut på ridbanan!!! Han var sååå himla duktig!! Gjorde så bra han kunde, bäst hittills i ST, så efter det släppte jag honom lös för att han skulle rasa av sig lite och få rulla sig. Medan han gjorde sin lilla rutin, så passade jag på att plocka tillbaka 3 av bommarna in på banan. Då blev han jättebusig och for iväg en runda till. Jag tog långpisken och gick in för att se om vi kunde busa lite tillsammans, men då visade han tydligt att han ville jobba. Stannade på en stor fin volt runt mig, och när jag bad om galopp, så lydde han klockrent, och galopperade stort och fint runt runt! Halterna satt som en smäck, traven var jättefin, och när jag bad om varvbyte, så lydde han och gjorde lika fint i andra varvet! Vilken häst!!!! Jag blev så himla glad!!! Han saktade och ökade, stannade och gjorde bara rätt hela tiden, även fast han var helt lös.

Sen var det dags för bommarna. På en annan plats, vilket alltid är lite misstänkt när man är en försiktig pålle, men när jag gick före så gick han snällt efter. Snart gick han fram och tillbaka, och sen tillbaka igen... massor av klick och godis förtjänade han, och det fick han verkligen. Så himla KUL    med min fina duktiga häst!

När vi var klara på banan gick vi en kort promenad runt ladorna och hälsade på kossorna i mörkret. Inte ens då tvekade han utan gick snällt och lydigt överallt. Efter sedvanlig (numera) strech som oxå var skolboksexemplarisk, så fick han gå in i boxen och äta sin älskade gegga. Vem som var mest nöjd med sig själv låter jag vara osagt...

Idag passade jag allt på!! Tack vare att liten vovve höll sin matte vaken hela morgonen (från 4!!) så behövde jag vila på fm, och sen blev det stall på em. I dagsljus!!! Det var dags för ridning, och med tanke på att jag inte ridit på en hel vecka, så får man ändå vara ganska nöjd med resultatet. Inte för att det gick över hövan superbra på något vis, men jag höll mig kvar iallafall ha ha... Allt gick helt ok, inte bättre än tidigare, men heller inte sämre... vilket jag ändå tycker är bra med tanke på omständigheterna. Underlaget är sisådär på spåret, inne på själva ridbanan vill jag inte vara alls. Camilo får styltor som lossnar, men det är ändå så pass djupt att det inte riktigt spelar så stor roll. Halkrisken är tämligen obefintlig om man uttrycker sig milt.

Han är arbetsvillig och pigg, och gör det jag ber om, även om det verkar som om det tar emot lite grann samma som förut. Det är synd att jag inte kan testa under samma förhållanden, så att jag fick koll på om det är någon skillnad öht. Men med tanke på att jag inte ridit på en vecka, så tycker jag ändå att det var bra. När jag bad om galopp... så blev resultatet väldigt "luftigt" eller vad man ska säga. Han fattade galopp, men med ganska mycket skutteri och andra roliga rörelser som är svåra att definiera när man sitter på. Till slut blev det iallafall ok, och då tackade jag för det lilla och gick över till lite travjobb. Det gick bättre och när det kändes som bäst lyckades jag sluta.

Hur det än var med detta ridpass, så var det väldigt roligt att få sitta upp igen. Även om det var skitkallt och lite vind, så näsan och ögonen rann ikapp. Jobbigt med tårvåta kinder när det är så kallt, men lite får man tåla...

Imorgon har jag två pass, bytte till utsläpp på morgonen, och så ska dom in på eftermiddagen. Men det gör inget, då har man klarat av det hela på en dag. Och så är det ju ljust oxå! Till skillnad från bara två veckor sen när det var mörkt som i en kolkällare när man kom dit på morgonen och skulle släppa ut dom... Man får ta det onda med det goda helt enkelt!

Hatar när ett blogginlägg försvinner i cyberrymden   !!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!

Kort sagt så handlade det mest om att Camilo är väldigt full av energi just nu! Minst sagt! Jag har tre huvudteorier... antingen så är det för att det är kallt, eller så kan det vara för att han inte har blivit riden (jobbat lite mera konditionsmässigt) på ett tag, eller så är det kanske så att han känner sig bättre i kroppen efter behandlingen... Hursomhelst så fick jag inga "INER" idag heller. Det gick bra, men han är så full av energi att det knappt går att jobba med LR. Det blir liksom för mycket av allt. Men men... han är iallafall arbetsvillig!

En lååång dag på stan igen. Denna gång med äldsta dottern. Himla mysigt sätt att träffas på, käka lunch, babbla, fika med smaskens och strosa runt och kolla reor. Men ack så jobbigt!! Var tvungen att mata både dottern och mig själv ännu en gång innan det var över. Jag var helt slut innan bilen och jag styrde hemåt, så det där med att hinna grejja med älsklingen, det fick jag släppa helt. Mockomatfix blev det enda jag orkade med.

Märkligt nog så känns det liksom som om jag går och längtar efter honom även när jag är i stallet... Det var ett bra tag sedan jag fick några riktiga "iner", och nu börjar jag känna mig som en svårt beroende som inte fått sin "fix" på alldeles för länge. Det räcker inte med att bara borsta, fixa och mata, och pussa honom bakom örat (på det där allra mjukaste stället). Jag vill MEEERA!!! Imorgon ska jag göra något kul för att ta skadan igen, frågan är bara vad? Kanske blir det ett kort ridpass, även om jag hellre skulle behöva jobba med långa tyglar. Äsch, det får väl ge sig. Det gäller att passa på innan det kommer ännu mera snö, för då blir väl ridbanan ännu värre. 

Idag kom besked från leverantör av mulligt fårskinnsöverdrag till min sadel, att det är dags för leverans!!! Myysigt!! Få saker går upp mot sådana trevligheter som har med fårskinn i alla former att göra! Tänk så gosigt att få sitta och slippa frysa om sina ädlare delar, och dessutom så kommer min sadel att passa bättre i storlek, eftersom sätet är aningens för stort för mig. F-n trot! Men så är det iallafall. Dumt nog beställde jag i början av December i den fåfänga tron att det skulle ta ett par veckor (lagom till jul iallafall) tills det skulle vara färdigt, men det var visst några till som ville ha mullimull... Nåja, den som väntar på något gott... Och så har det ju knappt börjat vara vinter ändå! 

Nu har jag äntligen lyckats hitta den där hemsidan jag sökt förut (och trodde var helt borta) där man kan föra in alla uppgifter från höanalys, mm. Så till slut efter alldeles för lång tid, har jag räknat ut en bra foderstat till Camilo. Endera dagen ska jag dessutom åka och hämta hem (från Karin W) några kg linfröpellets och vetekli, så ska det nog reda sig med pållemagen igen. Han har varit lite skruttig ett tag, även om det blivit bättre nu sen snön kom. Men det känns bra att få koll på läget och kunna veta att han får så bra förutsättningar som jag öht har möjlighet att ge honom... min älskling! Tänk så fjantig man kan bli på gamla dar... Tänk om jag hade varit lika noga med maten till mina barn på den tiden dom bodde under mina vingars beskydd... hmm det tål ju kanske att funderas över... eller kanske inte... 

Eftersom jag skulle få middagsbesök ikväll, så var jag till stallet redan vid lunchtid idag. Ljust!! Det kändes nästan lite nymodigt att göra något i dagsljus, nu när snön kommit. Så efter mockomatfix, så gick jag och hämtade Camilo för att gå en liten promenad. Det intressanta med honom är att så länge vi är på hemmaplan så är han som en lugn gammal häst... men när vi kommit en bit på väg, så vaknar en piggelin sprakfåle, som reagerar på minsta krax från en fågel. Tur att jag hade kapson och lina på, för han skuttade runt mig så snart något blev lite extra spännande.

Tack och lov så håller han sig i skinnet, och lyssnar bra ändå, men det är ganska jobbigt att gå i kuperad terräng med honom när han är så här extra pigg. Dessutom blir det extra spännande för under snön lurar dolda vattenfällor, som erbjuder oss obehagligt blötleriga överraskningar när man som allra minst anar det. Klarade med nöd och näppe mig från att plurra med foten... inte kul att gå hem med helt blöt dojja.... Det är ingen tjäle alls under snön!!! Väl tillbaka hemma igen blir han återigen sitt lugna fina jag, och går som en lydig hund efter mig...

Jag skulle verkligen absolut vilja jobba mera seriöst med honom, men ridbanan är inte i bra skick för det just nu = skitdrygt!!! Tiden vill inte räcka till att gå upp till ridhuset mer än en gång i veckan, och jag vill helst lyda P-M´s råd om att bygga upp hans ryggmuskler mera från marken...  Så nu är jag fast i limbo... Ridhus, jatack!!

Det är så himla kul och spännande att lära känna Camilo under nya förhållanden. Den här vinterhästen har jag ju inte träffat förut, och även om det är samma kuse hela tiden, så blir det ändå lite nytt när saker ändras. Efter P-M´s behandling, så bestämde jag ju mig för att jobba mest från marken, och vad är då bättre än att använda mina longreiningkunskaper. Och det började ju så bra... MEN... Ikväll var det väldigt kallt, kallast hittills, och pålle var väldigt piggelin. Kyla har ju den förmågan att göra hästar lite piggare, eller så är det helt enkelt så att dom inser att dom måste röra sig mer för att hålla värmen. Inte vet jag, men pigg som en spigg var han iallafall. Så efter lite inledande ST, och bommar, och lite groundwork osv, så insåg jag att även om han skötte sig bra, så behövde han "rastas" en stund innan jag började med långa tyglarna. Så han fick alltså vara lös och ledig.

Det första han gjorde var att springa av sig lite, men sen skulle det rullas... båda sidor... grundligt (med fleecetäcket på). Sen lite spring igen, och sen komma till matte, som tyckte att han gott kunde röra sig mera. Men efter några försök så verkade han nöjd med sig själv, och jag satte på tyglarna. Visst, han gjorde det han skulle och gick så fint, men oj oj oj vá fort det skulle gå. Gjorde några öppnor, i rekordfart, med rekordtvärning. Vi jobbade dock på ett tag, men jag kände att han var lite för på hela tiden, så efter ett tag gav jag upp och började longera honom, mest för att kolla hur han tog galopperna. Det gick jättebra! Nu är högergaloppen klockren!! Så skönt! Sen fick han vara lös igen medan jag plockade bort vårt bomprojekt, som nu är väldigt översnöat ändå.

Medan jag bar bommar stod han mest still och undrade var hans "arbetsplats" höll på att ta vägen. Till sist var det bara "skumgummistöden" kvar, men eftersom dom har en trist benägenhet att blåsa bort i stormarna, så gick jag ut från ridbanan för att vindsäkra dom genom att trä dom på en av bommarna... och DÅ... Då blir han som förvandlad, och far iväg som skjuten ur en kanon. Hopp, skutt och bakutsparkar, rusningar i full fart och sen frust som en drake!!! Vilken häst!!! Han sprang och skuttade runt, showade med värsta PRE-traven, och såg ut som en miljon!! Stannade, frustade och såg ut som en stridshingst i brons! Min älskade fina fina pålle! Erkänner att jag hejade på honom lite, mest för att han var så ursnygg och jag njuter av att se på honom. Efter en stund gick jag in på banan igen, och då var det precis som om han tyckte att "nu får man väl ta och lugna ner sig igen", och så gick matte och pålle väldigt nöjda in i värmen igen.

Intressant var att han förvandlades så enormt bara av att jag gick utanför banan. Det har jag inte testat förut. Även om han varit pigg förut och sprungit så var det inget emot hur han gjorde ikväll. Sen när jag åkte hem insåg jag att det var betydligt kallare ute än jag trott. Nu höjer jag givan ännu mer, och det känns bra att han håller sig precis lagom fin i hullet ändå.

Hurra!!! Eller... Nu har det äntligen blivit vinter, och det med besked! Så synd att det inte hann bli någon tjäle i marken innan bara, för nu har den delikata skitsituationen uppstått att:

1. Det är fortfarande lerigt och mjukt i hagen, bara med den skillnaden att det är snö uppepå.

2. Det är fortfarande mjukt och löst på ridbanan, vilket betyder att det förmodligen inte kommer att bli någon snöröjning där denna vinter heller (vis av tidigare år...) beroende på att det då kommer med för mycket av banmaterialet vid plogning... suck...

3. Eftersom det är mjukt och löst under snön på ridbanan, så har den gått från att vara bara väldigt djup och lös, till att med snön som komplement bli ÄNNU mera frukansvärt djup och lös = SKITDÅLIGT!

4. Inga fästingar kommer att dö frysdöden, möjligen kan man ju alltid nära en svag förhoppning om att flertalet av dom drunknat vid det här laget.

5. Det kommer förmodligen att påverka gräsväxten till våren, vilket jag räknar kallt med (vis av tidigare erfarenheter), vilket senare skapar ett skitdåligt gräs för känslig pålle.

Nu har ju träningsmöjligheterna ändrats en del. Ikväll t.ex var det inte läge att gå ut alls. Så det blev en sanering light istället. Camilos svans återfick nästan sin originalfärg, jättefint. Massor av pälsglans och ansning nertill. Den blev såå fin! Manen blev grundligt borstad, men den vill jag inte tvätta nu när det är så kallt. Han såg iallafall väldigt mycket mera vårdad och snygg ut utan ett lager lerdamm/lerklumpar i den.

Igår red jag för första gången efter behandlingen. Hade väntat mig jättestor skillnad i känslan, men istället fick vi pulsa runt i snö/sand, vilket gjorde känslan betydligt mindre tydlig... suck... Det som var väldigt kul dock, var att rida i mönster på banan. En lite udda böjelse jag har. Det ska liksom inte bli spår på andra ställen än dom upptrampade vägar man gjord första varven... Rolig sport! Han var iallafall glad och pigg och med på noterna. Vi började med lite ST som gick bra, sen skrittade vi bara och han kändes bra.

En annan positiv sak, (om man vill försöööka se något av det lite mer från den ljusa sidan) är att nu matchar utetemperaturen min outfit med tjockjacka, mössa, och termobrallor som hängt med de senaste två månaderna i stallet... Jag absolut hatar att frysa, så det är liksom en vana att så fort det blir det minsta hurrigt ute, åker vintermunderingen på. Men nu behöver jag inte längre klä av mig hälften efter en stunds stallfix pga. överhettning! Kanonskönt! Det är bara handskarna som åker av och på hela tiden. Man får vara glad för det lilla! Och så ljuset... det är fint!!!