P-M var jättesen innan han äntligen kom till oss. Först ut var Erika, som har ett eller ett par bakknän som inte är riktigt som dom ska. Han konstaterade att hon måste röntgas för att man ska kunna säga något klart, men till dess blir det inte mycket ridning. Erika fick dock beröm för att hon var så fin för att vara så gammal. Roligt att höra trots allt, eftersom jag varit lite inblandad i hennes träning.

Nu har jag då kanske eventuellt, fått lite mera koll på läget med älsklingen. Tror och hoppas jag... det var frågan om han skulle behöva sedera Camilo för att kunna undersöka munnen. Men eftersom klockan rusat iväg och det blivit ganska sent, så testade P-M utan, och det gick ok ändå. Han är så lugn och van, och lyckades känna att det var lite vasst i munnen på Camilo. Han blev raspad, och det gick bra utan att han blev sederad. Tack och lov... annars hade jag fått stanna kvar ett par timmar i stallet nu ikväll, och väntat ut honom innan han fått gå in i sin box. Nu hoppas vi att det räcker med det, annars får P-M komma tillbaka under dagtid och kolla mera ordentligt. Jag fick dessutom veta att det inte fanns några skimmelknölar i munnen, dom brukar uppstå på dom ytor som utsätts för "slitage", typ lanerna eller där bettet ligger och trycker.

Ang klådan, tyckte han att vi skulle ta ett träckprov och kolla om han har marrar... Och jag som trodde att det var skimmelknölen som kliade... Men det sa P-M att dom inte brukade göra när dom inte är spruckna eller infekterade på något vis. Jag ska hålla koll, och inte göra något alls åt dom. Hade ju inte tänkt det heller, men iallafall...

Han var mycket bättre i bogarna, knäna kändes jättefina, inget tecken på att problemet med Si-leden kommit tillbaka, och musklerna vid bogbladen håller på att komma tillbaka och fylla ut igen. Tack för det!!! Jag hade inte sett så stor skillnad, men enl P-M så syntes det att det hänt bra saker över ryggen. Men han glömde förra gången att ge mig rådet att "fota varje torsdag"... Detta för att det är just så svårt att avgöra skillnaden när man ser hästen varje dag. Vi tittade på sadeln och konstaterade att jag ska öka vidden på järnet i fram något, för han har tydligen fyllt ut lite där. Roligt!!

Sen fick han sitt vaccin och så var det hela klart. Jag kunde ställa alla mina frågor, och har inte kommit på någon ny ännu. Konstigt nog... men så har jag inte sovit på saken heller... Tyvärr har Camilo fortsatt klia sig såg jag ikväll, så om det inte är marrar, då måste vi kolla upp det mera ingående.

Känns bra att ha lite bättre koll på läget iallafall. Även om det egentligen inte ändrat på något alls. Men imorgon blir det träckprov!

Tänk så skönt det är med solen... även om det känns helt märkligt att våren kommit en hel månad för tidigt! Jag måste faktiskt säga att jag hellre skulle vilja ha en riktigt fin vit vinter ett tag till. Men ok då, när det är som idag då funkar det ändå. Gubben och jag tog en förmiddagsfika på trappan, och näsan fick möta solen för första gången i år.

Hagarna har frusit till lite och den värsta leran lugnat ner sig. Idag hade Camilo inte rullat sig, tacksamt nog. Han fick ta skadan igen, efter ett bra ST-jobb på ridbanan, som nu är som allra bäst, lagom frusen. Kvällen var lika fin som dagen och utan blåst eller regn, och pålle var helt lugn och hade ingen lust att busa alls. Han tog löslongeringen med upphöjt lugn, bra eller dåligt.... det vet man aldrig sa gubben... Sen blev det LR en stund, och det gick riktigt hyfsat faktiskt. Camilo jobbade på bra, och jag tycker att det märks att vi hållit på med ST ett tag. Han verkar mjukare, och har lättare att hålla böjningen utan att gå emot. Det blir tydligast skillnad när han gör öppnorna till höger, samt slutorna till vänster. Efteråt longerade jag honom i trav och galopp, och idag var det högergaloppen som var bäst! Bra att kunna göra lite olika saker för att hålla igång både gymnastik och liiiite kondis.

Helst skulle jag vilja ha mera konditionsjobb, men det är svårt att få till. Snart hoppas jag kunna börja rida igen, och imorgon får jag förhoppningsvis svar på en del av mina många frågor... mera muskler har det tyvärr inte blivit av detta jobbet, men han funkar iallafall klart bättre i bakkärran!

Det var ett tag sen jag bloggade senast, och det är lite otypiskt mig, eftersom jag tycker att det är himla kul att skriva... även om det inte finns så mycket att berätta.

Men, förra veckan kändes lite tung på hästfronten minst sagt. Mina tidigare erfarenheter som hästägare har varit av "berg-och-dal-karaktär" med div märkliga sjukdomar och annat som stökat, en ständig källa av märkliga symptom som duktigt bättrat på mig som gedigen "hippokondriker". Jag har inte skrivit så mycket om dom funderingar jag haft om Camilos hälsa, men det har varit mycket (!!!) som rört sig i huvudet ända sedan P-M var här förra gången. Visst har Camilo blivit väldigt mycket bättre rörelsemässigt, och det känns så himla bra. MEN.... magen har varit dålig ett tag, och så har han kliat sig på baken. Inte i svansen, utan på sidan om, mest på höger. Han har kliat bort nästan all päls på en fläck stor som en handflata. Jag har smörjt och tvättat och kletat med allt som jag kunnat komma på, men inget har hjälpt.... I förra veckan vart jag desperat och fick till slut kontakt med en som rådde mig att ta bort de pelleterade mineraler som jag gett förut, och byta ut mot örter. Jag var väldigt spänd på hur han skulle gilla sin nya gegga-gröt, men hans ljudliga smaskande och glufsande var ett tydligt bevis på att han tyckte att detta var en av de bästa idéer jag haft. EVER!!! Jag byter inte tvärt av, utan fasar ut det ena och in det andra!

Nästa dag var det slut på kliandet!!!! Han har inte kliat sig öht sedan dess jag började med örterna. Var och en blir ju salig på sin fason, men detta är helt klart tillräckligt som bevis på ett alternativ som fungerar, för mig. Det som han får är en kur som skall vara under 3 månader. Sen ska jag kolla med henne hur han mår och om/vad han behöver sen. Under hela detta år har flera av hästarna varit rinniga i rumpan, och Camilo oxå. Jag har prövat loppfrön och linfrökaka-vetekli i olika omgångar för att se om det skulle bli bättre. Men inget har hjälpt, tills jag fick veta (från samma som rådde om örterna) att om man vill ha "torrare" mage, ska man ge loppfrön torrt, och om man vill ha "blötare" mage, ska man ge loppfrön blött... Sagt och gjort, strödde torra loppfrön uppepå gegga-gröten, och nu är han bra i magen oxå.

Under denna period har jag varit tvungen att tvätta honom i baken, varje dag. Då upptäckte jag två knölar... en mitt under svansroten, högst upp ovanför anus, och en på sidan vid övre delen av svansen. Skimmelknölar?? Vet ju att dessa kan sätta sig på andra ställen oxå, t.ex i munhålan. Under de senaste veckorna, har han börjat grejja jättekonstigt med munnen, och först tänkte jag ju att det var hans gamla tandproblem som dykt upp igen. Har ingen koll på hur det yttrar sig, men det skulle ju vara logiskt. Men så när jag hittade knölarna dök en annan tanke upp... undrar om han fått knölar i munnen oxå???

P-M kommer på onsdag, och jag ska göra en ny lista på allt som jag vill fråga/kolla.

Hur som helst... sadelskadade bogblad, höger Si-problem, vänster bakknä-problem, dålig mage, klåda, skimmelknölar, mun/tandproblem... det blev lite fööör många dåliga nyheter för mig....

Men nu känns det bättre igen. Han har iallafall blivit bra i magen, och klådan slutat. Hoppet om att (den kans tyckas utopiska) drömmen kanske en dag slår in... en FRISKT häst!!!!

Idag har jag riktigt gottat mig som sann hästnörd, med att sitta i ett skitkallt ridhus (faktiskt kallare inne än ute), och tittat på träningar för Christofer Dahlgren, hela långa dagen! Hade trevlig sällskap att prata med, och många olika hästar/raser att titta på. Det var bitvis väldigt intressant och givande!! Och jag har ju bestämt mig för att inte lägga mera pengar på Bentkurser (på ett tag iallafall), så det känns extra roligt när det är ekipage som gör saker som jag känner är relevanta för mig och min vardag, OCH superduktiga. Det finns så mycket man behöver lära sig, heeeeela tiden! Och just när man håller på att lära sig något vettigt, så kommer det nya insikter och åsikter från något annat håll som stökar till min stackars hjärna något väldigt.

Förutom att jag nu har många funderingar över Camilos hälsa som snurrar åt ena hållet, så snurrar det ännu fler funderingar över hur man ska komma tillrätta med dom samt aktivera pålle på bästa sätt, åt det andra... ibland krockar det i skallen, och jag måste säga att partickelgeneratorn i Cern känns som en liknande beskrivning på hur min hjärna funkar just nu. Det far omkring någenog, men rätt vad det är så krockar några väl ingrodda tankar med en smäll, och så bildas det småå smååå smååååå partiklar av insikter... Men om jag inte observerar dom tillräckligt noga och lär mig snabbt, så försvinner dom igen...

Eller i klartext, Christofer delar med sig av sina erfarenheter, och lär ut det som han vet fungerar. Sen har man andra lika gedigna erfarenheter från annat håll som säger nääästan samma sak, fast inte helt... och då måste man helt plötsligt välja vilken väg man ska gå... jobbigt upphöjt till 22... typ...

Det var så oerhört mycket enklare för länge sen när jag först kom i kontakt med AR. Då var det bara en endaste guru (Bent), och han sa lagom krångliga grejjer, som jag ändå inte förstod eftersom det var så nytt, men alla gjorde så häftiga saker med sina hästar, piaff, terre á terre, levader, skolgalopp osv osv. Det kändes som om alla bara glänste och var fantastiska, på nästan vilken sorts häst som helst. ALLT var liksom möjligt på vilket gammalt ök som helst!!! Nu är det så djuplodande och introvert, så det är bara ett fåtal som kan visa mer avancerade övningar. Man behöver vara fullständigt PÅ, och helst ha flera perfekta hästar och utmärkta förutsättningar för dom OCH sig själv med ridhus osv, samt enormt mycket tid och ÄNNU mera pengar (undrar just hur mycket pengar man förväntas lägga ner årligen träningsmässigt bara på Bent, alltså totalt sett inkl resor osv), om det över huvud taget ska vara någon som helst idé att tänka tanken att komma någon som helst vart på den vägen.... Det är väl kanske inte ett mål i sig att bara kunna sprattla runt med sin häst i "piff puff och blamage" för att citera Bent, men iallafall... vägen mot målet har blivit ganska mycket längre och för att inte tala om DYRARE, för de hugade.

Min största önskan just nu är att ha en frisk och glad häst, som vill göra samma som jag. Hur går det till??? Kan någon svara mig utan att förvirra mig ännu mer??? Men håll det kort för nu är det ganska fullt där uppe... i skallen!

Idag har det regnat av och till hela dagen. Det var uppehåll när jag åkte till stallet, och jag närde en fåfäng förhoppning om att det slutat helt, men nää... Fick iallafall fixat med lite mockning i hagen, även om jag skulle behövt fortsätta i minst ett par timmar för att det skulle bli någon tydlig effekt av det hela. Skottkärran blev full på nolltid, och vikten var inte att leka med... det var nog rekord tror jag. Blöt skit är fruktansvärt tungt!

Hann med en liten promenad runt gården, förbi lite kossor osv., innan det var dags för pålle att gå in och käka em-hö medan jag hade en lektion för Sanna och Erika. Vi hade lite tur och det regnade knappt alls. När det var dags för Camilo och mig, hade det blivit mörkt igen... tyyypiskt... Men det spelar ingen större roll längre, vi har ju rutin på detta numera. Det vart ett bra pass. Det är faktiskt väldigt kul att jobba på detta viset, även om jag ibland blir lite tveksam till om det gör någon större skillnad. Men det är såklart att det gör, om inte annat så känns det som om vi blir allt mer samspelta, och han verkar gilla att få ta ansvar på egna villkor. Jag lade ut bommarna igen, och han travade över dom och såg så riktigt nöjd ut med sig själv!

Märkligt med denna vinter. Man vet inte om man ska vara tacksam eller bekymrad...

... kommer med största säkerhet till slut upp i tö. Igår kom jag till stallet tidigt för att släppa ut hästarna. Då insåg jag vad snön tacksamt dolt, nämligen att min älskling inte behagat gå iväg och lägga sina skithögar i en annan del av hagen... nähäärå, där hans däck är, och där maten ligger är det numera helt omgärdat av ett otal antal skithögar!!! Fy tusan!

Hann inte åtgärda det då dock, siktade på att komma tillbaka på eftermiddagen för att grejja lite med honom. Underbart att ljuset kommit tillbaka, så att man hinner göra så mycket mera flera vettiga saker, även om man kommer till stallet lite senare på eftermiddagen. Jag hade bestämt mig för att rida, men började ändå med ST. Även om jag visste att det skulle vara mindre smart att släppa honom lös, med uppenbar rullningsrisk, så ville jag ändå göra som vi brukar. Fast det är blöt sand/gummiflis på ridbanan, är det ju ändå inte lerigt iallafall. Han var på sitt bästa jobbhumör, och efter han såklart rullat sig grundligt, kunde jag löslongera honom så fint! Sen gick vi in och satte på sadel och träns för första gången på jättelänge kändes det som. Kommer inte ihåg riktigt hur länge sen det var, men iallafall, spännande att se hur han skulle bete sig nu efter så lång tid.

Han skötte sig jättebra, och jag kunde otroligt tacksamt konstatera att något bra ändå hänt med hjälp av all ST vi hållit på med. Jag kunde göra öppnor utan att behöva parera honom så mycket, han kunde gå med lös innertygel och ta tvärningen för yttertygeln. Det har vi inte kunnat så fint förut. Visst några steg här och där, men inte på detta sätt. Roligt!!! Tyvärr var han inte lika pigg på att trava någon längre stund, men jag ville inte pressa honom så mycket nu när kondisen inte är den bästa. Testade avslutningsvis några galoppfattningar som blev jättefina. Det märks verkligen skillnad från före behandlingen. Iallafall i höger galopp, som han öht inte ville fatta rent utan stooora protester då. Nu fattade han galopperna och flöt han fram så fint och jag kände mig supernöjd med den känslan.

Så oavsett vad som är knas, så känns det ändå som om att vi är på rätt väg träningsmässigt. Kanske det är den bästa vägen att gå, att försöka jobba upp från marken, och inte ha enbart ridningen i fokus hela tiden. Jag vill ju naturligtvis sätta igång ridningen ännu mera nu, men jag måste hålla mig ett tag till. Komma igång med LR igen och få till formgivning och samlat jobb avsuttet.

Undrar just om det ska vara såhär snöfritt resten av vintern oxå... hoppas att det blir lite mera snövitt och vackert snart. Åtminstone ett lite beslöjande pudertäcke, så att man slipper se alla frusna bajshögar som inte går att mocka bort...

Ibland är det så himla enkelt att vara pragmatisk, man lallar på och gör sina insatser punktvis och med gott mod...  Då är det inte alls svårt att se det som ändå är bra och fungerar. Men så kommer det något/någon som "tänder lampan" och så ser man i ett slag allt som är mindre önskvärt i alldeles för tydligt ljus... Detta kan ju gälla i alla möjliga sammanhang i livet, och inte minst även när det gäller hästlivet.

Igår var det någon som "tände lampan". Trots att det kändes jobbigt är jag ändå tacksam över att få en (troligtvis) helhetsbild över Camilos status. Olika teorier om orsak och verkan som var för sig inte är stora, men det är flera "problem" som ändå påverkar honom/mig.

När jag åkte till stallet hade jag en klump i magen, och kände mig för första gången på otroligt länge inte lika glad som jag brukar. MEN, det bästa med att få mera klarhet, är ju att det oxå blir lättare att ta tag i situationen på ett mera övergripande sätt. Jag är så tacksam över att P-M är inbokad för ett återbesök, för det finns ännu flera frågor denna gång. Det värsta som finns är när man som en erkänt äkta hippokondriker får någon som helst vatten på sin kvarn.

Vi gick iallafall ut på banan för att göra vårt standardprogram. Jag hade tänkt rida, men backade av den idén och ville mera kolla av hur han verkade. ST fungerade sådär, men när jag släppte honom och började jobba med honom lös, var han jättefin, och med på noterna. Han travade jättefint över bommarna med höga fina benlyft. Inget klonkande alls!!! Han var pigg och busade och sprang med mig, och sen kunde jag longera honom precis som om jag haft linan på. Då försvann den tråkiga känslan i ett trollslag, och jag blev så himla glad över den känsla jag fick.

Känns lite dumt att inte passa på att göra lite LR när förutsättningarna blivit mycket bättre, men jag behövde ett brejk från mina ambitioner igår... Idag är en ny dag, och jag hoppas att gårdagens dipp är historia...

Ikväll hade jag bestämt mig för att vara lite extra förberedd och tänka ut precis vad och hur mycket vi skulle göra ute på banan. Det skulle bli LR för nästan hela slanten, och det var tanken, ända tills jag kom på mig själv med att stänga för ingången och släppa honom lös, precis som vi gjort nu så många gånger...

Men då... efter den sedvanliga rullningen, så bjöd han på sitt bästa löslongeringshumör, och då var det bara att tacka och ta emot. Hallå, vem blir inte glad när man har pålle "med på noterna". Han stannade runt mig i jättefin trav flera varv. Han kunde sakta av till skritt och göra fin halt. Jag testade att använda spöet på samma sätt i skänkelläge och lite på rumpan för att få bättre framkliv och lite samling, och det funkade oxå!!!! Åt höger var det lite svårare med till sist så gick det lika fint. Avslutningsvis blev det jättefin trav över bommarna, och sen var det tomt i godisautomaten... Allstå mina fickor.

Jag var såå nöjd och glad över detta. Det är inga stordåd precis, men känslan av att kunna jobba med honom lös på detta sätt, utan att han sticker iväg eller checkar ut är så himla roligt!!!

Så det blev ingen LR ikväll heller, men det var det värt! Nu är ridbanan helt utan snö, och det kommer inte att komma någon ny under resten av veckan heller, så vi får väl ta nya tag imorgn... eller om jag ska rida då... hmm, sover på saken!