Igår var det en ganska ordinärt vanlig dag. Efter det vanliga stallfixet, så tog jag ut Camilo och longerade honom, med fokus på att göra så lika i båda varven som möjligt. Det gick riktigt bra, han gjorde precis vad jag bad om i alla gångarter och efter det fick han vara lös. Inte vet jag vad som hände sen, men han blev jättebusig, och satte full fart över hela banan. Fullt ös och sen in på en stor volt runt mig. Men då... korsgalopp!!!

Jäkla skit, vad betyder detta nu då???? Han liksom skuttar jämfota i bak, och sen blir det kors. Jag bytte varv och han satte helt själv full fart igen. Samma skutt, men nu kors åt andra hållet!!! Hur i hela friden ska man tolka detta...?? Innan hade galopperna varit som vanligt. Det var inte förrän han taggade ner sig och galopperade lite lugnare som dom blev bra igen. Jag blev skitlåg av det hela och tänkte att nu är det något knas igen. Piss. I morse vaknade jag med en jättetrist känsla. Ska det aldrig bli bra?

Idag hade jag för ovanlighetens skull tre hästar att mocka och fixa. Det tar ju lite tid, så jag hann bli ganska trött innan jag plockade ut Camilo på stallgången för dagens sanering. Han hade faktiskt INTE rullat sig idag!!!!!! Helt otroligt! Satte på sadeln och gick ut och började med ST. Nu var det ju några dagar sen, och jag ville vara extra noga med förarbetet, speciellt med tanke på det som hände igår med korsgalopperna, och för att se hur han skulle vara uppsuttet. Eftersom att banan är så pass djup och lös inne på volten, vill jag helst hålla mig ute på spåret. Inte idealiskt kanske, men man får göra det bästa av situationen. Vi tränade på tempoväxlingar mest för säte i skritt, sen blev det skolor och trav. Så snart det är dags för galopp går han och laddar, därför hade jag bestämt mig för att varva mellan galopper och tempoväxlingar i skritt, för att få tillbaka hans lyhördhet för sitsen. Annars blir han så i gasen, så att han inte riktigt har tid att lyssna på dom små hjälperna. Han tog fattningarna jättebra, och efter ett par av mina växlingar fick jag en supertrevlig galopp. Den var så bra, att jag nästan inte fattade att det var sant, det var lääänge sen jag kände en sådan galop. Rund och luftig!! Sååå trevligt!!

Vågade nästan inte hoppas på samma i andra varvet, men det gick nästan lika fint där oxå. Men bara nästan... Men dock måste jag säga att idén och att jobba med tempoväxlingarna i skritt mellan fattningarna var bra för oss båda. Då blir det inte bara uppstressade fattningar, med sämre lyhördhet, utan mera lugnt och kontrollerat. Och det gillar jag verkligen!! Han skötte sig helt perfekt hela passet, och det bodde inte ett endaste litet spöke någonstans runt ridbanan.

Sen blev det strech på stallgången och geggamat boxen, det gillar min kille verkligen, bådadera. Vi var nog lika nöjda med oss själva båda två...

Åhhh, idag har jag gjort saker med bra känsla, det jag började med var lastträning... Läste lite om "tänk" och tips ang lastträning innan jag åkte till stallet, och det jag insåg var att jag glömt en högst väsentlig del av det hela som Rebecca lärde mig om lastträning, när jag var i Hällekis. Nämligen att INTE försöka stoppa honom när han vill backa ut igen, utan bara be honom gå tillbaka upp/in ännu en gång. Utom när jag backat ut honom själv, för då får han en paus... Skillnad! YES!

Sen fick han gå in i stallet och vila medan jag tog in hästar och fixade med intagspasset, vatten i hagarna osv. Snacka om att han blev trött av lastträningen. När jag skulle göra i ordning honom för ett litet skrittpass, så stod han med halvslutna ögon och såg ganska borta ut. Väl ute på banan blev det lite Work In Hand, "WIH", eftersom han för dagen var riggad med sadel och träns. Det var en lite nymodig grej, inte för att vi inte gjort det så förut, men det var ett tag sen. Han hummar och ser ut som värsta PRE-hingsten när vi jobbar. Inte så avslappnat kanske, men vi måste ju börja någonstans. Uppsuttet hade jag en klar strategi för vad vi skulle göra, och kors i taket, jag lyckades med konststycket att hålla mig till den strategin heela tiden!!! På slutet bad jag om samlad skritt, och det var en jätteskön känsla han bjöd på. Typiskt att det aldrig finns någon i närheten som kan kolla och bekräfta om det man känner ser bra ut även från sidan. Dilemmat är ju att man kan sitta där och TRO att det är jättefint, och så är det bara blaj... men som sagt isåfall var det åtminstone blaj med en riktigt gooo känsla!!!

Det krävs nog att man är lite extra nördig hippokondriker, för att riktigt förstå min glada förvåning idag. Den bestod i att Camilo INTE var helt hysteriskt saltgalen alls längre, (kanske bara idag, men ändå) utan betedde sig som en helt vanlig häst med sin tillfälliga saltsten från Himalaya! Jag försökte att ha saltsten hos honom under en period i somras, men det gick inte, han åt salt som om man skulle gett smågodis till en bulimiker... Till slut gav jag upp och gjorde samma som tidigare ägare, gav salt i maten. Eftersom jag funderat på detta fenomen lite av och till har jag frågat olika "kunniga" människor (och gooooglat) om hur mycket salt en häst eg behöver. Och naturligtvis fått väldigt olika åsikter... behöver jag ens börja att säga att en sådan enkel detalj kan bli rätt så förvirrande. Varför, vissa hästar är maniska saltätare har jag dock aldrig fått ens ett enda vettigt svar på.

Jag har ändrat en del i hans gegga på sista tiden. Dels för att försöka få bukt med klådans orsaker (fåfängt försök kanske) samt få ordning på "smutsigarumpfenomenet". Alla prover visar negativt för marrar iallafall. Veterinärerna jag pratat med säger att det inte är skimmelknölar som kliar. Det är inte heller troligt att det är ohyra, för dom sätter sig i mankammen, och där kliar han sig TACK OCH LOV inte... fast törs man säga det??

Efter ett långt och intressant samtal häromdagen, med någon som kan något om div foder, örter, magmedel, så fick jag höra hur viktigt det är med saltbalansen, och då fick jag för mig att ändå försöka ge honom begränsad tillgång till hans älskade saltsten, fast medan jag var där. Två dagar i rad slickade han som en besatt så länge han hade chansen. Tredje dagen var igår, och då hann jag inte ge honom, så han fick i maten. Men idag.... var han nöjd!!!! Nosade lite på den, och tog sig en lite provslurp, och sen var det bra! Chockad! Verrrkliiigen!!!!!!

I övrigt jobbar vi på som förut. Nu är det utökat med lite mera longering igen. Red ut en sväng igår, och så lite av ST och bommarna... Inte så spännande, men det rullar sakta på åt rätt håll känns det som. Börjar nära små embryodrömmar om att kanske hitta en annan sadel (med mindre säte) så småningom, men det är på det minsta embryostadiet ännu så länge. Siktar på mera kondis och ridning så länge.

Måste bara till sist berätta att nu har kossorna på gården börjat få sina små kalvar. Dom är något så oerhört söta, det är nästan overkligt hur söta bebisdjur kan vara!!! Och idag föddes det tvillingar! Tyvärr så ville mammakossan inte ha sin ena bebis, så nu hoppas jag att en annan betydligt snällare kossa som fick hoppa in som dubbelmamma, kommer att adoptera den lilla kalvflickan. Hon fick iallafall äta en stund, och man kunde tydligt se att hon piggade på sig. Håller tummarna för att det ska gå bra.

Visst är det kul när saker och ting går bra! Men egentligen borde man ju bli ännu gladare när det inte går bra, för då är man på randen av att lära sig något nytt. Något nytt som man faktiskt behöver FÖRSTÅ, för att kunna skapa sitt eget medvetna paradigmskifte! Som t.ex att även den lille filuren Camilo har sin egen agenda, och attityd, som han döljer väldigt väl under sin väna yta. Men idag kära vänner, insåg jag liiite mera om vad som rör sig, eller kanske ännu hellre, INTE rör sig där under pannluggen.

Min vän och hästvärldsexploratörskollega Karin, har just upptäckt Parelli. Därför har vi de senaste dagarna försökt nosa lite mera på vad den gode Parelligurun har att erbjuda inom sin "ism". Några idéer har man ju snappat upp under tidens gång sedan tidigare, men riktigt insatt har jag aldrig försökt att bli. Men, det är ganska dumt att dissa saker som man inte vet något om, och som alltid förstår man efteråt att det är rädsla (oftast för att vara otrogen sin tidigare "ism", eller någon annan) som gör att man avhåller sig från att ta reda på mera. Jag har inga direkta problem med Camilo, men det finns detaljer i hanteringen och arbetet med honom, som gör att jag förstår att det är något som jag inte förstår... s.a.s

Det var så himla kul, för med bara några få av mina nya insikter, så kunde jag få ut såå mycket mera av vårt pass ikväll. Och dessutom lärde jag mig den oerhörda vikten av maghållnigen (fast det kom jag liksom på själv av bara farten)! Det är där som attityden sitter. Det är den hållnigen som skapar mig (talar bara av min egen erfarenhet här) som kroppskommunikatör. Sen kommer det ju till en himla massa annat med resten av kroppen, SINNET (!!!!!!) och blicken. Men det är i magens hållning sinnet uttrycks! Sen insåg jag vikten av att inte bara flytta bogen, utan HUR man flyttar BOGEN, och alltså inte viker undan en hals eller flyttar sig framåt, bakåt eller runt... Skillnad!!! Jag är lite hög på hela grejjen, och efter att ha gjort ett mera renodlat ST och longeringspass, med avslutande bommar med hjälp av några nya nycklar, så känner jag mig oerhört nöjd och förväntansfull inför att få fortsätta lära mig mera...

Det är "problemet" som blir fröet till kunskap och förändring!! Tillsammans med hästar finns det oändligt många frön ha ha ha  ....

Pga ett litet missförstånd, så trodde jag att jag inte skulle hinna till stallet nu under kvällen, så jag passade och åkte dit på eftermiddagen istället. Det är så skönt att kunna vara där och dessutom hinna träna, medan det fortfarande är ljust. Underbart att dagarna bli längre, en hel halvtimme per vecka! Dagen till ära ville jag rida. Nu vill jag varva markarbetet med lite mera ridning, så jag har tänkt rida ungefär var tredje dag.

Hade en bra plan för hur det skulle gå till, och jag höll mig i princip till hela upplägget så länge vi var på banan. Först lite uppvärming med ST från marken, sen uppsuttet utan krav i skritt och trav. Sen blev det bommar i trav i båda varven. Galopp i båda varven och sen lite samlad trav och några öppnor. Sen kom jag på att vi skulle skritta av lite på gräsvägen bredvid ridbanan (samma som häromdagen). Men Camilo tyckte att det helt klart var dags att gå hem och äta hö (han hade dock fått lite hö innan vi gick ut) istället, och föreslog säkert 20 gånger att vi skulle vända. Men jag var envis och ville bara gå vägen bort till där sommarhagen tar vid, och sen vända. Samma som häromdagen. Då passade jag ju på att galoppera tillbaka, vilket var heelt underbart. Så när vi äntligen kommit hela vägen fram till sommarhagen, så tyckte pålle att vi skulle göra som förra gången! Att det var en jättebra idé att springa fort hem igen även idag, och laddade för detta redan när jag vände om... Men det tyckte ju INTE jag... Så efter några diskussioner, med lite av varje av rörelser i hans register, och mitt, så kom vi överens om att det var ok med en stilla "joggtrav" tillbaka, ett inte allt för oangenämt alternativ visade det sig, även om den tyvärr var ganska spänd... Hursomhelst kunde jag rida sluta till sluta, öppnor osv med en "dansande" häst. Jag är inte människa att avgöra om det är bra eller dåligt, men det var det alternativ som vi kom överens om. Måste dock erkänna (skäms lite) att jag trivdes ganska bra med min dansande häst, när vi båda lugnat ner oss lite. Han blir oerhört lyhörd och liksom "elektrisk".

Väl hemma igen såg han sååå nöjd ut med sig själv, glad liksom. Antingen var han bara glad över att äntligen få komma hem (dom andra hade inte gått in än, men klockan var öööver intagstid!!!! Arma krake!!), eller så tyckte han faktiskt att det var lite kul med hela grejjen... Nåja, nästa gång, ska jag kanske planera även denna del av ridturen lite bättre! Efter att ha suttit och kollat på hästhanteringstips på tuben nästan hela kvällen, så inser jag att det kanske är bättre att hästen "dansar" för att man bestämt sig för det... och inte av någon annan orsak alls... suck... Men liiite kul var det iallafall, så det så! Och nu vet jag vad jag måste jobba på, och det ska bli så spännande och roligt!

I fredags åkte jag in till Ultuna och lämnade in ett prov, eller snarare tre. Från rumpan på Camilo och direkt till SVA för att få så snabb koll som det öht skulle gå. Jag ville ha svaret helst samma dag, och före helgen, men det var ett fåfängt försök och det gick ju inte såklart... Så det var bara att tåla sig under helgen och hoppas att klådan skulle lugna sig tills jag får veta vad den beror på. Han har inte kliat sig lika mycket de senaste dagarna tack och lov, så det verkar ha lugnat ner sig iallafall. Igår var jag spänd på att få veta om det är springmask han har... Men det fanns "inga påvisbara mängder" i proven. F---n!!!! Karin (som har stallet och jobbar inne på SVA) och jag tog ändå ett par nya prov igår kväll, som hon ska lämna in för koll idag. Jag får ändå börja googla runt (och prata med P-M) för att försöka kolla vad det kan vara som orsakar problemen. Tänk om man skulle kunna få slippa leka Sherlock Holmes för en dj-la gångs skull.... SUCK!!!

Igår var det en vanlig kväll, med det vanliga programmet. Men dagen till ära lade jag ut tre bommar till i raden, så nu är det sex bommar i rad. Han travar jättefint över dom, och om inte annat så har han iallafall lärt sig att placera sina fötter ordentligt. Helst skulle jag vilja ha några extra "sockerbitar" så att jag kunde höja upp dom lite mera, men då måste jag nog köpa dom själv, tänka sig, jag... köpa hopprelaterat material... skulle man inte trott för ett par år sen... Efteråt blev det lite LR, med fokus på att göra rättvända öppnor. I vänster varv gick det galant, men så bytte vi över till höger, och då var det tydligen spöken överallt x 3!! Märkligt att det kan vara så stor skillnad på högerhäst och vänsterhäst. Skrället! Till slut fick vi ändå till det även i höger, och då var vi klara. Det känns i princip alltid som om vi håller på i typ 20 minuter när vi är på banan, men när man kommer in i stallet har det nästan alltid gått en timme! Fascinerande!!! Tiden har ett speciellt sätt att gå när man är med hästar...

Igår red jag! Det var jättejätteroligt  !! Jag fick några bra insikter, typiskt nördiga, sådär lagom intressanta för vem som helst, men väldigt roliga för mig. Den första var att jag började med att göra ungefär samma ST uppsuttet som jag gör från marken, och kollade vad som skulle hända. Och det var klar skillnad! Han kunde mjukna i insidan och hålla sin ställning och böjning betydligt bättre än innan. Jag var noga med att hålla honom mitt mellan bogarna, i balans. När jag sen bad om trav, fick jag en otroligt fin trav. Han var nästan för bra, vågade inte så länge med tanke på att vi inte ridit så mycket på sista tiden, men oj vad det var mulligt! Det är svårt att hålla sig från att be om för mycket, men jag lyckades iallafall. Sen passade vi på att trava bommarna uppsuttet för första gången. Snacka om att vi är lika ringrostiga på det båda två. Vilken hoppryttare som helst (från 7-85 år) skulle säkert garva sig halvt fördärvad, men för mig och Camilo var det lite nymodigt!

När vi ledsnat på det trista underlaget på ridbanan, snömos och sandgröt, så red vi ut en kortis på gräsvägen. Tyvärr gick klockan alldeles för fort, så det blev en ganska kort tur. Men på vägen tillbaka var det så pass bra underlag, att jag vågade be om galopp... Och vilken trevlig galopp jag fick... muuummms! Precis en sån som jag gillar, "tantgalopp" på vacker häst. Lydig och glad med full kontroll, sååå nice!! Det var ett tag sedan jag tankade så mycket "iner".

Idag har det blåst något otroligt, så jag anade att han skulle vara lite piggare. Eftersom vi varit borta på dagen och firat ännu en i raden av vänner som fyllt väldigt jämt (2 st denna helg), så hann jag inte till stallet förrän nu på kvällen. Camilo visade att han kände av sin mage, och jag kunde konstatera att det fanns synliga bevis i rumpan som var ganska smutsig... F-----N va less jag är på det!!! Jag börjar lära mig hans tecken på att han inte mår riktigt bra nu. Små saker, men som sagt, dom hänger ihop med magens status! Jag själv var trött, så det skulle inte bli några avancerade övningar. ST och lösjobb med bommar. Han bjöd på betydligt mera tjolahopp ikväll än han gjort på länge. Nu är han inte längre påverkad av vaccinationen, och blåsten gjorde väl sitt till. Men det finns ändå detaljer som utvecklas, och när jag tänker tillbaka på hur det var när vi började med detta, så har det ändå utvecklas rätt så mycket tycker jag.

Jag skulle vilja veta varför det är så att de flesta hästar blir så himla mycket piggare i blåsväder... Dom borde ju liksom vänja sig efter en hel dag ute...

Denna eeeviga väntan på något som måste hända... Nu är det inlämnat ett träckprov, och om jag (Camilo) har en väldig tur, så visar det sig tiidigt imorgon att det bara behövs en avmaskning för att komma tillrätta med klådproblemet. Så nu håller jag tummarna för detta. Har bett P-M om ett recept så att jag kan åka in imorgon och hämta ut lämpligt medel. Hoppas att vi slipper vänta längre, för om det inte är marrar som är orsaken till klådan blir jag knasig!!!

Annars var det en ganska loj kille som mötte mig i stallet nu ikväll. Han är nog lite påverkad av vaccinationen tror jag, och det visade sig när vi gick ut på banan oxå. Det blev inte mycket till tjolahopp, men han var jätteduktig när vi jobbade med ST. Numera utökat till ny position i longeläge. Allra roligast var att jag faktiskt för första gången kunde löslongera honom med ställning och böjning. Det har jag inte klarat förut!! Han fick trava lite över bommarna och sen gick vi ut på en kort promenad runt gården. Först åt ena hållet, och sen åt det andra... alltid nå´t sa F-n...

Längtar efter att rida igen, och så snart jag märker att han är sitt vanliga pigga jag igen, blir det dags. Hoppas att jag får tillfälle i helgen!