Nya infallsvinklar på mat mm, gör att jag nu ställer om boxen och maten, funderingar på sommarhage osv. Det känns sååå sköööööönt att ääääntligen fått lite mera koncisa riktlinjer att hålla sig efter.

Efter ridpasset i måndags, så kände vi nog båda att vi hade lite träningsvärk. Jag känner det helt klart iallafall, i synnerhet efter igår när vi travade mer, och det blev mer lättridning än på länge. Dessutom jobbade jag mera lösgörande och uppmjukande med tanke på hans inre lårmuskler.  Och det syns redan skillnad! Efter ikväll när det blev longering, och sedan löst sprallbus tillsammans med Macke på ridbanan, kunde jag faktiskt se en smal glipa mellan lårens insidor. Han har inte varit dålig och lös i magen sedan behandlingen heller!!!!!! Men bajset luktar pyton, så något kuckelimuck är det ju med det iallafall.

Halva boxen består nu av spån och halva av halm. Jag tycker att han kan få använda halmen som är kvar så länge det går, för han äter ändå inte av den som inte är helt ny. Havrehalmen har jag proppat i ett hönät som han kan pilla med när höet är slut. Har ökat kvällsgivan lite så att han ska bli mera nöjd på hö. Det ser ut som om att han har svällt av om magen. Den var liksom spänd och svullen förut, och Bea sa att det som såg ut som en rund mage mest bestod av vätska. Han pruttar och fiser betyyydligt mera nu! Vilket jag är jätteglad för! Märkligt nog kan man tycka, men även det är ett sundhetstecken.

Idag har han börjat få sina nya mineraler, och dessutom två tilläggspreparat för magen och njurfunktionen. Det ska minst sagt bli spännande att se hur det faller ut. Vet ju naturligtvis att det kommer att ta tid innan saker och ting ändrar sig helt, men jag är van att vänta på resultat.... inte för att jag gillar det, det bara är så att jag begåvats med ett visst mått tålamod. Och det tålamod jag inte hade från början, det har jag numera tränat upp... suck... men men...

Imorgon ska jag rida igen! KUL!!!

Jag kan bara konstatera att det blev SKILLNAD      !!!

Red ikväll, och det var väldigt roligt! Camilo var mera framåt och kändes som om handbromsen släppt!!! Vi galopperade nog mer än i gjort någonsin, och detta utan motstånd. Tvärtom, det fanns mer att hämta om jag skulle velat. Har idag köpt spånpellets och imorgon fm ska jag åka och köpa havrehalm i Enköping... vad gör man inte... hoppas att nya mineralerna kommer snabbt oxå.

Men det känns så bra! Äntligen på rätt väg!!

Idag har jag och Camilo varit på Kullinge, och träffat Bea Magnusson som är equiatriker. Vilket var mycket intressant!!! Vet inte om han kände på sig redan innan jag tog in honom, att det var något på gång... han kanske såg transporten och anade oråd... men även om han inte var stressad och bajsade en endaste gång, så var det inte alls bara att lasta ensam som jag gjort de senaste gångerna innan. Jag fick be StallKarin om hjälp att lägga på bommen. Väl framme på Kullinge så konstaterade Bea bara efter ca 30 sek (gick in genom stalldörren och ställde upp honom) att han hade en rörelsestörning höger bak. Det tog bara ytterligare en kort stund, så hade hon hittat dom flesta problem som jag märkt av och funderat över. Han har ont i magen... förmodligen inflammerad i tarmen. Hans mage är jättekänslig och tål i princip inget som stör utan att det blir stora reaktioner. Han har känningar av ischias höger bak, men det är tydligen en följd av att han problem med magen. Bea berättade hur tarmarna och leverns placering påverkar hur han kan jobba med magen i t.ex galopp, och därav blir ovillig att gå fram, och hålla igång motorn så som jag skulle önska. Men det är underbart befriande att få förklaringar till varför han gör som han gör... och vad jag ska göra åt det!

Jag fick veta massor om hur magar funkar, om hur spänningar uppstår till följd av magsmärtor, och hur hästar reagerar till följd av detta. Det var bara att bocka av på listan över frågetecken som jag haft. De ändringar jag gjort redan i foderväg har varit rätt men lite "grovt". Det var ju skönt att höra. Dock ska jag byta till Biopromin-mineraler. Jag har oxå varit inne på rätt väg när det gäller träningstänk, men min osäkerhet över vad som felat, har gjort att jag inte riktigt vågat rida på så pass mycket som han faktiskt behöver. Han behöver mycket mer rörelse för att komma igång i musklerna och få ordentlig cirkulation, än jag trott.

Det är ju upp till var och en att hitta någon som man kan tro på, och råd som verkar relevanta nog att följa. Det finns så många duktiga människor där ute, och vi som inte kan allt dom kan, måste ju försöka lita på det dom säger. Jag litar faktiskt på det Bea säger. Det kändes helt rätt, och även om hon oxå säkert har mer att lära, så är det trots allt suuuperskönt att ha EN konkret realistisk tankegång att följa. Istället för all info man googlar eller frågar fram, och alla sömnlösa timmars oändliga funderingar över vad som är rätt och fel... Jag är så fruktansvärt tacksam över att det finns folk som har en ambition att jobba lite mera holistiskt med hela hästens kroppsystem i åtanke. Så att sådana som jag kan få slippa vela runt mellan olika åsikter och "ismer".

Camilo har förutom magont, en tydlig spänning på insidan av höger lår, och fick behandling för det. Bea visade strechtekniker som jag kan använda för att hjälpa honom med detta. Han svarade iallafall jättebra på behandlingen och det var en tydlig skillnad när man lyfte på svansen efteråt! Man kunde liksom se in under magen mellan skinkorna. Har aldrig sett det förut. När vi väl kom hem och han fick komma in i boxen för att kissa, ställde han upp sig breeeedbent med bakbenen. Han har tvärtom alltid varit väldigt "knipt" mellan låren och ställt upp sig på ett helt annat sätt. Han fick ett antal nålar som hon skruvade på, och han visade tydligt att det kändes på vissa vis, och hon tydde varje reaktion och feedback som han gav. Intressant!!

Förutom allt som hade med mineraler och div tillskott att göra, så tyckte hon att han inte skulle få något vete. En del hästar tål det helt enkelt inte. Och där tror jag att vi har en del i roten till varför han kanske inte mår så bra... han står just nu på vetehalm och även om han inte äter några onormala mängder halm sedan länge, så äter han ju av den hela tiden. Både inne och ute i hagen, eftersom vi lägger ut halm till hästarna att pyssla med... Jaha... Så förutom nya mineraler som jag har beställt, så har jag nu jagat rätt på en annons på havrehalm, hoppas bara att den är bra och att jag kan åka och köpa den snarast. Imorgon ska jag dessutom åka och köpa nya spånpellets. StallägarKarin vart väl inte så imponerad av detta, men vad ska jag göra... jag måste ju iallafall göra det jag kan för att se om det hjälper. Funderar på om dom gamla tanterna oxå reagerar på detta...??? Jag ska iallafall göra ett mycket seriöst försök att testa denna tes!

Ja ja, många många tankar blev det, och väl hemma igen, så bestämde jag mig för att nu blir det Beas råd som kommer att gälla ett tag framöver. Det ska om någonsin bli spännande att rida imorgon!!!

Jaha, nu är det visst jul igen... trodde jag när jag vakande och tittade ut för några dagar sen. Å jag som äntligen kommit mig för att ställa undan snöskyffeln som stod och skämdes på altanen. Hoppas att det går åt några fästingar på kuppen, det är en klen men dock, tröst. Det tar nog snart slut som det ser ut på väderkartan, med ett gediget lercrescendo som grand finale. Hurra.... NOT!

Dom senaste dagarna har det blivit alldeles för lite hästaktivitet. Mock o mat visserligen, men i övrigt väldigt påvert. Igår snöade det helt enkelt något helt otroligt, så att ta ut en pålle var inte speciellt lockande. Jag har haft besök/kunder dom senaste kvällarna, vilket bidrar till att det inte hinns med någon träning. Suck. Men ikväll ska vi ta skadan igen, och jag ska rida har jag tänkt. Vi får väl se om det fungerar beroende på vilket skick ridbanan hamnat i...

Igår steg jag upp tidigt, för att hinna göra mig klar innan jag skulle till stallet och släppa ut hästarna. Vi hade bestämt att Macke skulle få gå in i Camilos hage, vi tänkte att han skulle få tillbaka sin gamla hagkompis, trots att Mackes framtid hos oss är lite osäker just nu. Tina försöker hitta ett nytt hem till honom, men allra helst vill hon ju att han ska få stanna hos oss, fast med en ny matte. Vi får väl se hur det blir. Men Macke och Camilo behöver en viss begränsning när det gäller bete, så om han blir kvar så kommer dom iallafall att gå tillsammans under sommaren.

När jag släppt ut hästarna, och flyttat en vattentunna och ett antal hinkar vatten till stora hagen, så var det dags att åka mot Enköping och Jädra gård där Gerd Heuschmann hade clinic. Han är en mycket intressant beridare/veterinär från Tyskland, som totalt ledsnat på alla fina hästar som rids sönder i jakten på prestigepoäng. Nu sprider han sakta sina insikter genom världen, och har bl.a blivit en frontfigur för motståndet mot rollkür. Hedervärt!!! Han har hittat dom gamla mästarna, och citerar dom mer än (varannan mening typ) gärna, och förespråkar ett annat sätt att rida mera hållbart ergonomiskt för hästarna, upp till högsta tävlingsnivå. Det är alltid inspirerande att höra någon som verkligen brinner för något som man själv tror på, men det något aviga i sammanhanget är hur svårt det verkade vara för honom att få in informationen hos hans elever. Synd!!! Och något frustrerande att se.

Trots allt finns det ju saker som man hört och lärt som kompletterar bilden ytterligare, tänk va spännande det skulle vara om man fritt kunde fråga och kommentera precis allt man ser, undrar och icke minst tycker, HÖGT!!! Tänk om man kunde bara säga: "kan du testa att använda skänkeln timat med bakbenets placering istället, så kan du påverka hästen biomekaniskt".... Men nä... man får stilla hålla sin tunga och tänka att: jag hoppas att jag själv kan göra det där bättre...

Åkte direkt ifrån Enköping tillbaka till stallet. När jag kom dit var jag laddad för ett ridpass, och dessutom fortsättningen av "friendly game". Jag har använt mig av en plastkasse och den är numera helt cool, så dagen till ära jackade jag upp nivån till en Ikea-påse. Det gick bra, och jag kunde stryka honom med den över kroppen, och dessutom hålla den över halsen och ryggen. Sen slängde jag ner den på marken, och stökade runt den med foten och ridspöet. Det gick bättre än jag trodde, och jag tror nu att han fattar grejjen med det hela. Inte för att han tycker att det är heeelt lugnt hela tiden, men under dessa försök, har han faktiskt inte flyttat sig mer än en gång!!! Sen blev det kort ST och ridning. Ridningen går bättre och bättre, men jag har nästan bara fokus på framåt och rörlighet. Det blir mycket trav och lite galopp, och så bommarna såklart. Men det blir sakta men obönhörligt tydligare och tydigare, jag behöver göra något åt sadelfrågan, Espaniolan fungerar men inte optimalt... suuuuuuck!!!!

13 timmar senare landade jag hemma, med Svt-play och ett nytt avsnitt av "stallet" samt efter det "ponnyakuten"... Häst häst häst... Javisst!!

Idag är det min egen "Pi-dag". Det betyder att just idag för två år sen låg jag på akuten och hade just blivit en smärtsam erfarenhet rikare. Då vaknade insikten om hur mitt liv med Curtan blivit och många tankar om hur det skulle fortsätta... Hela resterande året gick åt till att rehabilitera mig och Curtan parallellt. Både fysiskt och psykiskt. På årsdagen förra året, bestämde jag mig för att fira att allt ändå fick ett "happy end", och att vi båda skilts åt på allra bästa sätt. Datumet 14/3 eller 3.14 gjorde att Peter och jag döpte dagen till Pi-dagen, och nu ska jag fortsätta fira den varje år, av tacksamhet för att jag får fortsätta att utvecklas, och att livet trots allt bjuder på nya möjligheter även om det ser svart ut ibland.

Sen träffade jag Camilo, och han är verkligen inte alls lik Curtan. Han har ett helt annat sätt, med en personlighet som jag känner mig mycket mera nära med. Nu har jag lagt till ännu ett träningsmoment till vår vardag. För den som är bekant med Parelli NH, är dom sju lekarna inget nytt, men för den som inte är det kan jag tipsa om att det finns en himla massa info på nätet. Jag har insett att det är den första leken som vi nog behöver allra mest Camilo och jag. Den heter "friendly game", vilket betyder att hästen skall lära sig att lita på mig, oavsett vad jag presenterar i pryl/skrammel/prassel/upplevelser runtomkring och på hästen. Typ att lära sig "tåla" beröring av fladdriga presseningar eller annat som kan verka skrämmande för vilken normalfuntad häst som helst.

Camilo är en sådan typ av häst som reagerar rätt så mycket på fladder och prassel. Därför har jag insett att detta att lära sig att lita på att inget dåligt händer när det kommer något ovant prassel-fladder, är en otroligt bra början. Så jag bestämde mig igår kväll för att börja med det enklaste, nämligen att tåla att bli berörd på alla delar av kroppen, utan att känna sig otrygg. Nu är han faktiskt inte alls så att han inte gillar beröring, men hans öron är han lite rädd om. Jag har inga alls problem med det till vardags, men det var iallafall ett bra ställe att börja öva på. Sagt och gjort. Läste på lite innan om hur man gör leken, och sen var det bara att testa. Även om jag inte tvivlade på att det skulle funka, blev jag ändå väldigt överraskad över hur fort det gick att få honom bekväm med det hela. Till slut fick jag klia och knåda på/i öronen, och han tyckte att det var jättemysigt.

Idag gick jag vidare med hjälp av en vit plastkasse som jag knutit runt spöet. När vi var klara kunde jag röra honom över hela kroppen med den utvecklade påsen, utan att han gjorde något öht. Det är så himla kuuuul!!!! Han verkar tycka att det är ok han oxå, för han gör inget alls som att flytta sig eller skygga. Jag känner verkligen att detta är den rätta vägen för oss båda just nu. Långsamt och förtroendebyggande. Inget härjande med att flytta, jaga runt eller vifta, utan bara långsamt bygga upp trygghet för vad jag än hittar på.

Idag fick jag tips om en spännande kontakt som kanske kan bli den hjälp att förstå helheten med hans problematik som jag bara kunnat drömma om. Om hon är så bra som jag hoppas och tror, känner jag mig väldigt förväntansfull för att kunna få hit henne. Sen fick jag dessutom många bra tips av en kompis, om hur man kan tänka om foder/mineraltillskott. En sak är klar, man har inga som helst fritidsproblem om man vill försöka förstå hur man bäst kan ta hand om sin älskade pålle... Det finns så mycket info därute...

Totalt sett, kan jag bara konstatera att just denna Pi-dag, blev en väldigt bra dag! Den lovar så mycket gott för framtiden!

Den senaste tiden har det varit fullt upp. Tyvärr inte på hästfronten, utan mera hemma mest med jobb. Då blir det inte tid över till att göra allt jag egentligen skulle vilja med Camilo, för att inte tala om allt annat runt omkring... Mocka hage t.ex

Tack och lov för att leran håller på att torka upp (man vågar väl knappt andas om hur skönt det är) och trots att jag nu utmanar min älskling med att låta honom gå "naken", så har han faktiskt varit oväntat lugn på rullningsfronten. Varför kan man ju fundera ett tag på. Kanske är det så att rulleriet i hagen lugnat sig, eftersom han får rulla såg på ridbanan desto oftare nuförtiden. Men nu har jag ju börjat ta upp ridningen desto mera, så det blir mindre av det framöver.

Igår var vi ut på en liten promenad, tiden räckte inte till något längre, men iaf. På vägen tillbaka ser man ridbanan på ganska långt håll, och då kunde man se en Macke som for omkring där som ett "torrt skinn", vilket genast förvandlade min lille goe promenad-Camilo till en frustande Spansk hingst!!! Ojojoj. Säga vad man vill, tur att han lyssnar på mig och inte blir helt tossig, men iallafall... dom gångarterna var det verkligen inget fel på!!! Så snygg! Och ganska jobbig... om jag ska vara ärlig. Men vi gick (jag gick och Camilo dansade) tillbaka, och när vi kom tillbaka till ridbanan så frågade jag Josefin om jag fick släppa in Camilo till Macke. Det var ju ett bra tag sedan dom gick ihop, så dom hälsade på varann ganska grundligt. Camilo showade och var sååå snygg! Vilken trav!!!! Men Macke hade visst rastat sig helt klart och lufsade bara iväg och ville inte ta upp hans inviter till lek. Trist!

Men det gjorde iallafall att nu känner jag att det är dags att Camilo får flytta ihop med dom andra igen. Det är inte helt idealiskt att ha fyra hästar i samma hage, med tanke på deras lunchfållor, men vi skulle ju kunna försöka. Ska kolla med dom andra. Annars kanske det kan bli så att någon kan flytta in till Camilo. Nu ska jag dessutom öppna upp lite mera av den större hagen, så att han förhoppningsvis kan vänja in sig sakta på det nya gräset. Jag när en fåfäng dröm (önskedröm) om att han ska kunna gå i en större hage i sommar... om det öht går...

Som om jag skulle behöva mera tankar i huvudet.... nä tack! Där är det fullt tillräckligt med allt av div som far omkring. Många tankar (väääldigt många!!!) handlar naturligtvis om älsklingen, och det vore ju skönt om dom skulle röra sig om trevligheter typ... om man vill åka på någon rolig kurs eller, tvätt av säsongens olika täcken t.ex Men nu handlar det oftare om: jag undrar om alla mina åtgärder gör någon skillnad Ö.H.T???? Hur/var/när/om/varför/ska vi träna som vi gör... eller, VAD ska pålle äta?? Typ...

Helt tydligt är det ny årstid på gång, och Camilo verkar bli lite vårtrött. Kanske blåsten gör sitt till oxå, för idag var han verkligen trött när det var dags för en informativ (minst sagt) lektion för Karin. Jag måste få avstämning på att jag gör något vettigt från marken, och hur jag ska lägga upp tänket i ridningen framledes. Inte vet jag vad det var, men idag ville det inte funka alls från marken. Eller snarare, det är så att Camilo är en mästare på att få mig att tro att saker och ting fungerar hyfsat, men men men... det är minsann inte alls så som det borde. Så där går jag och trooor att det händer bra saker, och känner mig lite nöjd över framstegen. Men ack hur jag bedrar mig. Uppsuttet däremot, har jag bättre koll. Då kan jag bli petnoga och försöka hitta balansen och be honom jobba lite mera korrekt. Men idag som sagt, fungerade allt dåligt.

Så efter en stund när både Karin och jag försökt hitta någon som helst nyckel till att "låsa upp låset" var jag beredd att helt enkelt kasta in handduken, erkänna mig besegrad, och ta ut någon som kan komma och kolla upp honom för att kanske utröna vad som är feeeeeel.... Blir gaaalen på att det ska vara så fruktansvärt svårt att komma någonvart.

I min desperation utbrast jag: vad ska jag göra då, ska jag bara ge upp och inte begära något alls, eller..... då sa Karin, du kan väl motionera honom iallafall. Sagt och gjort, ut på fyrkatsspåret, och be om lite galopp. Sen lite mera galopp och lite till... och vips... hade vi visst hittat en nyckel, utan att fatta det. Det blev någon slags Spansk/Portugisisk (Karin idé) flåridning, med mycket tempoväxlingar allt mellan ryggningar och galoppfattningar. Växlingar mellan volter och rak spår, böjningar, trava över bommar osv, och sen... hade jag en häst som var som smööör!!!

Jaha! Det var det det, känns ju lite nytt och fräsht att fundera på. Nu blir det lite omväxling i tankevirrvarret iallafall. Mera ridning, med mera ridning helt enkelt! Alltså samma som vi gjorde förut, fast mera! Extra allt typ.